kawaiiposes och Majis lilla egna privatroll! Mohaha!

[siriusly, idk what to write now xD]

"Vad tror du Hugo kommer tänka?" frågade Rose. "Nej, nu blir jag en orolig storasyster..."
"Jag... Jag vet verkligen inte" sa jag och visste inte vad jag skulle ta mig till. Jag kunde verkligen inte förklara hur jag kände, men det var ingen positiv känsla. Jag vet inte om jag ha känt så här innan... Det närmsta jag kan komma på att jag känt så här var när incidenten med Rose och David hände...
"Jag har svårt att tro detta... Känns som att det är ett skämt... Så jag tycker att vi inte säger något om detta förrän hon personligen kommer ut med detta för de andra... Hon ville ju ändå hålla det hemligt för oss... Så vi får väl respektera det..." sa Rose. "Men ska vi gå till uppehållsrummet? Jag måste fixa lite saker innan jag går till min nästa lektion".
Jag nickade och vi började gå. Men mina tankar kunde inte lämna detta ämnet om Anastasia och Scorpius... Liksom vad höll de på med just nu? Var det fortfarande i varandras sällskap, eller hade de skiljt sig åt? Det kanske var ett skämt och Anastasia sedan hade klippt till Scorpius för att visa honom hur det egentligen stod till mellan de två och sedan gått iväg? Så var det säkert. Och nästa gång vi träffar på henne kommer hon säkert meddela att det är ett skämt. Ja, ås är det säkert. Men någonting sa mig att det var inte riktigt så det låg till.

Klumpen som nu nästan konstant levde i min mage hade fört mig till bristningskanten och knuffat av mig. Tårar föll från mina ögon som störtskurar medan jag försökte kväva mina tunga snyftningar med mina händer. Panik hade uppstått när tanken 'dina vänner kommer lämna dig, precis som David gjorde och du kommer bli och förbli ensamma lilla Anastasia Strongheart' fortsatt segla runt i mitt huvud. Scorpius hade försökt att trösta mig men jag hade snabbt rest mig upp och sprungit iväg. Mina ben hade fört mig till toaletterna och jag hade snabbt låst in mig i ett av båsen. Jag vill inte vara här längre, vart som helst förutom här! Tänkte jag och satte mig på huk medan tårarna bara fortsatte rinna.

[Amazing jag svarade ;DDDD ♥]

Jag hade inte haft en riktig konversation med Anastasia sedan incidenten med henne och Scorpius. Sen den incidenten har det verkat som att Ana undvikit mig och de andra. Det var i alla fall vad jag fick det till, men jag tror att en del av mig också ville undvika henne då jag haft en konstig klump i magen sen den händelsen och klumpen bara förstorades varje gång jag fick syn på henne eller Scorpius.
Den av oss i vår lilla grupp som hunnit få flest och längst konversationer med Anastasia var Lily som hade träffat på Ana en morgon då hon började extra tidigt och då hade tydligen Ana redan suttit i Stora Salen och ätit frukost. Lily hade gjort uträkningen att i ett försök till att undvika oss har Ana börjat gå upp extra tidigt. Men trots det hade hon och Lily haft en trevlig frukost tillsammans och de gånger Lily frågade Ana om nåt stod på då de inte såg henne lika ofta längre svarade hon undvikande och sa att hon behövde tid för sig själv, då hon bland annat hade mycket läxor denna vecka.
Men denna dag så var det fredag och jag hade precis haft Quidditch-träning och lektionen jag annars brukar ha en timme efter träning var inställd vilket gjorde så att jag tog beslutet att gå till elevhemmet och vila. När jag kom dit så var det tomt. Jag satte mig i soffan och slöt mina ögon. Jag kände mig väldigt mör efter träningen och kände mig lycklig över att slippa lektionen. Innan jag visste ordet av så hade jag somnat.
Väl i John Blunds värld så började min hjärna skapa olika små drömsekvenser. En dröm handlade om quidditch, drömmen därefter handlade också om quidditch fast i den var det regn och de på mitt lag försökte skjuta mål vid ringarna jag vaktade så jag fick dubbelt så mycket jobb och den tredje drömmen... Ja den var också om quidditch, fast ganska konstig. I denna drömmen var ja inte på något lag, utan jag skulle välja vilket lag. Och lagen, ja de var inte några lag jag kände till. Det ena laget hade brunt som sin färg och hette något på A, men jag kunde aldrig riktigt se namnet. Det andra laget hade rött som sin färg och deras namn var något på R. R som i... Red? Och A som i... Auburn? Eeeyyy, så är det nog. Arthur Einstein strikes again.
Det verkade som att i drömmen så hade jag spelat på lag Red förr och alla förväntade sig att jag skulle fortsätta vara deras målvakt, men någon del av mig var osäker och lutade mot lag Auburn. Ungefär vid tillfället då jag hade kommit fram till ett beslut så vaknade jag upp ur drömmen av en smäll. Det var poträttsingången som hade öppnats och stängts och in till sällskapsrummen kom Anastasia.
"Nämen hallå främling" sa jag innan jag hann tänka efter mina ord och jag såg hur hon blev överraskad av min närvaro och stelnade till.

Den senaste tiden hade jag försökt att undvika hela gänget så mycket som möjligt. Bara av att se deras ryggar i korridoren hade gett mig så mycket skuldkänslor. Personen som jag försökte undvika mest var då självklart Arthur då det gjorde som ondast att se just honom. Varje dag var som att gå på ett fält täckt med osynliga bomber, man vet inte runt vilket hörn de kommer dyka upp vid och försöka tala med en.

Idag hade det varit lugnt när det gällde att stöta in i några av dom, till och med Scorpius hade inte synts till. Min lektion hade precis slutat och jag skulle gå till sovsalen för att vila ett tag innan nästa lektion. Hela vägen till uppehållsrummet hade varit fri från hinder men när jag kommer innanför möts jag av en bekant röst.
"Nämen hallå främling" Sa Arthur och jag kollade upp smått förskräckt på honom. Han såg lite ut som att han ångrade att han hade sagt något men skakade av det snabbt och log istället.
"....Ah... Hej..." Svarade jag och kollade ner på mina fötter

Anastasia undvek min blick och valde att studera sina fötter istället.
"Mitt namn är Arthur Jones... Har vi träffats förut? Kan inte komma ihåg när vårt senaste möte var i sådana fall" sa jag med en svag humoristisk ton och ett snett leende.

Jag kollade upp på honom och log när jag märkte av att han inte verkade arg utan skämtade lite smått.
"Kan tyvärr inte påminna mig om vårt senaste möte heller men annars så är det angenämt att träffas herrn, mitt namn är Anastasia Strongheart" Svarade jag och kände mig mer bekväm.

"Gud så trevligt!" sa jag samtidigt som jag gick upp i falsett för att demonstrera överdriven entusiasm. "men hur kommer det sig att jag inte stött på dig vid runt detta område de senaste dagarna, unga fröken?"

Där kom den. Frågan jag förfärade.
"... Jo... Jag har varit upptagen... med saker..." Svarade jag tyst och började undvika hans blick igen.

Jag reste mig upp och gick mot henne. Hon hade börjat undvika min.blick igen så jag ville göra det svårare för henne.
"vadå för saker om.man får fråga?"

Jag backade lite försiktigt när Arthur började gå mot mig.
"I-inget speciellt!... B-bara skolarbete och s-sånt..." Stammade jag ut.