Lovely brothers [PRS Skorpa & Beben]

När Yoongi inte svarar på ett tag flyttar Jimin sin blick till den lilla hunden, som är färdig nu och ser faktiskt mycket renare ut. Och luktar lite bättre, även om den är blöt nu. Den äldre killen torkar hunden, och sextonåringen passar på att klappa henne lite innan hon springer ut ur badrummet. Yoongi börjar plocka undan lite, och den yngre ser på hans hår igen och biter i sin läpp.
"Det beror på vad du vill ha", svarar han och vrider lite på sitt huvud medan han tänker. "Om du vill ha något mer naturligt så kanske blont? För det är nog svårt att lägga på en ny färg på ditt svarta så du kommer nog behöva bleka det ändå ... Men du kanske skulle passa i grönt också." Jimin flyttar fram sin hand och tar en bit av den äldres mörka hår i sin hand, som att det kommer att hjälpa honom att hitta en färg den äldre skulle passa i. "Men det beror ju helt på hur du vill ha det."

Ett hmh låter Yoongi glida ur hans mun medan han funderar på förslagen den yngre gett honom. Både Jimin och Namjoon har färgat sitt hår blont, och det har klätt dem bägge två.
"Blont låter inte helt fel.." säger han och sträcker på sig. Han låter sig själv lägga en arm runt den yngres axlar och kysser honom enkelt på kinden innan de går ut ur badrummet. "Jag tror mer på mintgrönt än grönt, tho," han känner sig en aning exalterad, men också väldigt förvirrad. Visst Yoongi har sett en massvis med människor i Seoul som gör nästintill allting med deras hår, frågan är bara om någon annan färg än svart skulle klä honom.

Jimin fortsätter att se på Yoongi tills den äldre reser sig upp, vilket får den yngre att göra samma sak. Han ler stort när den mörkhåriga lägger sin hand runt hans axlar, och ännu mer (om det ens är möjligt) när han känner ett par läppar mot sin kind. Blodet dunkar så hårt i öronen att han knappt hör vad den äldre säger, inte mer än orden blond och fel men eftersom han inte lät negativt tar inte Jimin det som något dåligt.
"Hmm ... jag tror att du skulle passa i mintgrönt", ler den yngre och går med äldre till vardagsrummet, tvingar ner artonåringen på en soffa och lägger filten runt de båda. Han lyfter sin blick till den äldres hår och nickar igen, för att konfirmera det precis sa så att Yoongi vet att han är säker.

Yoongi känner sig en aning lättad när den yngre tvingar ner honom i soffan för att täcka bägge tå med den varma filten. De behöver prata så småningom, men de kan fortfarande gosa. Han kanske borde flytta sig undan, men han har ingen lust alls.
"Tänker du låta ditt hår växa ut, eller vill du färga det till en ny färg?" frågar han och börjar försiktigt pilla med de blonda lockarna på Jimins huvud. Yoongi tycker att den blonda färgen klär Jimin mer än bra, mycket mer. Men samtidigt är han rätt säker på att sextonåringen skulle kunna ha vilken färg som helst, och se lika snygg ut som han gör nu.

Jimin vågar tillslut att försiktigt luta sitt huvud på den äldres axel, han är lite nervös eftersom det har varit lite stelt mellan dem men det verkar vara helt normalt nu. Förhoppningsvis är det så iallafall.
"Jag vet inte ..." säger han och ser upp på den äldre, skrattar lite eftersom han ser den mörkhåriga i princip upp och ner. "Jag måste nog bleka mina toppar, jag har inte riktigt tänkt på att färga om det faktist." Han börjar tänka på sitt eget hår, som har varit blont sen ... han vet inte hur länge faktiskt. Jimin började färga det när hans pappa hade lämnat dem, och efter det har han bara haft blont hår. Han har nog glömt bort hur det ser ut naturligt, det känns så längesen han såg det sist. Dock kommer han nog inte att låta det växa ut, han vet inte riktigt om han skulle gilla det.

Yoongi fortsätter att pilla lite med de blonda lockarna som klär Jimins huvud. Av någon anledning tycker han att den ljusa färgen passar den yngres personlighet, precis som han tycker att den mörka färgen på hans ostyriga du passar hans.
"Mobba inte min dubbelhaka.." flinar han när Jimin ser upp på honom. Ärligt talat så brukar han inte bry sig det minsta om vad folk får för intryck av honom, han är lite ut av en hycklare när det kommer till det. Yoongi kan börja döma folk första gången de pratar med honom, men han bryr sig inte ett dugg om vad de tycker om honom. Förutom Jimin dådå. Han vill inte se fruktansvärd ut i den andres sällskap. "Du passar nog i vilken färg som helst."

Jimin skrattar lågt och rör sin hand uppåt för att lätt röra lite på Yoongis haka. "Du har nästan ingen dubbelhaka, hyung", säger den yngre och ler lätt medan han för ner sin hand igen, lägger den i sitt eget hår och håller ut en lock för att kunna se någon censtimeter av den blonda färgen. Sextonåringen försöker komma på någon färg att ha håret i men har svårt att komma på någon färg som både är fin och som kommer att passa i hans hår. Även om Yoongi sa att alla hårfärger skulle kunna passa sextonåringen har Jimin svårt att tänka sig att det skulle vara sant, men ändå väljer han av någon anledning att tro på den äldre killen.
"Säg en hårfärg, det blir min nya", säger han och sätter sig upp för att se på den äldre, se in i hans ögon medan han tyst väntar på ett svar från artonåringen.

Artonåringen lägger sin kind mot handflatan medan hans armbåge lutas mot armstödet på soffan. Det krävs en del fundering, eftersom att Yoongi själv vill att Jimin ska bli nöjd med färgen. Yoongis andra arm slingrar sig runt den yngres axlar, han gillar inte det stora ansvaret ärligt talat.
"Hmh.." säger han medan blicken glider genom vardagsrummet. Blicken stannar upp vid den brinnande elden i brasan framför soffan medan tankarna for vidare. "Pastellrosa?" han vet inte riktigt varför, men han känner att färgen skulle passa Jimin väldigt bra. Plus, om han har mintgrön och Jimin pastellrosa, så skulle det bli en rätt bra matchning.

Jimin ser på Yoongi medan den äldre tänker, och lutar sig närmare honom när sextonåringen känner en arm runt sina axlar. Han andas lugnt, känner sig ganska trygg just nu, och bara väntar på svaret.
Pastellrosa. Jimin måste själv tänka i ett tag, måste kunna fundera på hur det skulle se ut. Han tror inte att det är en dålig färg, absolut inte, men han är osäker på om han skulle passa i det. Men å andra sidan sa han ju att Yoongi skulle bestämma, och Yoongi sa att han skulle passa i allt. Jimin släpper underläppen med sina tänder och ser upp på Yoongi igen med ett leende.
"Jag gör det!" säger han, en aning exalterat innan han blir lite mer seriös (eller normal) igen. "Jag måste be mamma om lov först, och kolla med skolan så att det inte blir några problem." Han vet redan att Yoongi antagligen inte bryr sig om något av det Jimin precis sa eftersom han inte ens har på sig skoluniform (hur nu det var tillåtet), men det känns på något sätt viktigt för Jimin. Iallafall att ha hans mammas tillåtelse, det är det viktigaste av allt. Han vill inte vara en ännu sämre son än vad han redan är, även om hon inte riktigt vet om någonting som han gör. Och hon kommer inte få reda på något heller. Inte än iallafall. Han vill vara lycklig i ett litet tag till. Han vill att sin mor ska vara lycklig i ett litet tag till.

Yoongi ler stolt, han har en känsla att den pastellrosa färgen passar Jimin. Den två år yngre killen skulle kunna ha på sig, och färga sitt hår vilken färg som helst, och fortfarande se ut som en gud.
"Fråga skolan?" upprepar artonåringen och rynkar lite på ögonbrynen. Nu när han tänker på det så går de två i en rätt strikt skola, man kanske inte får färga i vilken färg som helst, vem vet. Men, som den ungdomen han är, så bryr han sig inte riktigt. Han har alltid tyckt att skoluniform är en dum regel, vad fan är det bra för? "Varför då?"