rollspelare & wolfy prs

"Du har verkligen en strålande humor," konstaterade han torrt och himlade med ögonen, kunde dock inte låta bli att le lite. Han fann det allt svårare att hålla minen i hennes sällskap. Hennes skratt smittade också av sig: för att inte tala om hur fint det var att lyssna till.

"Visst?" log hon och seglade mot honom lite snabbt innan hon drog med fingrarna över trädet. Hon log stort då hon hittade stället där hon ristat in sitt namn, tillsammans med Jacob då. "Det här var mitt lugna ställe, varje gång jag blev arg eller sur så brukade min barnflicka ta hit mig." sade hon leendes innan hon gick till Nicolas igen.

Nico gick fram till trädet och studerade de två namnen som var inristade i barken, kunde inte låta bli att rynka lite på pannan då han läste Jacobs namn. Den killen ville han helst slippa att bli påmind om. Nyfiket naglade han fast henne med blicken då hon berättade smått om sin barndom och det här stället.
"Och vad brukade lilla Estelle oftast bli så upprörd över då?"

Estelle kollade på honom med ett leende på läpparna, visste inte alls hur hon skulle svara på hans fråga utan att förstöra hela stämningen.
"Småsaker bara, sånt som barn blir upprörda av." Att hennes far sällan hade tid för henne, att hon inte hade kontroll över sitt egna liv och liknande.

Ögonbrynen åkte uppåt en aning, fick en känsla av att det inte var hela sanningen. Men istället för att pressa henne om det böjde han sig ner för att dra fram en dolk från sin stövel. Han ristade med hjälp av den in sitt namn i trädet, övervägde att dra streck över Jacobs namn men beslöt sig för att inte vara så barnslig idag.

Estelle gick nyfiket till honom för att se vad han gjorde, hon log svagt och kysste mjukt hans kind. Hon la armarna om honom i en kram och slöt ögonen, uppskattade honom verkligen och hon hoppades att han förstod det.

Den lätta pussen på kinden gjorde honom glad. Han lät dolken sitta kvar i trädet och vände sig helt om mot henne. Med hjälp av några fingrar strök han tankfullt en tjock slinga av hennes mjuka hår bakom hennes hår, lät fingrarna vila där en stund innan de gled ner till hennes lena kind. I början hade han inte varit särskilt förtjust i henne, något som han nu inte kunde förstå att var möjligt.

Estelle tittade förvånat på honom men varken sa emot eller backade, hon gillade den lätta beröringen så pass mycket att hon minskade avståndet mellan dem för att ge honom en mjuk kyss.

Han såg på henne med nyfiken blick, precis som om det var något med henne han inte riktigt förstod sig på men gjorde sitt bästa med att försöka lista ut. Det var mycket med Estelle han inte ännu visste om, saker med henne han inte kunde sätta fingret på, men han såg fram emot att lära känna henne utan och till.

"Vad?" log hon och kollade på honom med stora ögon, förstod inte riktigt hur hon skulle tolka hans blick. Hon drog sig undan ifrån honom, han kanske inte ville ha henne så nära? Hans kyss kanske bara hade varit en konsekvens av drickandet.