Almost PRS

”Nej, nej..” protesterade Yaosu och skakade på huvudet. ”Det är klart att jag tar dem, men skulle uppskatta om du kunde hjälpa mig”, fortsatte han och drog en hand genom håret, med ögonlocken slutna. Han visste mer än väl att han skulle ångra sig om han lät någon annan ta hand om de små liven, speciellt om det var tjejerna i Hayleys sovsal som gjorde det. Kanske var han lite långsynt, men han kunde inte finna det i sig att förlåta dem. Alltså han kunde inte förlåta dem för att de gjort flickvännen illa, och han skulle nog heller aldrig kunna göra det. Fan, när han tänkte efter hade han blivit betydligt sämre när det kom till att förlåta. Till att tänka rationellt. Så snart han fått syn på Jackson eller Hunter hade det bokstavligen tagit all viljestyrka han hade i sig för att inte flyga på dem.
”Jag vet inte, Hayley”, svarade den äldre med ett blekt leende och placerade sina egna händer över hennes, för att sedan låta tummarna stryka över dem ett tag. Därefter greppade han försiktigt tag om de mindre fingrarna och sänkte dem, bort från ansiktet.
”Det är bara en magkänsla..du vet en såndär man får när man vet att någonting dåligt kommer hända. Är ganska säker på att jag oroar mig i onödan, men har varit så otroligt arg på sistone och..jag vet inte.” Tjugoåringen suckade ännu en gång innan han åtminstone försökte gaska upp sig själv. ”Fan, nu förstörde jag stämningen helt.” Ett litet skratt rymde honom och han ruskade på sig för att sedan skjuta upp glasögonen på näsryggen.
”Jag tror inte att Yaosu borde göra det här.” Zihao sneglade mellan de tre ungdomarna i rummet en ganska lång stund innan han fortsatte. ”Inte för att jag är någon expert eller så, men är ganska säker på att den där magkänslan tyder på att du kommer slita dem i stycken..och när du väl börjat kommer du inte kunna sluta”, fortsatte han med en axelryckning och satte sig ner på den obäddade sängen med en stor gäspning. ”Men det är bara vad jag tror.”

Det är nog det minsta Hayley kan göra. Det är med högst trolighet Elmo som gjort lilla runda Baozi gravid, och då är det klart att hon hjälper till. Nu hade hon hjälpt till om det inte varit hennes katts ungar, men det är liksom extra viktigt att hon gör det nu.
"Det är klart jag hjälper till! Det vill jag gärna göra," försäkrar hon med en nickning. Kanske det är bäst så, flickorna I hennes sovsal skulle kanske inte ens vilja röra vid kattungarna för att de kommer från just hennes katt, trots att de är oerhört gulliga. Men hon tänker hjälpa till, särskilt när de blir lite större och börjar leka med allting. Innan dess kan man ju bara kolla på dem. Tankarna glider bort från söta kattungar till det som kommer ske nu ikväll och pojkvännen. I och med att Yaosu är så tveksam och orolig kommer hon inte gå med på planen. Nu vet hon att han inte skulle göra någon illa frivilligt, men ibland kan det gå överstyr och olyckor kan ske. De kristallblå ögonen följer deras händer när han sänker dem från hans ansikte.
"Då skippar vi det," säger Hayley tillslut med blicken fäst i de mörka, välkomnande ögonen. De som hon älskar så mycket. "Det är inte värt att göra det om det gör dig så orolig Yaosu.." Hon kramar om hans händer innan hon släpper dem och sedan sjunker ner på sängen bredvid Zihao. Han har ju tryckt sig in i sängen när hon och Yaosu sovit i den. Nu, förvisso i sin fyrbenta form, men ändå. Hon är helt enkelt van.

Jo, för Yaosus del var det nog bäst om de skippade det hela. Men det kändes ändå inte rätt - Jackson och Hunter behövde verkligen sättas på plats och lära sig en rejäl läxa. Däremot hade han inte någon lust att vakna några dygn senare mitt ute i skogen täckt av blod, vilket förmodligen var exakt vad som skulle hända om han ens försökte genomföra planen som de tänkt sig.
”Jag och Joshua skulle fortfarande kunna fixa bilderna”, sade Zihao plötsligt och kröp upp bakom Hayley istället, så att han kunde börja försöka fläta hennes hår. Försöka fläta, det var inte så att han faktiskt visste hur man gjorde. Inte heller visste han att den yngre flickan varit gravid med en av hans bästa vänner, och det behövde han inte heller veta just i den stunden. Någon gång i framtiden kanske, men inte när han hade fingrarna nergrävda i håret på henne. Artonåringen var impulsiv och tja, han hade förmodligen råkat rycka till i de ljusa testerna han höll i och försökte väva samman.
”De är ändå viktigast, plus att jag kan skrämma skiten ur dem utan att börja..gnaga på deras stackars ben”, fortsatte han och fortsatte med sina försök. Det blev snarare en enda stor röra därbakom än en fläta, någonting som inte betydde att han blev missnöjd med resultatet. Han tyckte tvärtom att det var fint, stilrent. Jösses, han hade verkligen noll koll på typ allting.
”Och vad är det egentligen som får dig att tro att jag skulle göra det? Gnaga på deras ben alltså”, frågade Yaosu och betraktade flickvännen samt den yngre brodern, som återigen ryckte på axlarna.
”För att du själv oroar dig för det, det brukar betyda att du undermedvetet skulle vilja göra just det”, förklarade Zihao och fäste flätan med en tofs från tjugoåringens nattduksbord.
”Jo, jag antar det..usch, att ens erkänna att jag känner så är obehagligt”, mumlade den äldre och ryste till. Det stämde ju trots allt, han ville nog egentligen ha ihjäl både Jackson och Hunter. Men samtidigt inte.
”Vadå obehagligt? Du är en varulv, sluta låtsas som att du inte är det..bara för att en del inom dig vill slita folk i stycken betyder det inte att du kommer göra det. Jag menar, du har inte haft ihjäl blondie än och hon kan vara sjukt irriterande.” Typiskt Zihao, han skulle alltid dra en hundraåttio tillbaka till Hayley.

Det är väldigt gulligt av Zihao att erbjuda både sin och Joshuas hjälp. Nu är nog alla fyra säkra på att Hunter och Jackson verkligen behöver sättas på plats, och om de kan få kontroll på dem åtminstone lite mer så är det värdefullt. De ska inte slå ner någon stackars mugglarfödd tjej. De ska inte lägga ett finger på någon överhuvudtaget. Men Hayley själv kan fortfarande följa med ut och fotografera, så att hon inte bara låter någon annan göra jobbet. Om nu inte Yaosu vill ha hennes sällskap.
"Jag kan såklart följa med och ta bilderna jag också," noterar sjuttonåringen och sätter sig i skräddarställning. Hon gillar när andra pillar med hennes hår, det kan vara rätt skönt. Dock är den ett år äldre betydligt mer hårdhänt än vad hon föredrar, men men. Zihao får väl roa sig med att försöka fläta hennes hår. Det kommer nog inte bli något snyggt. Hayley själv har bemästrat massvis med olika flätor under åren, kan vara skönt att ha de i flätor istället för hängandes över axlarna. Hur som helst, det är helt enkelt inte konstigt att hon är duktig på det där nu.
"Var inte hårdhänt," väser hon som varning och skickar en skarp blick mot pojkvännens lillebror. Det känns som att det är en enda stor röra där bakom ryggen, men förhoppningsvis ser det inte alldeles för galet ut. Zihao verkar iallafall inte arg på henne.. så betyder det att han inte vet att bullen i magen varit hans bästa kompis? Sjuttonåringen gnager sig I underläppen och börjar pilla med tyget av de ribbstickade strumpbyxorna. Hon har redan gjort allt hon kan göra, skrivit och berättat för Isaac. Om Isaac vill att Zihao ska veta det, ja då får han helt enkelt berätta det. Det behöver väl inte hon göra, eller? Lyckligtvis kommer hon på andra tankar när den ett år äldre bestämmer sig för att förolämpa henne. Precis som vanligt alltså.
"Äh håll käften, du är betydligt mer irriterande än jag." Hayley vänder lite på sig och knäpper den andre i pannan med fingret. Hårt, den här gången. Rätt åt honom.

”Visst, desto fler vi är, desto bättre”, konstaterade Zihao och försökte fixa till flätan ytterligare. Den såg faktiskt inte så förfärlig ut när allt kom omkring, kanske aningen rufsig men ändå ganska fin. Artonåringen var i alla fall stolt och det kunde man nästan se på honom. Hans ansiktsuttryck var verkligen motsatsen till det uttryck som strök sig över ansiktet på Yaosu, som såg rejält skamsen ut. Läpparna var hopknipna och axlarna riktigt slokade på honom. Han skämdes, skämdes över att han aldrig verkade kunna göra något rätt.
”Jag ska bara gå och..gå och tvätta ansiktet”, mumlade tjugoåringen medan den yngre brodern försäkrade Hayley om att han var så försiktig så. Dörren gled tyst igen bakom den äldsta ungdomen och han var kvick med att vrida om låset. Han drog händerna över ansiktet med en utdragen suck och ställde sig framför handfatet, där han genast började tvätta händerna. Maniskt och utan någon anledning, det var inte så att de var smutsiga och faktiskt behövde tvättas, utan mer ett tvångsbeteende.
Ögonen gled upp mot spegeln, där han sedan stod och stirrade på sig själv, utan att vika undan med blicken. Yaosu vred av vattnet och greppade tag om kanterna på fatet. Han kände sig så patetisk och värdelös att det inte var riktigt klokt. Merlin, han var rejält frustrerad på sig själv, så pass att det inte dröjde länge innan han började skaka. Andetagen kändes hackiga och det var svårt att få ner någon luft i lungorna överhuvudtaget. Patetisk, patetisk, patetisk. En av de hårt knutna nävarna slogs mot spegels glas, som regnade ner i handfatet i tusentals små bitar. Tjugoåringen tog ett djupt andetag och vände sig om, bort från allt glas, och gled ner på huk med ansiktet i händerna. Varför kunde han aldrig göra någonting rätt?

Först är Hayley rätt till ro, när pojkvännen fortfarande är i rummet. Nu har hon inte insett hur dåligt han mår, och det slår henne inte förrän han försvinner in till badrummet. Med stora ögon följer hon honom med blicken. Det är skönt hur den ett år äldre fixar flätan i hennes hår, men nu kan hon inte njuta. Oron börjar bubbla upp, nästan tillräckligt för att få henne själv att få svårt att andas. Hon är osäker på om hon ska följa efter, men i och med att Yaosu låst dörren så kan hon inte bara gå in dit. När hon sedan hör glas slås sönder glider blicken till Joshua, som att han skulle veta vad hon borde göra. Men kan man döma henne? Han är betydligt mer erfaren när det kommer till förhållanden, hon suger på det. Det är ett vidunder att Yaosu fortfarande vill vara med henne. Sjuttonåringen känner sig dum, korkad. Att hon inte märkt hur dåligt den äldsta av de fyra mår. Hon gnager sig osäkert i underläppen innan hon kommer upp på fötter. Först måste hon dock dra åt sig håret från Zihaos händer. Skulle bara göra ont om det började dras, så det slipper hon gärna.
Hon höjer handen och knackar på dörren intill badrummet, som hon nu lutar sig mot.
"Yaosu, vill du släppa in mig?" Kanske han bara vill vara ensam, kanske han vill prata med bara henne. Hon vet inte, men det är bättre att vara säker än osäker. Fan vad orolig hon börjar bli. Tänk om han håller på att få en panikattack där inne. Hon vet hur bedrövliga de kan vara för honom, hur starka de kan bli. Om han inte vill ha någon nära, ja då kan de alla tre gå ut och göra sig i ordning för att följa planen. Men hon hoppas innerligt att han kommer vilja prata med henne om det som händer.

Till en början kunde Yaosu inte ens höra att Hayley knackade på den stängda dörren. Huvudet bultade något alldeles förskräckligt och allt han kunde höra var sitt egna rusande hjärta. Hur många speglar skulle han hinna förstöra inom loppet av ett år? För stunden låg det antalet på två, men om det fortsatte såhär skulle det nog växa sig betydligt större.
”F-förlåt”, stammade den äldre, tillräckligt högt för att det skulle höras genom dörren. Ryggen föll snart mot det slitna träslaget och han gled ner på det svala kakelgolvet, osäker på om han skulle våga öppna dörren eller ej. Han sneglade under tystnad ner mot den uppskurna handen och betraktade blodet som slingrade sig nerför den ljusa huden. Den röda färgen skar sig verkligen mot skinnet, som natt och dag nästan. Bara faktumet att det inte ens störde honom var skrämmande, precis som hela utbrottet överlag.
”Snälla gå inte”, fortsatte Yaosu efter en lång stunds tystnad och vilade en av kinderna mot dörren. ”Jag vill inte vara ensam..” Den äldre av dem snörvlade till och drog, med vissa svårigheter, upp benen mot bröstkorgen. Fast ändå verkade han vara på tok för feg för att öppna dörren. Inte bara för att han skämdes, utan även eftersom han inte visste vad som skulle hända om han gjorde det. Huden kändes varm till den punkten att svetten började bryta fram över både ryggen och pannan. Usch, han kände sig väldigt yr trots att han satt ner. Tjugoåringen försökte ta några djupa, långsamma andetag. Seså, nu överreagerade han igen. Eller inte. Bara några sekunder senare välte han åt sidan och slog både huvud och kropp i det hårda golvet med en tydlig duns. Varför vara medvetande när man kunde vara medvetslös liksom?
”Öppna dörren.” Zihao slängde en skarp blick mot Hayley innan han försvann bort till pentryt, där han började rota omkring i skåpen. Det skramlade en hel del tills han slutligen drog fram den lilla burken med sichuanpeppar.
”Inte undra på att..äsch.” Artonåringen slängde glasburken åt sidan och började rota runt i en av garderoberna istället. ”Sa jag inte åt honom att han skulle använda någonting som kommer från där vi föddes? Den där sichuanpepparn kommer inte ens ifrån Sichuan, den kommer från Gansu..det är inte samma sak”, muttrade han för sig själv och slängde några hastiga blickar bort mot badrummets håll. ”Hur går det?”

Det verkar ta en stund för pojkvännen att fånga upp vad det är Hayley säger. Tystnaden gör henne bara mer och mer orolig, det får det att krypa under huden på henne. Med pannan lutad mot dörren börjar hon försiktigt att slå fingrarna, som att det ska få henne att lugna ner sig. Det verkar som att den äldre befinner sig precis bakom dörren. Hon kan höra hans skakiga, snabba andetag. Helt ärligt är det betryggande att veta att han fortfarande andas och är medvetande. Tillslut får hon ett svar, och hon vill nästan gråta av lättnad. Man vet ju inte vad det där brustna glaset kunnat stöka till med.
"Jag stannar såklart," försäkrar hon, innan hon hör en annan duns. Och så tystnar det. Självklart hade hon tänkt öppna dörren även om hon inte fått order av Zihao, men aja. Hayley höjer trollstaven, viskar alohamora och får upp dörren med ett litet knak. Därefter skyndar hon sig in i badrummet, bara för att få se en medvetslös Yaosu med en massa blod rinnandes från handen. Sjuttonåringen griper tag i en massa papper på vägen och sjunker ner till golvet bredvid den äldre. Hon börjar vira pappret om handen, försöker få det att sluta blöda.
"Vad är det som har gått fel?" Undrar hon, frågan riktad mot Zihao. Han verkar ju veta vad han pratar om just nu. Med Accio kommer Joshuas lilla väska flygandes. Som sagt, han har allting. Bandage har Hayley inte i sin väska... skulle nog vara bra att skaffa det. Hon hasar sig närmre pojkvännen och bär försiktigt upp hans huvud så att det vilar mot hennes knä.

”Jag var nittionio procent säker på att pepparn kom från Sichuan, alltså provinsen både jag och Yaosu föddes i”, förklarade Zihao och lyckades slutligen leta rätt på det han var ute efter. ”Alltså förmågan att skifta är ju egentligen bunden till fullmånen, så om man vill göra det utan den måste man binda sig till någonting som är kopplat till en personligen”, fortsatte han och satte sig på huk bredvid den äldre brodern, nu när dörren var öppen. ”För annars kommer just sånt här hända tillslut..” Han började snöra ett av repen han rotar fram runt tjugoåringens ena handled, för att sedan fästa den andra delen i en del av handfatet. Klockan var inte mer än sex så de hade fortfarande god tid på sig att lämna slottet och gömma sig i buskarna vid skogsbrynet. Zihao tuggade sig själv i underläppen medan han fortsatte fästa resten av repen runt resterande handled samt fotleder. Bättre att vara på den säkra sidan, eller hur? Någon som var så rädd att förlora kontrollen var liksom dömd att göra det förr eller senare.

”Aj..” Inte många minuter hann passera innan ögonlocken fladdrade till på Yaosu och slogs därefter snart upp. Till en början försökte han sätta sig upp, däremot insåg han snart att det inte var någon vidare bra idé. Huvudet bultade precis som det gjort innan han svimmat, men det kändes på något sätt ännu värre än det gjort det. Förmodligen eftersom han slagit i det? Tur för honom att han åtminstone inte stått upp är det hände, då hade han ju kunnat råka slå livet ur sig själv.
”Varför är jag fastbunden? Vad i helvete!” Den äldsta av de fyra började rycka i repen, trots att det gjorde förfärligt ont i både armar och ben. ”Hallå, knyt loss dem”, gnällde han efter sina misslyckade försök och lyckades äntligen sätta sig upp.
”Nej, du är en enda stor instabil röra”, svarade Zihao blankt och betraktade den bandagerade handen. Joshua hade verkligen allt man någonsin kunde tänkas behöva i den där väskan. Det var nog väldigt händigt när man drogs med någon som artonåringen, som lyckades göra sig själv illa i princip hela tiden. Men inte bara av den anledningen, så klart. Den kom förmodligen till användning mer än ofta även för andra personer, för att inte tala om sjuttonåringen själv.

Hayley själv kan inte riktigt förstå varför Zihao börjar knyta fast pojkvännens armar och ben. Men det är ju så att hon kan vara ofantligt korkad ibland, och ja, det här är väl en av de gångerna. Men den ett år äldre förklarar iallafall för henne, vilket får henne att känna sig mindre dum. Det lättar inte direkt på oron. Kommer Yaosu förlora kontrollen? Precis vad som kommer hända vet de ju inte, men hon förstår att de behöver vara på den säkra sidan. Joshua kommer intassandes för att börja rota efter en handduken. Som sagt, han har allting. I såna här situationer är ju det väldigt bra, så hon ångrar nu att hon kallat den för dum. Sjuttonåringen hade blött en handduk själv, men i och med att hon har den äldstas huvud i knät så vill hon inte resa på sig.
"Han kan nog behöva den," säger Joshua och räcker fram den våta handduken till Hayley.
"Tack," mumlar hon med ett litet, magert leende och duttar handduken mot Yaosus panna.
Efter en stund vaknar pojkvännen upp, vilket får hjärtat att dunka ännu hårdare av lättnad. Gud vad skönt. Reaktionen är som förväntat, vilket får det att svida i bröstkorgen. Stackarn, han måste vara jätteförvirrad och obekväm. Hayley stryker försiktigt fingrarna över hans panna och ner i de mörka lockarna. Huvudsaken är att han är medvetande, och det är ett stort plus.
"Det är bara för att vara på den säkra sidan, okej?"