Lovely brothers [PRS Skorpa & Beben]

Att ligga ner i sängen med stängda ögon hjälpte inte att tänka bättre, utan det gjorde bara Jimin väldigt trött istället. Han märker knappt när den äldre kommer in i rummet. Det tar honom faktiskt ett tag att vilja öppna ögonen, till och med efter att den äldre skvätt vatten i ansiktet på honom. Sextonåringen bryr sig inte riktigt om vattendropparna utan ler bara svagt mot den äldre när han har öppnat ögonen och de kan fokusera igen.
"Det är okej ... tror jag", säger den yngre lågt, och sluter ögonen igen när Yoongi börjar stryka händerna över hans hår. Egentligen skulle han helst inte vilja gå till festen, speciellt inte nu. Han känner bara inte för det längre, även om han inte riktigt gjorde det tidigare heller. Han vill bara inte svika sin mamma, hon kanske vill att han ska följa med ... Deras föräldrar kanske vill visa Mr Mins vänner att de är en familj. Jimin vill inte att hans mamma ska gå miste om det, om hon nu vill att hans ska gå på grund av det ...

Yoongi lägger huvudet på sned medan han skakar enkelt på huvudet.
"Jag säger till honom," berättar han och trycker upp sig med sina händer. "Det kommer alltid komma en annan möjlighet där de kan presentera er." Yoongi tar med sig handduken ut till badrummet och hänger upp den innan han låter sina fötter ta honom utanför stugan.
"Yoongi, är ni klara?" hör han sin pappa fråga och Yoongi lyfter upp sin blick från marken.
"Jag vet inte, Jimin verkar inte må jättebra," berättar han och ser hur Ms Park rynkar oroligt på ögonbrynen. "Han kanske har feber eller något, jag vet inte riktigt.."
"Han såg väldigt trött ut.." säger Ms Park tyst för sig själv. "Jag vill ju gärna följa med och träffa dina kamrater, men jag kanske borde stanna här och se till så att han får allt han behöver." Yoongi låter sin blick åka emellan de två vuxna och avbryter sin pappa som precis ska öppna munnen.
"Jag kan stanna annars.. Jag menar, jag har träffat dina kamrater mer än en gång, eller hur?" säger han och ler försiktigt mot dem. "Jag tror han får skuldkänslor om du stannar här på grund av honom, nämligen."

Jimin stannar kvar i sängen medan Yoongi går ut för att prata med deras föräldrar, klumpen i magen ännu större än tidigare. Han känner sig som en börda för sin mamma och Yoongis pappa just nu. De hade säkert sett fram emot att presentera de två Park familjerna och ändå kommer inte det hända, på grund av Jimin.

Han hör små delar av samtalen där ute, tack vare det öppna fönstret. Sextonåringen märker direkt att hans mamma blir ganska orolig när Yoongi berättar om Jimin, men han är ändå ganska tacksam över att den äldre sonen säger att han kan stanna hemma. Han är inte säker på att han skulle kunna vara ensam med sin mamma nu utan att berätta allt som händer mellan Yoongi och han.
"Jag tror det är bäst att Yoongi stannar hemma, älskling", hör Jimin Mr Min säga till hans mamma. "Han har ju redan träffat alla där." Den yngre sonens mamma är tyst i ett tag innan han hör hennes röst, lite tydligare än innan som att hon är lite närmare deras rum nu.
"Jag ska bara fråga honom om han är okej med att jag åker."

Bara några få sekunder senare sitter hans mamma på sängen, precis som Yoongi gjorde innan.
"Hur mår du?" frågar hon lågt, lägger handen på sin sons panna. "Du är lite varmare än vanligt ..."
"Jag är trött", mumlar han lågt, öppnar ögonen för att se upp på sin mor som ger honom ett medlidsamt leende.
"Är det okej om Yoongi stannar hemma med dig och jag går på festen? Jag kan göra lite te till dig innan jag går om du vill det?" Det enda Jimin gör är nicka som svar, och Jimins mamma pussar lätt hans panna innan hon går ut ur rummet igen, mot köket i stugan och han hör hur hon sätter på vattenkokaren.

Yoongi tittar på Jimin från dörröppningen. Han börjar undra om det är på grund av honom den yngre mår dåligt. Men efter några sekunder så förstår han att det är helt klart hans fel. Om Yoongi bara inte sagt att han älskar Jimin, då skulle inte den blonda få såna skuldkänslor som nu växt inom honom. Om Yoongi bara hållit sig för sig själv, så skulle Jimin vara fri från mycket av sin smärta.
"Orkar du röra dig någonting?" frågar den mörkhåriga och kliver in i rummet. Han kanske borde avsluta allting här och nu. På så sätt behöver inte skuldkänslorna kväva Jimin. Och Yoongi kan gå tillbaka till sitt liv som bara hålls uppe på grund av piller. Det blir mindre komplicerat för de båda. Yoongi öppnar munnen, bara för att stänga den på direkten. Men det är själviskt att göra det nu, när Jimin ligger sjuk på sängen.

Jimin ser på Yoongi som står i dörröppningen men vågar inte riktigt säga något till honom när hans mamma är i köket, bara några meter ifrån dem. Han följer den äldre med blicken när han kommer in i rummet, lyssnar på det han säger.
"Tror det", svarar han sen, och visar det genom att sätta sig upp i sängen. I just det ögonblicket kommer dock hans mamma in och lägger tekoppen på nattygsbordet bredvid sängen.
"Vila dig lite, gubben, så kommer vi tillbaka snart", säger hans mamma och hjälper honom att lägga sig ner på sängen igen. Hon lägger en filt runt hennes son, som hon haft på armen när hon kom in i rummet, innan hon ger hans panna en lätt puss. Ms Park säger sedan hejdå till de två pojkarna i rummet, innan hon och hennes nya pojkvän lämnar stugan för att åka till festen.

Yoongi följer kvinnan med blicken efter han fått fram ett hejdå. Artonåringen tittar sedan tillbaka mot Jimin och sätter sig ner på sängen mittemot med en djup suck.
"Ska jag fixa soppa till dig?" frågar han och drar en hand genom de nytvättade lockarna. "Du måste vara hungrig." Yoongi vill egentligen prata om det som har hänt, deras förhållande blir bara mer och mer komplicerad. Men han vet inte om Jimin orkar det, eller om han vill det för den delen. Yoongis blick lämnar inte den blonda en endaste gång, förutom när han hör hur något skrapar mot dörren, något som låter som tassar. Yoongi hade nästan glömt bort att de tog med sig Loki till stugan, han haft mycket annat att tänka på. Den lilla hunden kommer in skuttandes.

Jimin ser på den äldre, hade egentligen hoppats att han skulle lagt sig bredvid sextonåringen i sängen.
"Nej tack, det är lugnt", säger den yngre killen och ger den mörkhåriga ett leende innan den äldre reser sig upp och öppnar dörren. Först hade Jimin rynkat på ögonbrynen, men hans blick lyser genast upp när en liten hund springer in i rummet.
"Hej, Loki", säger han ljust och den lilla hunden hoppar upp i sängen bredvid honom. Jimins hand drar sig över pälsen hos hunden innan han flyttar bakåt lite och ser på Yoongi. "Kom", säger han och nickar mot platsen bredvid sig i sängen med ny energi som på något sätt kom till honom i samband med hunden. Hunden lägger sig nära hans mage, och Jimin kliar henne över hela hennes mage, rygg och huvud så mycket att den nästan börjar spinna.

Yoongi granskar bilden framför honom, det var som att Loki gav Jimin helt ny energi. Den äldre tvekar kort, han vet att han kommer behöva laga någonting de kan äta förr eller senare. Även om han själv inte har någon aptit, så skulle hans pappa flå honom levande om han fick reda att hans styvson inte fått i sig någonting. Yoongi sätter sig dock ner bredvid Jimin medan hans blick glider mot den japanska spetsen.
"Jag hade nästan glömt bort att du var här," mumlar artonåringen och gosar in sitt ansikte hos hunden som slickar honom på kinden. Hunden sitter uppkrupen i Jimins knä, och Yoongi börjar genast klia henne vid den pälsiga halsen.

Jimin ler svagt när han känner hur madrassen tyngs ner bredvid honom men eftersom han är helt upptagen med att klappa och gosa med hunden i sitt knä. Det är inte förens hans hand möter Yoongis som han helt förstår att den äldre faktiskt sitter bredvid honom. Sextonåringen hade inte ens hört den äldre prata med hunden tidigare, vilket han egentligen borde gjort men han blev så exalterad av att hunden kom in så han glömde helt bort att det finns en annan person i samma rum. Jimin stannar upp i rörelsen, biter i sin läpp innan han försiktigt lägger sin lilla hand över Yoongis större. Han låter sina fingrar ligga mellan artonåringens innan han kramar om den, fortfarande klappande på hunden med den andra handen. Den blonda tar ett djupt andetag, flera stycken faktiskt, men han säger inget då han inte riktigt vet vad han ska säga. Eller vad han borde säga. Om det ens finns något att säga. Fast jo, det finns nog massor att säga, speciellt om den här dagen, men Jimin har verkligen ingen lust att prata om det. Inte nu iallafall. Han vet knappt själv vad som hände, helt plötsligt kände han sig bara som en så dålig person att han knappt visste vart han skulle ta vägen men nu känns det iallafall lite bättre för honom. För ett tag kändes det som att han var två helt olika personer, men nu känner han att han börjar bli sig själv igen.

När Yoongi känner en varm hand landa på hans egna, så låter han blicken glida upp mot Jimin. Han funderar på om han ska säga något, men han bestämmer sig för att det är bäst att låta bli. Han får helt enkelt vänta tills Jimin känner för att prata, Yoongi sätter nog för mycket press på honom. Blicken vilar på Jimin en liten stund till innan han vänder sin blick mot Loki på nytt medan den lilla valpen näst intill spinner under deras händer. Artonåringen begraver sitt ansikte i den vita lena pälsen och tar ett djupt andetag, han hade nästan glömt vilken effekt hunden har på honom. Efter de två åren som gått sen Loki kom in i hans liv så har han känt sig en aning mindre ensam.
"Du behöver en dusch dock, du luktar rök," mumlar han mot den varma pälsen medan han fortsätter att klia Loki vid halsen. Hans pappa har antagligen grillat.