PRS Medi & Vidomina

"I oprationssalen." Hon såg på Alice och log svagt.
"Jag ska fixa hennes hår och sedan sätta in dropp." Hon suckade.
"Så du vet inte vad Sherman ska göra med henne?" Hon svalde.
"Jag ska även magpumpa henne."

Jules svalde av information han nyss fått. Han kände oron röra sig i kroppen, men lät sig inte rubbas av den. Han bestämde sig för att behålla lugnet och tog sedan med Alice ut ur rummet för att gå med henne in i operationssalen bara rummet mitt emot.
Det var ett kalt rum, med stark belysning. Därinne var kallt, tyckte Jules och placerade henne på operationsbordet framför honom.
Sherman visade sig i dörröppningen strax efter att Jules släppt ner henne.
"Hm?", frågade han som att undra hur det gick för de. "Sköterskan är inte klar än, Sherman.", sa Jules men Sherman verkade inte lyssna. Han gick fram och granskade Alice. "Gör henne klar då.", muttrade han sedan och backade ett steg för att låta kvinnan göra henne redo.

Hon gick in och började tvätta hennes arm och fäste ett dropp och såg på Sherman.
"Jag jobbar för fullt Sherman. Om du hade saakt åt henne igår hade jag inte behövt tömma hennes mage." Hon tog fram en slang och öppnade hennes mun och förde ner slangen och tryckte på. Det tog några minuter innan hon var glar och hon tog ut slangen och hon såg på honom.
"Vänta lite mer." Hon stack in en spruta i slangen till dropet och sprutade in någon vätska innan hon fäste sensorer på henne.
"Hon är klar." Alice låg nu livlös på operationsbordet med huvudet lite på sned.

Sherman muttrade något otydligt åt kvinnan och gick iväg för att komma tillbaka i rummet i samma stund som Alice var klar för operationen.
"Jules? Kom hit, assistera mig.".
Sherman trädde på handskar över sina grova fingrar och harklade sig som för att göra sig redo.
Jules hade parkerat sig vid väggen inne i rummet och klev ett steg åt Shermans och Alices håll. Han upptäckte att händerna darrade, han var nervös. Nervositeten hade tillslut kommit ikapp honom. Jules svalde och gick fram. Han upptäckte att Sherman granskade Alice noga, som om han letade efter något, eller såg till att allt stod tillrätta.
Jules ställde sig bredvid och tog själv på sig ett par handskar då han upptäckte Sherman lyfta ett vasst föremål och föra det mot Alices hud över bröstet och drog det sedan neråt för att penetrera bladet genom hennes hud. Jules svalde för att stoppa inpulsen att höja rösten till Sherman. Men sedan infann sig lugnet. Jules hade bestämt sig för att fokusera på Alice.
"Vi ska plantera den här..", sa Sherman och pekade med sin ena hand mot en liten, liten apparat. Jules blickade mot den och nickade. Han gick runt bordet där Alice låg och ställde sig mitt emot Sherman. "Den kommer hjälpa henne att hela snabbare ifall hon skulle bli biten."

Kvinnan såg på Sherman och såg att Alice fortfarande sov och såg på honom och suckade.
"Ska du bara göra det där? Jag kunde fått in den utan att söva henne Sherman." Hon såg sedan på andra föremål, flera skarpeller och vände blicken mot Jules.
"Ska hon öppnas mer så måste hon övernatta i en av sängarna här." Hon suckade. Hon vände blicken mot Sherman.
"Så vem är hon? Eftersom jag aldrig sett henne.."

"Och hade du läst journalen hade du inte haft så många frågor.", sa Sherman och Jules kastade en menande blick åt hans håll. Han såg sedan ursäktande mot sköterskan och öppnade munnen för att svara på hennes funderingar. "När det är Sherman som opererar så gör vi det på hans vis. Det låter klokt att låta henne stanna över natten eftersom det säkert kommer att krävas en längre återställningstid.". Han räckte över öföremålet till Sherman som han tidigare pekat på för att Sherman sedan skulle placera det inne i Alice. "Alice heter hon. Det är..", men Sherman avbröt honom. "..Mit projekt, som jag gjorde för flera år sedan.". Han tittade inte upp, utan fortsatte arbeta med något i den uppsprättade Alice.

Hon såg på mätarna och såg på honom efter ett tag och såg sedan på Jules och lade huvudet på sned.
"Så vem ska vaka över henne? "Hon smekte henne över kinden med tummen. Ett projekt? Hur kallhjärtad kunde han vara?
"Ser hon normal ut inuti?"

"Jag ska.", svarade Jules. Han tänkte att han skulle höra av sig till Ruby, Caspian skulle snart få veta ändå. Mary undrade säkert också så de kunde säkert vara flera att se efter Alice.
Sherman verkade vara upptagen med att undersöka flickan ännu. Han placerade föremålet inne i buken på Alice och verkade helt fokuserad på situationen. Jules sa inget, i risk för att störa honom. När Sherman sedan placerat föremålet i henne lyfte han händerna och sträckte sig efter nål och tråd. "Jules, håll här.". Han menade tråden och Jules sträckte sig över Alice för att greppa tag i tråden.
"Hon ser bra ut, det är likt en vanlig människa, förutom apparaten och hennes blod som får henne att hela snabbare.", svarade Jules sköterskan sedan som svar eftersom hon undrat hur Alice såg ut.

Hon nickade och såg på Sherman.
"Så ni är klar med henne?" Hon nickade.
"Så snart kan jag börja väcka henne så hon får vakna. Kanske kommer hata er båda men.." Hon såg på Jules och lade huvudet på sned.
"Hur mår Lisa? Hon ska märkas snart eller hur?"

Jules tyckte att kvinnan lät lite märklig att anta hur Alice skulle reagera, men valde att inte ifrågasätta sköterskan. Istället fokuserade han på att hålla tråden åt Sherman när han sydde igen de sista stygnen. "Elisabeth ska märkas snart, ja.", sa Jules och blickade kort mot sköterskan för att sedan se på Sherman och Alice igen. Sherman avslutade stygnen och klippte av tråden när han trätt klart. "Så.", sa Jules. Sherman var fortfarande tyst. Han höll på att packa ihop. "Hon verkar vara klar. Ska jag flytta henne någonstans?", frågade Jules sköterskan och såg åt hennes håll.