Rollspelare & Wolfy prs

"Sch, jag har löst allt. Om du behöver mer, så köper vi där." Han pussade mjukt hennes panna och log smått. Älskade hur ivrig hon var, tyckte det var hur gulligt som helst.

Hon tog ett djupt andetag, precis som om hon förberedde sig på att ställa en till hög med frågor, men förblev istället tyst och såg bara på Jason med tindrande ögon. Det kändes overkligt att hon äntligen var gift med mannen som ägde hennes hjärta. Lyckligare än henne kunde ingen vara.
"När åker vi?" undrade hon efter en stund, lutade sin kind mot hans bröstkorg efter att ha slingrat armarna om hans midja.

"Om två dagar." log han och smekte hennes kind lite lätt innan han la armarna om henne. Han lutade huvudet mot hennes och slöt ögonen, ville bara njuta av stunden.

"Å," utbrast hon, hade trott att de skulle åka iväg redan ikväll. Nåja, hon skulle åtminstone ha några dagar åt att återhämta sig efter bröllopsmottagningen. Leah stod en lång stund och höll om honom samtidigt som hon lät blicken glida över gästerna. Hon kände inte ens hälften av dem men kunde ändå inte vara annat än glad och lycklig.

"Tänkte mer att jag tänker inte vänta i ett flygplan på att spendera vår bröllopsnatt. Sen skadar det inte att återhämta oss någon dag heller." log han och smekte hennes midja. Han kysste hennes hjässa några gånger och slöt ögonen.

"Är du otålig?" undrade hon mjukt, kunde inte låta bli att le igen. Hon drog fingrarna över hans bröstkorg innan hon kramade om hans hand. Det var åtminstone hon. Leah skulle med glädje kunna säga tack och hej åt gästerna redan nu för att spendera resten av kvällen tillsammans med Jason.

"Är du seriös? Jag har knappt sett dig de senaste veckorna." skrattade han och kysste mjuke hennes knogar när hennes hand var i hans. Han log smått och smekte hennes kind. "Vi är gifta nu... Jag trodde inte ens jag skulle leva såhär länge." sade han tyst, tänkte mest högt.

"Du kommer leva många år till." Hon visste inte om hon sa det mer för att försäkra honom eller sig själv. Det enda hon visste var att han inte fick dö. Hur skulle hon klara sig utan honom? Han var hennes liv, den som hennes hjärta slog för. Att vara utan honom kom definitivt inte längre på fråga.

Jason nickade lite, innan hade han aldrig haft något att förlora egentligen men nu hade han allt att förlora. Han log svagt och kysste hennes panna.
"Du är allt för mig." sade han tyst och smekte hennes kind.

"Vad säger du om att vi smiter härifrån?" mumlade Leah efter en stund, förde upp hans hand mot sina läppar för att mjukt kyssa hans fingrar i tur och ordning. Hon var tacksam för alla som hade valt att fira tillsammans med dem, men hon kände sig också redo att lämna mottagningen för att fira ensam med Jason.