Almost PRS

Bra fråga, Yaosu hade inte tänkt på det där förrän Hayley tagit upp det. Till en början hade han nog tagit för givet att han skulle stanna på slottet över sommaren, men nu fanns det ett betydligt bättre alternativ. Det enda som fick honom att tveka var det där att bo under samma tak som Joshua och Zihao. Att bo med bara Joshua skulle nog inte vara något problem överhuvudtaget, han verkade ju vara väldigt ordentlig av sig, ordningsam till dess yttersta. Däremot var det lite av en mardröm att bo tillsammans med Zihao, som varken var ordentlig eller ordningsam. Snarare raka motsatsen faktiskt, och så hade han nästan alltid varit. Många hade försökt uppfostra honom under hans yngre år, men ingen hade lyckats. Det lämnade en otroligt stökig ung, man som betedde sig mer som ett vilt djur. Helt ärligt alltså, han hade tuggat på möblerna när han var liten.
”Jag vill gärna spendera sommaren med dig, men att bo tillsammans med Joshua och Zihao..? Tro mig, du vill inte leva under samma tak som Zihao”, påpekade tjugoåringen och skrattade till. ”Jag kommer inte ha råd att hyra någonting fint, men det kommer utan tvekan vara bättre än att bo med dem”, fortsatte han och fäste blicken på den yngre flickan, när hon plockade upp sin kopp med te från brickan. Det såg lite ut som om hon frös, vilket inte var konstigt. Visst, det var ganska varmt och mysigt framför den sprakande brasan, men det var ändå lite småkyligt.
”Du behöver inte hålla med om det, jag vet ändå sanningen”, svarade den äldre och sköt ut hakan en aning mot henne, innan han ställde ner den nu tomma skålen på brickan. En rodnad steg över kinderna på honom när flickvännen sedan sköt tillbaka att han var den sötaste lilla herren i hela världen. Jösses, de reagerade ungefär lika fånigt på komplimanger från den andre. Alldeles röda om kinderna med små fjantiga leenden över läpparna.
”Fryser du? Jag kanske kan investera i en soffa om du lovar att komma och sitta i den med jämna mellanrum.” Yaosu smuttade på sitt eget te ett slag och vände de bruna ögonen mot brasan. Jo, en soffa hade helt klart varit bättre än varsin fåtölj. Betydligt mysigare och lättare att sitta nära varandra.
”Och det gör ingenting, jag är också dålig på att laga mat”, erkände han efter en stunds tystnad och reste sig upp för att fiska upp en filt. Han satte sig på huk framför Hayleys fåtölj och började halvt om halvt bädda ner henne under filten. Sådär ja.

Kanske det varit dumt att fråga vad pojkvännen har för planer för sommarlovet. Det är liksom ett bra tag kvar tills dess.. men Hayley vill gärna veta, trots att de verkligen inte behöver göra några beslut just nu. Joshua hade hjälpt henne ställa sig i kö till bostäder, så att de har större chans för att få en lägenhet.
"Tro mig, det är inte mitt förstahandsval att bo med dem två, men det är betydligt lättare att betala för en lägenhet om man är tre. Skulle aldrig kunna hitta en själv," påpekar hon. Nej, hon han föreställa sig att Zihao inte är så ordningsam av sig, men huvudanledningen till att hon inte vill bo där är för att det paret beter sig som ett par kaniner. Hon vill gärna slippa det.
Sjuttonåringen putar med underläppen när soppan tar slut och hon ställer tillbaka skålen på bordet framför henne. Det hade varit väldigt gott faktiskt. "Skulle vara mysigt att bo ihop med dig, men du ska inte behöva hyra något när du har det här." Blicken glider över hela rummet. Det är litet, men väldigt fint och mysigt. Att han får boende gratis av skolan är guldvärt. Det ger honom ett tak över huvudet. Blicken fastnar på brasan igen, som prasslar så fint. Hon smuttar avlägset på sin kopp med te innan blicken glider tillbaka till Yaosu. En soffa? Läpparna spricker upp i ett litet leende. Det skulle vara mysigt att sitta tätt intill honom framför brasan.
"Med jämna mellanrum? Jag kommer komma hit mer än så Yaosu," påpekar hon med en nickning för sig själv. Om hon fick bestämma skulle hon nästan bosätta sig där med pojkvännen och aldrig släppa taget om honom. Men tyvärr fungerar det inte riktigt så. Ögonen blir alldeles stora när den äldre sätter sig på huk framför henne och börjar bädda ner henne där hon sitter i fåtöljen. Helt ärligt blir ögonen vattniga över det. Innan skolan hade börjat igen grät hon väldigt sällan, nästan aldrig. Men i och med att hon blivit mer sårbar så har det kommit upp tårar då och då. Nu har inte några tårar fallit, men det kan börja. Varför? För att ingen man har varit riktigt snäll mot henne, eller omhändertagande. Hennes far ogillar henne, och har gjort det ända sedan hon föddes. Männen hon stött på i kyrkan hade gjort hennes bild av män ännu dåligare. Och ja, killarna som hon varit med har aldrig riktigt brytt sig om henne, bara sina egna behov. Hayley sväljer hårt och händerna glider upp mot Yaosus kinder. Förtjänar hon att bli behandlad på det sättet? Efter allt hon gått igenom känns det verkligen som att hon inte är värd någon godhet. Nej, hon är bara äcklig.
"Tack så mycket för soppan, vet verkligen inte om jag förtjänar dig Yaosu," hon stryker tummarna över hans kinder, medan små och några tårar slingrar sig över hennes egna. Troligen förtjänar hon honom inte alls.

”Jo, det är lättare att betala för en lägenhet om man är tre, eller för er del två. Zihao har inga pengar att komma med”, sade den äldre och rynkade på ögonbrynen. Två som delade på hyran var ju fortfarande bättre än att betala den alldeles ensam, och under de första månaderna skulle Yaosu kunna hjälpa dem lite på traven. Han hade inga stora mängder pengar, men åtminstone tillräckligt för att kunna bidra. Så länge de inte hyrde någonting alltför centralt skulle det nog gå alldeles utmärkt och när Joshua och Zihao blev alldeles för jobbiga, kunde han och Hayley åka och campa tills de lugnat ner sig. Inte för att de skulle göra det, men de skulle i alla fall få komma bort ett tag och lyssna på något annat än en massa..ja, saker ingen av dem ville höra.
”Tro mig, jag är väldigt tacksam över att ha det här stället, men jag vill inte leva hela mitt liv här på Hogwarts. Det är väldigt tyst och långtråkigt när det inte finns några elever som springer omkring och stökar, och..tja, jag vill vara med dig”, förklarade tjugoåringen och gnagde sig själv i underläppen, medan han betraktade den yngre flickans putande underläpp. När hon sedan övergick till teet igen, vände han bort blicken och fäste de mörka ögonen på ett av fönstren istället. Det där lilla leendet som brukade krypa över läpparna på honom när han var med Hayley, smög sig tillbaka. Jag kommer komma hit mer än så. Orden fick hjärtat att automatiskt skutta till och kinderna blev rosiga. Hon verkade genuint gilla att spendera tid med honom, någonting som kändes väldigt bra och ovant. Det var inte många människor som gillade att spendera tid med tjugoåringen efter att de fått nys om hans personlighet. Och inte heller hade någon sökt kontakt med honom för att de faktiskt ville lära känna honom, nej nästan alla kontakter han någonsin haft hade varit väldigt ytliga. Nu var det inte så att han klagade på att han såg bra ut, men ibland glömde folk helt enkelt bort att det fanns så mycket mer djup hos honom än bara fasaden.
”Då ska jag se till att skaffa en riktigt skön soffa som du kan komma och värma dig i tillsammans med mig”, mumlade Yaosu och fortsatte stoppa om henne, varsamt och noggrant. Kanske han borde gå och hämta en extra tjocktröja eller en till filt? Det var inte förrän sjuttonåringens händer gled upp över kinderna på den äldre av dem, som denne märkte hur tårar slingrade sig ner för kinderna på henne. Han stelnade genast till och fick plötsligt väldigt stora, förvirrade ögon. Hade han sagt något fel eller gjort något dumt nu? Var det inte okej att bädda ner flickvännen under filten på det där sättet?
”Men Hayley”, började tjugoåringen smått skärrat och började omedelbart stryka bort tårarna från hennes underbart mjuka kinder. ”Du har fått det där om bakfoten..du förtjänar någon som är betydligt bättre än mig, inte tvärtom”, fortsatte han med en darrning på rösten och sökte efter hennes blick, med ögonbrynen rynkade och tänderna lätt gnagandes i underläppen. ”Eller så kan vi komma överens om att vi förtjänar varandra, trots att vi båda två är så otroligt förstörda på så många olika sätt. Men det spelar ingen roll, för jag älskar dig, och bara dig. Ingen annan, någonsin. Förstår du det? Jag vill bara ha dig.”

Nej, det är sant. Zihao kanske inte kommer kunna bidra med några pengar, om han inte kan få ett jobb eller kanske börjar studera och får bidrag. Hayley har för närvarande ingen säkerhet på att få in pengar heller, hon kommer att försöka söka jobb ett tag innan skolan slutar så att hon kan få tag på ett. Ett kafé kanske. Sen kanske hon kan kolla om det finns en skola för mode, det är en öppning för att få jobba med det hon vill tillslut. Hon kan ju alltid drömma. Ett leende bubblar upp över läpparna när pojkvännen säger att han vill vara med henne.. det känns så speciellt att ha någon som vill spendera tid med henne på det sättet. Nu brukar varken Joshua eller Aeron klaga på att umgås med henne, men Yaosu är speciell. Av uppenbarligen anledningar.
"Det förstår jag att du inte vill.. och jag vill vara med dig också, mer än någonting annat." Mumlar hon och ställer ner tekoppen på bordet. Om det är något Hayley vet så är det att hon vill vara med Yaosu. Det verkar som att de är eniga om det och tja, då borde väl de klara av ett distansförhållande så länge pojkvännen vill fortsätta som lärare på skolan? Ja, det borde de.
En soffa skulle passa perfekt i rummet, men hon vet att jobbet inte betalar jättemycket, och hon vill verkligen inte att han ska göra det bara för att hon ska vara där.
"En skön soffa låter jättebra Yaosu, men gör det inte bara för mig, okej?" Hon vill verkligen vara säker på att den tre år äldre vet om det. När det kommer till det här andra börjar Hayley återigen att gnaga sig i underläppen. Hon snyftar lätt till och börjar pilla med filten, istället för att pilla sönder nagelbanden såsom hon brukar göra. Helt ärligt så känner hon sig rätt värdelös att hon börjat gråta på det viset.. men förhoppningsvis tänker inte Yaosu likadant. Att han påpekar att det är han som inte förtjänar henne får henne att ruska på huvudet.
"Men du är bara så snäll och omtänksam.. det är lite nytt för mig och jag vet inte om jag förtjänar det,"örsöker Hayley förklara och låter blicken tillslut landa i den äldres ögon. Männen i hennes liv har helt enkelt inte varit särskilt bra mot henne, Yaosu är den första och det är överväldigande. I hennes ögon är hon bara för äcklig och förtjänar inte den där godheten. Ena handen glider upp mot Yaosus respektive som vilar mot hennes kind.
"Jag vill bara ha dig också."

Det där skulle definitivt gå att lösa på ett eller annat sätt, men förmodligen skulle det sluta med att de fick bosätta sig tillsammans med Joshua och Zihao. Och det var faktiskt inte världens undergång, bara nästan. Yaosu log blekt och fortsatte stryka bort tårarna från flickvännens kinder. Det kändes bra att hon ville vara med honom också, att ingenting var ensidigt i deras relation. Han skakade en gnutta på huvudet när hon sedan nämnde det där om att han inte skulle ersätta fåtöljerna med en soffa bara för hennes skull. Men helt ärligt föll det för döva öron. Tjugoåringen skulle ge sitt eget liv om det så ledde till sjuttonåringens lycka, och för honom var det inte ens någon fråga om den saken. Nej, det var ett klart och tydligt faktum, varken mer eller mindre.
När Hayley sedan försökte förklara hur hon kände att hon inte förtjänade honom, försvann leendet från läpparna. Bara för att det var nytt för henne betydde det inte att hon inte förtjänade det, gud nej. Om någon genuint var värd att bli ompysslad och älskad på det sättet, så var det utan tvekan Hayley. Det spelade ingen roll om hon personligen inte kunde se det framför sig, men Yaosu gjorde det. Klart och tydligt.
”Du förtjänar att bli älskad och ompysslad och all lycka i hela vida världen”, protesterade den äldre och greppade försiktigt tag om hennes hand, när den placerade sig över hans egna. ”Snälla tvivla inte på det”, fortsatte han och började lämna en drös med små kyssar över handen på henne. De hade verkligen helt olika syn när det kom till det där att förtjäna varandra. Den yngre flickan tyckte inte att hon förtjänade Yaosu för att han var så snäll och omtänksam och Yaosu, i sin tur, tyckte inte att han förtjänade Hayley på grund av sin instabilitet. För vem fan visste, rätt som det var kanske han brakade ihop totalt? Hon förtjänade helt klart någon som inte riskerade att göra det.
”Jag trodde helt ärligt inte att någon någonsin skulle kunna älska mig för den jag är, utan att vilja ändra en massa saker med mig..jag är socialt klumpig, tråkig och framförallt ett missfoster. Men sen kom du och..jag förtjänar inte dig enligt mig själv, men det känns väldigt bra att vara älskad på det sättet..”

Det är väldigt skönt att höra de där orden, att hon förtjänar att bli älskad och ompysslad. Hayley har aldrig riktigt tagit hand om sig själv så värst bra, och ingen förutom Joshua har varit omtänksam gentemot henne. Efter allt som hänt i hennes liv så är det väl inte så konstigt att hon har den uppfattningen om sig själv, att hon inte förtjänar godhet. Ett blekt leende glider upp över läpparna och kinderna blir alldeles varma. Nu kommer det ta ett tag för henne att själv inse att hon faktiskt är värd någonting, men att höra de orden är en bra bit på vägen.
"Jag kanske tvivlar på de orden.. jag känner mig inte värdig för allt du gör för mig, men kanske det går bort med tiden. Jag tvivlar ju verkligen inte på dig," Nej, sjuttonåringen vet att pojkvännen inte skulle ljuga för henne. Eller ja, det är iallafall den uppfattningen hon har fått. Om han kan ha goda tankar om henne, varför kan hon inte ha goda tankar gentemot sig själv? Det är en bra fråga. Det är helt enkelt lättare att vara kritisk mot sig själv än andra. Kyssarna som placeras på hennes hand får läpparna att spricka upp i ett större leende, och snart lutar hon sin panna mot Yaodus respektive.
"Du är långt ifrån tråkig och ett monster. Jag vet att du inre tror på det nu, men jag är helt ärlig. Yaosu, du är rolig, och lite av en ängel i mina ögon." De båda två behöver träna på sin självkänsla. Mycket viktigt, de kan inte fortsätta leva på det här viset. "Och du har rätt, det känns väldigt bra att vara älskad på det här sättet.. det är nog den bästa känslan för mig någonsin." Mumlar hon fortsättningsvis och kysser honom försiktigt på läpparna.

Dagarna flöt på efter den där morgonen, nästan lite som en enda stor röra. Den första tävlingen i trekampen hann komma och gå och det dröjde inte länge förrän den första snön föll från den gråa himlen. Hela planen hade lagts på is de senaste veckorna, i väntan på att rätt tillfälle skulle uppenbara sig. Hunter och Jackson visste att det fanns någon som langade utanför skolan, men de verkade ändå misstänksamma av någon anledning. Yaosu hade förväntat sig att de skulle försöka få tag på spriten så snart de fått nys om den, vilket de inte gjort. Däremot var de uppenbart intresserade och såg ut att genuint fundera på det. Det var väl faktumet att de skulle behöva leta sig ner till den förbjudna skogen, när märket lagt sig, som fick dem att överhuvudtaget tveka.
Ytterligare några dagar hann passera och McGonagall hann meddela eleverna om den kommande julbalen. Med andra ord hade de dragit igång med både danslektioner och vett och etikett. Det var fortfarande mer än en månad kvar innan tillställningen skulle hållas, men eleverna behövde lära sig de mer formella danserna väl innan dess. Särskilt de tre kämparna, som skulle öppna upp dansgolvet för resten av skolan. Eftersom Yaosu fått lära sig dansa under uppväxten, hade han fått i uppdrag att hålla i extra lektioner på helger och vissa eftermiddagar. Han hade inte trott att en enda levande själ skulle dyka upp, men där hade han allt missbedömt rejält. Klassrummet han fått lov att hålla till i var alltid proppfullt, främst med flickor från årskurs fyra till sju. Även en del killar deltog, men de var alltid betydligt färre. Hur som haver kände tjugoåringen sig halvt överarbetad vid den tidpunkten, vilket inte var särskilt konstigt med tanke på omständigheterna. Den kommande fullmånen gjorde inte saken lättare precis.

Mitt i allt detta kaos bestämde Hunter och Jackson sig slutligen för att ta mod till sig och bestämma tid med ”langaren”. De hade blivit instruerade att gå ner till skogsbrynet vid Hagrids stuga och lyfta på en specifik sten märkt med ett stort, rött kryss. Under stenen låg en bit med pergament, med flera olika tider uppradade. Efter att de sedan ringat in en av dessa, skulle de lägga tillbaka pergamentet under stenen och sedan komma till den bestämda plats på tiden de valt. Zihao hade suttit och glott stint på den där stenen i flera veckor vid det laget, långt inne bland träden bakom en massa snår. Som tur var smälte han in ganska bra där i mörkret, med den mörka pälsen. Han hade valt att stanna i den formen medan de väntade, den var betydligt bättre när man befann sig utomhus i en längre tid, plus att det var enklare att smyga in i slottet. Till den äldre Huaze broderns stora förtret hade artonåringen bestämt sig för att sova inne på dennes kontor under de senaste veckorna. Väldigt jobbigt, särskilt när Hayley varit där, för då skulle han naturligtvis ligga i sängen med dem och klämma sig ner mellan dem - bara för att vara irriterande.

”De ringade in halv åtta idag, så nu är det bara att köra”, berättade Zihao och började rota omkring inne i Yaosus stackars garderob. ”Förstår dock inte att de faktiskt verkar gå på det, hur dumma är de egentligen?” Fortsatte han och drog på sig en långärmad tröja, följt av ett par slitna jeans. Han var nyduschad, någonting den äldre av dem uppskattade något enormt. När han strosar omkring på fyra ben hade han vägrat att duscha. Usch vad han hade luktat tillslut, som en svinstia rent utsagt. Och tassarna hade varit alldeles smutsiga av torkad lera och gud vet vad.
”De har inte mycket att ta till med bakom pannbenet”, svarade Yaosu frånvarande medan han fortsatte rätta uppsatser. En rysning sprintade ner för ryggraden på honom och han ryckte ofrivilligt till. Han hade förväntat sig att de skulle fått allt det här överstökat, men tack vare, host, de två idiotierna hade planen dragit ut på tiden. Detta hade naturligtvis gett tjugoåringen alldeles för mycket tid att tänka över alltihop och tja, han var väldigt nervös. Inte för att förvandlingen var pest och pina, utan för att han låtit ilskan gentemot Hunter och Jackson växa sig tusentals gånger starkare. Helt ärligt var han nästan orolig över att råka göra dem illa på riktigt.
”Har du sagt åt Hayley och de andra att komma hit så snart som möjligt?” Undrade Yaosu och lade ifrån sig den sista uppsatsen, på toppen av en hel hög av dem. Alla färdigrättade, så klart.
”Jo, jag lyckades smyga in i deras elevhem bara för att jag är så otroligt söt..så de borde vara här om någon minut eller så.”

Tiden har tickat förbi. Nyss hade det varit en kuslig halloween och nu börjar det närma sig julen, tiden går snabbt. Hayley har vid det här laget vant sig vid att inte ha någon bulle. Efter missfallet har en del förändrats, vilket är helt sjukt. Flickorna i hennes sovsal är inte lika elaka längre, de bara ignorerar henne, och helt ärligt är det betydligt bättre. Hon vill inte vakna upp med inga ögonbryn igen. Sen har eleverna på skolan slutat slänga henne bittra blickar. Nu går nog ryktena runt, för vems lilla bebis hade det varit? Visste hon vem det var eller har hon legat med så många tätt inpå så att hon inte vet? Hon ligger inte runt på det sättet de alltid trott, det har hon aldrig gjort. Speciellt inte nu, nu är hon väldigt lycklig med Yaosu. Men hon skickade faktiskt iväg en uggla till Isaac, berättade vad som hänt. Hon har inte fått något brev tillbaka, och det har gått ett tag.. det slår mot bröstkorgen faktiskt. Sjuttonåringen har inte heller någon aning om Zihao fått höra om det. Han har inte behandlat henne annorlunda den senaste tiden, så kanske han inte bryr sig? Man kan ju alltid hoppas.
I och med att tiden tickat förbi så har Jackson och Hunter äntligen bestämt sig för att snoka reda på sprit. Det hade tagit ett tag på sig, och helt ärligt har det varit väldigt skrämmande för Hayley. De brukar glo på henne ibland, viska för varandra. Det är helt enkelt läskigt. Nu är det bestämt när de ska skrämma dem, och det är därför de två gryffindoreleverna strosar runt i korridorerna, påväg till Yaosus kontor. Det tar inte lång tid för dem att komma fram, och snart kommer en katt jamandes mot dem.
"Är ni redo?" Undrar Joshua efter han hälsat på dem. Hayley själv hade sjunkit ner till golvet för att hälsa på Baozi. Hon känns annorlunda. Större, av någon anledning. Hennes ögon blir stora och blicken glider raskt upp mot pojkvännen. Eftersom att hon spenderat så mycket tid med honom i kontoret så har hon tagit med Elmo ett flertal gånger.
"Jag tror att hon väntar kattungar," påpekar Hayley med ett glatt litet leende och ställer sig upp från sin plats på golvet för att slingra armarna om tjugoåringen. Hon hade inte hälsat på honom innan, och det är väldigt viktigt att hon får en liten kyss innan de går.

Zihao hade rätt, det dröjde inte särskilt länge innan Joshua och Hayley kom in på kontoret. Den äldre Huaze broderns blick föll mot Baozi och ögonbrynen rynkades samman. De hade rätt, hon var väldigt rund - rundare än hon varit för några veckor sedan. För stunden var tjugoåringen dock på tok för nervös för att uppmärksamma den nya upptäckten, allt han fick fram var ett smått patetiskt litet frustande läte. Som om han inte hade nog med saker att oroa sig över, nu skulle han även få dras med en massa ludna små kattungar. Han begravde ansiktet i händerna ett kort slag, tills Hayley slingrade armarna om honom.
”Jag älskar katter, men..åh, jag är så förbaskat stressad”, mumlade Yaosu och vred lite på sig, så att han kunde snegla upp mot den yngre flickan. Tänderna gnagde sådär febrilt i underläppen och man kunde riktigt se hur han tampades med att inte låta paniken ta över. Den var nämligen väldigt nära på att göra just det. Att gå och fundera över vad som skulle hända när de väl satte planen i verket, hade inte gjort honom något gott överhuvudtaget. Tvärtom, vilket nog var ganska lätt att inse om man tog sig en rejäl titt på honom.
”Förlåt, jag är bara nervös”, fortsatte han efter att ha släppt ut en djup suck och rätade lite på sig, för att därefter resa sig upp från stolen. Det var en underdrift, han var betydligt mer än bara nervös. Och att hålla det inom sig var förmodligen inte någon vidare bra idé, även om han kände sig fånig över det hela.
”Inte bara nervös heller, jag är bara rädd över att typ..tappa det och faktiskt göra dem illa. Jag litar liksom inte på mig själv.” Yaosu fortsatte med gnagandet i underläppen samtidigt som fingrarna började pilla med en blond hårtest. Förmodligen hade han mest jagat upp sig själv. Varför skulle han tappa det ikväll av alla gånger? Nej, det var högst osannolikt och berodde väl mest på att han var totalt slutkörd. Jo, så var det nog. Började han tvivla på sig själv nu var det nästan säkert att det skulle sluta illa. Dumma hjärndemoner.

Toppen, så nu har Hayley jagat upp sin pojkvän ännu mer än innan. Kanske de nyheterna kunnat vänta några dagar, tills saker och ting lugnat ner sig för honom. Alldeles besviken på sig själv. Att ta hand om en massa kattungar är stressigt nog. Nu kommer Baozi göra det mesta jobbet, men det kan även vara jobbigt att ha kattungar som springer runt överallt. Egentligen kanske de borde skippa det här, Yaosu har tillräckligt att göra. Att hon varit över så mycket kan nog förvärra saker också, så att han inte har tid. Fantastiskt, nu börjar hon bli sådär självkritisk igen. Hon vet att inget är bara hennes fel, men hon har nog varit lite för på. Fan, hon har liksom ingen koll på vad som är okej och vad som inte är okej i förhållanden.
"Oroa dig inte, jag kan ta dem. Är säker på att tjejerna i sovsalen skulle vilja gosa med små kattungar!" Försöker hon uppmuntra med ett osäkert leende. Det skulle nog gå.. och då kan hon iallafall hjälpa den äldre istället för att bara göra det mer stressigt för honom. Åh, det känns som att hon fuckat upp på att vara en flickvän, men det förvånar henne inte, hon funkar upp på många saker. Såja, nu ska vi inte gå för långt. Istället låter sjuttonåringen händerna åka upp till hans kinder.
"Det kommer du inte att göra, och om det verkar som att det går urstyr så hindrar vi dig. Vi har ju trollstavarna redo, ifall något skulle hända, okej?" Det borde väl vara lite försäkrande, eller?