rollspelare & wolfy prs

”Ni må vara Skottlands framtida drottning men jag behöver inte betrakta Er som min drottning. Respekt förtjänas.” Lord Gray betraktade surmulet prinsessan innan han vände blicken till Nico igen.
”Och Ni ska föreställa kronprins? Tillåt mig att skratta.” Smått skrattande försvann mannen iväg.

Estelle log smått efter Lord Gray, hade redan bestämt att hon skulle göra hans liv till ett helvete samma dag som hon blev drottning. Hon vände blicken mot Nico och log smått.
"Jag tycker att du är en bedårande kronprins." sade hon med ett litet retsamt leende.

Nico följde lord Gray med blicken, visste inte om han var road eller irriterad över mannens undervärderande tonfall.
"Bedårande?" upprepade han och gav Estelle en besviken blick, "jag är ingen hundvalp." Han knuffade löst till henne med armbågen i riktning mot en liten lerpöl.

Estelle fnittrade till innan ett förvånat tjut lämnade hennes läppar då han knuffade henne. Hon spärrade upp ögonen då hon nästan trillade i lerpölen.
"Nicolas!" sade hon i ett försök att låta sträng. Hon försökte verkligen hålla minnen men kunde inte låta bli att skratta till.

Han skrattade till åt hennes överraskade tjut, hon var till skillnad från honom bedårande. Och så mycket mer. För var dag som gick lärde han sig något nytt om henne, och en sak var åtminstone säker: han skulle aldrig ha en tråkig dag tillsammans med henne. Hans drottning.

"Skrattar du åt mig också?" frågade hon och tittade på honom med stora ögon. Hon putade lite med underläppen och började gå, tänkte iallafall försöka låtsas bli lite ledsen. Hon styrde stegen mot ängen som hon ändå tänkt ta honom till.

"Förlåt," sa han genast och försökte se ut som om han menade det också, men han lyckades inte riktigt hålla tillbaka ett leende. Han följde efter henne mot ängen, nyfiken på vart hon skulle ta honom.

"Tönt." log hon retsamt och granskade honom lite snabbt. Hon gick en bit, tills de inte kunde synas från hovet. Det var en ganska stor grön äng med blommor lite här och var. "Jag brukade leka här innan man skickade iväg mig." log hon och kollade på prinsen framför sig.

"Tog du hit mig för att leka?" frågade han med ett litet leende som spelade på läpparna. Han kunde faktiskt se det framför sig, hur Estelle som liten flicka hoppat och skuttat omkring här. För att inte tala om andra vilda lekar som hon med sin vilda fantasi kunnat hitta på.

"Nej, jag tog hit dig för att döda dig. Ingen kommer hitta hit." sade hon och skrattade sedan till. Hon såg sig sedan omkring, det såg ut exakt som hon mindes det. Hon log för sig själv och gick mot ett träd, hade ett minne av att hon ristat in sitt namn på ett träd men hon var osäker på vilket.