[PRS] LadyGhoost & yehet

Jae förstår att den äldre inte kan släppa allt och komma som blixten, det är helt enkelt omöjligt och att förvänta sig det i ett förhållande.. ja, det är inte nyttigt. Som tur är verkar varken Jae eller Uta göra det, så där är ett förhinder borta åtminstone. Kanske den andra ledaren också kan må bra av lite sällskap? Det måste vara stor skillnad mellan hur livet sett ut tidigare, och hur det nu gör. Inga kunder om dagarna. Det kan nog bli rätt långtråkigt i längden, precis som för Jae om han inte har något att göra på länge.
Idag?

Hade han läst det helt fel? Nej, det hade han nog inte, men kanske det är en knasig anledning till att bli generad för Uta? Det hade det varit för Jae också om han haft samma syn som för några veckor sedan. Men nu har han ju inte det, och varje ord som den äldre säger, varje komplimang, kan få katapulter att skjutas upp mot de puffiga kinderna.
Du skrev att du inte hade några problem med att låta din blick fastna på mig, remember? Bara det kan få mig generad, verkar det som.

Uta funderade, han hade inget planerat, åtminstone inte vad han visste om. Han brukade inte göra annat än att sitta på sitt rum om kvällarna innan, oftast för att han haft kunder under dagarna, ibland nätterna och behövde vila. Hans mannar skulle kanske finna det underligt om han inte gjorde det, förvisso hade de ingen rätt att fråga, och kanske skulle de inte fråga heller. Uta kunde enkelt hitta på en förklaring ifall de undrade.
Sure
Uta skickade iväg medellandet, en aning för excited över tanken på att kunna träffa den andre mannen.

Uta skrollade igenom de sms han skickat och log lite, han hade inte trott att det skulle få den andre att rodna.
What would happen if I was there than?
Uta var nyfiken på hur den andre skulle reagera ifall Uta var där, om orden bara fick honom att rodna.

Även när huvudet dundrar av smärta, och hostandet blir allt värre så finner Uta något sätt att få Jae att le. Ett blygt leende stryker sig över läpparna och han släpper ifrån sig en lättad suck. Den äldre skulle inte tacka ja om han inte var helt säker på om han kan, och vill. Faktumet att få träffa honom igen får rodnaden att bubbla upp över kinderna, upp mot örnen.. även när de såg varandra under gårdagens kväll.
"Vad fnissar du så mycket åt?" frågar Brian med höjda ögonbryn och ett förbryllat ansiktsuttryck. Jo, Jae måste mycket riktigt se ut som en liten tonårig flicka som skriver med sin crush.. och det är väl ändå inte så far fetched? "Rodnar du?" Han harklar sig lite och ruskar på huvudet, något migränen absolut inte tycker om.
"Jag känner mig lite febrig.. men jag ville faktiskt tala med dig om något."

Under hela konversationen stirrar Brian på honom, stora, uppspärrade ögon. Han stryker sina fingrar genom sina blonda lockar ett par gånger innan han tar ett djupt andetag, tystnad.
"Och varför skulle du dö?" frågar han tillslut med allvarlig röst, som ändå bedrar honom och darrar till. "Jag vet att du inte håller på med de där farliga tendenserna längre, så varför skulle du dö nu?"
"Man vet aldrig Brian." svarar Jae tyst och rycker lite på axlarna. "Det är bara för säkra sidan, okej? Försök att inte analysera det alldeles för mycket."
"Okej.." påbörjar han tvekandes och nickar långsamt på huvudet, försöker få in orden i skallen. "Och varför mig?" Egentligen borde det vara en svårare fråga, men det är det inte. Det är förvånansvärt lätt.
"Du är en av få personer som jag litar på fullt ut. Jag har inga barn som kan ta över direkt, därför skulle du vara mitt bästa val. Tänk lite på det, yes?" Brian nickar än en gång, ställer sig upp på svaga ben innan han rör sig ut ur rummet med sammanknipna ögonbryn. Det var bäst att få det klart, dra av plåstret så fort som möjligt så att smärtan skulle försvinna. Brian är den enda han kan tänka sig att ta över familjeföretaget. Han har inte kommit dit med Uta än..

Ögonen faller på mobilen än en gång, och Jae masserar sin panna medan samma lilla leende dyker upp över de fylliga läpparna. Jag skulle nog sprängas.

Uta's bleka fingrar försvinner in i Jax's päls, något katten verkade nöjd med då den jamade, den var inte lika nöjd när han slutade, då telefonen plingade till. Uta log en aning, innan han började svara.

Låt oss undvika det. Det är fruktansvärt jobbigt att städa upp efter en explosion.
Uta själv hade inte städat upp, men han hade besökt platser efter sprängningar, och aldrig avundats de människor som behövt städa upp. Och det hade även fått honom att avstå ifrån att spränga människor. Han var en våldsam man, utan tvekan, men där gick hans gräns.

Do you wish for me to come over, or do you wish to meet somewhere else? And what time?
Han bestämde sig för att fråga, så han visste, han behövde göra någon form av planering.

Hmh jo, kanske det är bäst att undvika en explosion, men Jae skulle mer än gärna träffa den andre mannen. Och han skulle definitivt inte ha något emot om dennes blick fastnar på honom, det är nog mer så att han eftersträvar det. Det hade ju varit ett skämt, även om Utas ögon kan få hjärtat att dunka så hårt att det känns som att det kommer springas. Så det kanske låg en liten sanning i det hela trots allt? Inte helt omöjligt ändå.

De kostymklädda benen ligger i kors över varandra medan ögonen skummar igenom texten framför honom. Mobilen lyser upp hans ansikte tillsammans med flammorna från brasan, får huvudet att jobba alldeles för mycket. Men när det kommer till Uta är Jae helt okej med det.
Ikväll? Vid 19 kanske? Vart är inte lika viktigt, bara det inte är i en stor folkmängd med människor som kan känna igen mig. Nej, det hade varit riktigt dumdristigt att åka till något sådant ställe.

Jag som hade tänkt en konsert, med extra mycket människor. Jaha då får jag tänka om.
Uta hade inte utgått ifrån att Jae ville ses på ett öppetställe, något han själv inte heller ville. Han ville inte riskera att stöta på någon av sina gamla kunder, eller någon annan. Dessutom ville han inte riskera att Jae's hemlighet avslöjades. Uta funderade på det, det fanns en del ställen de kunde mötas, men han föredrog ändå något mer privat.
Hm optimalt skulle vara hos dig eller mig. Möjligen Steve ifall du önskar äta något? Tiden funkar utmärkt.
Steve hade varit ett alternativ, den andre mannen skulle inte säga något, om han ens visste vem Jae egentligen var. Uta visste inte, och han tänkte inte fråga.

Uta la sig ner på sängen, och Jax placerade sig på hans mage, och Uta kunde inte hindra ett leende, kanske var det inte så dumt att ha katt ändå.

Förlåt, jag borde ha tagit de möjligheterna i åtanke. skämtar Jae medan tummen försiktigt gör små hjärtan över skärmen där deras konversation visas. Han finner sig själv vilja ligga bredvid Uta istället, och göra små hjärtan eller mönster över hans hud istället för mobilen. Mat, mat mat.. nej aptit har han inget av. Och även om Steve verkat vara en trevlig och en man han kan lita på, så vill han verkligen inte riskera mer än han redan gör. Om Steve får reda på vem han är, och att han borde vara död, finns det ingenting som visar till hundra procent att han inte kommer använda det faktumet. Därför utesluter han det valet.

Min migrän är fortfarande rätt rejäl, vore super om du ville komma hit. Annars kan jag nog sno till mig en bil och köra till dig! skriver han som svar, det får räcka för tillfället. Förhoppningsvis anser inte Uta att det är för jobbigt att fara hit och dit.

Ja det borde du, nu gick alla mina planer i stöpen.
Uta kunde nästan skratta, som om han skulle ha planerat något sådant. Nej han hade endast gått på konserter när hans kunde dragit med honom. Det enda band han hade velat se var sin mors band, något som aldrig skulle ske. Tankarna snuddade vid modern ett tag, men han vägrar stanna där. Även om de flesta var trevliga minnen kom minnet av hennes död alltid upp. Men självklart så kunde han inte hindra sig själv, och snart kom tankarna upp på allt han känt när hon dött, och hur han känt när han trott att Jae dött. Han låter fingrarna svepa över bandaget en kort sekund innan han blundar, och försöker slappna av.

Telefonen får honom att öppna ögonen igen.
"Still? Are you alright?
Uta visste att migrän kunde pågå i dagar, men om så var fallet skulle man kolla upp detta.
Och jag kan komma till dig. Så slipper du köra om du har migrän.
Uta reste på sig, till Jax's protester medan han började göra sig i ordning.

Du får se till att hitta på något sådant med någon annan! Svarar Jae, fingrarna rör sig över tangentbordet snabbt innan han sluter ögonlocken ett slag. Han är så trött, men viljan att träffa Uta är mycket starkare. Så han trycker bort den, tvingar sig själv att tänka positivt, på något annat än den hemska saken som växer inuti honom. Usch.

Jadå, allt är okej. Det var en lögn, en stor, fet lögn. Visserligen är inte migränen det största av hans problem, men allt är långt ifrån okej. Dock påminner han sig själv att det kan skada deras förhållande extremt mycket, och det är en riktig läskig tanke. Du har inte lust att ta med dig Jax?

Well, I am sure I can find someone. Maybe Jax would like it.
Uta såg ner på katten, undrandes vad för konsert den skulle uppskatta. Han var säker på att någonstans, om inte i staden, världen så fanns det konserter för katter. Människor anordnade alla möjliga event för sina djur, rent av löjliga event. Kanske skulle han aldrig förstå, för att han inte var på den nivån, och aldrig skulle bli heller.

Glad you are okay. Vi får helt enkelt ta det lugnt så kanske din migrän blir bättre.
Uta visste att alla hanterade migrän olika, men han gissade att göra något för exalterande var aldrig bra. Kanske skulle de tagit det lugnt igår, så kanske den andre skulle ha sluppit migränen idag. Det var inget att gräma sig över, då han inte kunde veta. Jag kan ta med Jax

När Uta var färdig med allt hade han bytt om till ett par svarta byxor, en vit skjorta med slipps, och en svart väst över, med en kedja hängandes över västen, och en på höften av byxorna. Han hade Jax i famnen där han gick genom korridorerna.
"Vart skall du?" frågade Jorah, nästan oroligt.
"Jag skall ut med Jax" han klappade katten och Jorah gav honom en underlig blick, en som Uta ignorerade medan han gick emot en av bilarna, vetandes att han inte kunde ha katten på motorcykeln.
I am on my way. Han skickade meddelandet innan han backade ut ur garaget och körde emot Jae's hem.