Cirkus PRS Medi och Emma07

Philip såg upp då fadern kom in, hade blivit rätt fundersam och underligt sårad över att han inte varit där. För under hela uppväxten hade det ändå varit fadern han varit som närmast i alla år. Han ryckte lätt på axlarna.
"Jag har ont men så länge jag ligger så still som möjligt så går det ganska bra", sade han.

"Det är ju bra." Han log och drog fram en bok.
"Du kanske kan läsa när du är ensam." Han log och lutade huvudet på sned.
"Har du ont?"

Philip log snett mot honom, tog emot boken.
"Tack", sade han, ryckte lätt på axlarna.
"En del", sade han ärligt, smärtan låg alltid där men så länge han inte rörde sig för mycket så gick det ändå bra.

"Ska vi ringa efter läkaren?" Han såg orolig ut och reste sig.
"Jag går och hämtar en."

Philip skakade lätt på huvudet.
"Det är okej pappa, dem har säkert redan gjort vad dem kan", sade han. Han hatade sjukhuset tack vare alla smärtsamma minnen efter den där branden, men det var han tvungen att stå ut med. Men den där nästan skräcken han fått efter det gjorde att han helst höll sig undan så mycket som möjligt ifrån undersökningar och allt, han ville bara därifrån så snabbt som möjligt.

"Om du får en puss då?" Flore såg på honom.
"Tar du smärtstillande då?" Hon log och skakade på huvudet.
"Förlåt men jag kunde inte låta bli."

Philip såg roat på henne och skrattade till, grimaserade dock lätt av smärtan då.
"Jag har ingen aning om vad det är för grejer dem ger mig", sade han ärligt.

"Morfin." Hon såg på honom och log.
"Om jag tar samma då?" Hon suckade.
"Du ska inte behöva ha ont."

"Det är inte det", sade Philip, suckade lite. Det var ju inte själva medicinen som var problemet, han hade inte det minsta problem med vad för mediciner han tog. Det var läkarna och det han inte gillade.
"Jaja, hämta den där läkaren då", sade han tyst och såg undan lite.

"Vincent är utanför han kan ju ge dig det." Han vinkade in Vincent och en annan läkare kom med medicinen.
"Så är du beredd?" Vincent öppnade locket på droppet.