19 år senare (Privat Roll)

De satte sig i en tom kupe och Scorpius verkade mer tystlåten än vanligt. Kanske nervös?
Roxanne struntade i dem och tog uppe en bok och försvann in i den, så du kunde få prata ostört.
Ute snöade det alltjämt och Roxanne hade åter den där pirrande känslan man fick i magen innför julen och all dess härlighet.

"Men nu är ni tråkiga" klagade Albus "du läser och du är tyst" tjurade han och reste sig upp "jag går och letar upp några andra" sa han och försvann och Scorpius blick var fäst långt bort i fjärran, han undrade ens vad Albus föräldrar skulle säga, han var trotts allt en Malfoy och hans familj hade inte gett honom något vidare bra rykte, inte när man skulle möta hjältarna som räddat välrden i alla fall

Roxanne bara himlade med ögonen åt Albus. Men sa inget, tillslut hörde hon vagnen komma och gick ut i korridoren.
Hon köpte lite godis och var snart tillbaka, "Ta om du vill ha." sa hon lätt till Scorpius och sätter sig med fötterna på sätet och blickar ut genom fönstret.
"Har du byggt snögubbe någon gång?" ler Roxanne mot honom.

Scorpius vänder sig om när Roxanne pratar med honom
"Godis faller mig inte för smaken" sa han, han hade slutat äta det för flera år sedan av flera olika anledningar. han skakade sedan på huvudet
"nej det har jag inte. varför undrar du?" frågade han nyfiket

"Okej" sa Roxenne lätt tog sig en groda och log hemlighetsfullt mot Scorp.
"Undrade bara, det är kul att vara i snön. Du vet bygga fästningar, ha snöbollskrig och bygga snölycktor så tomten vet vart han skall landa." ler hon glatt. Mugglarna hade ingen tomte, men trollkarlarna hade, så länge någon trodde på honom, kom han i sin släde med alla renar.

Scorpius bara skakade på huvudet
"fästningar byggs inte i snö, man kastar inte snöbollar på varandra och tomten finns inte" sa Scorpius surt och vände sig bort från Roxanne. sanningen var att Scorpius hade velat göra allt det där en gång i tiden men han hade aldrig fått, det var en av anledningarna till att han inte gillade julen. allt han hade fått göra var att sitta där och inte göra något och blev de vuxna arga blev det bara värre

"Det gör man visst det, och tomten finns, bara man vågar tro." fräste Roxanne illsket. Men hon behärskade sig tillslut.
Och sen kom Al in som tur var, "Tåget är framme om några minuter." sa han och drog ner sin koffert från hyllan.

Scorpius ser på Roxanne "Hade han funnits hade han besökt mig när jag var liten" sa han bara sorgset tog sin koffert när Albus kom in och lämnade kupén och ställde sig för att vänta tills tåget stannade så han kunde lämna dem och deras julfirande. Han önskade hela julen kunde försvinna
"Scorpius vänta" sa Albus och sprang efter honom och Scorpius suckade men sa inget mer. tåget bromsade in och Albus tog Scorps hand och de klev av tåget
"Måste jag?" frågade han Albus
"Ja du måste" sa Albus bestämt och dorg med honom bort mot sina föräldrar

Roxanne möter Fred och de möter glatt sina föräldrar på perrongen. "Mamma, pappa" skriker de glatt i kör och blir omkramade. Sen blir det förhörande om hur alla mår och om de skött skolan.
Hennes mor drar på Roxanne en mössa och vantar. "Har stickat dem själv." ler hennes mor stolt och ger till Fred med. Han fick i rött och hon i grönt.

Scorpius höll sin blick sänkt, han hade inte det minsta löst att se Albus föräldrar i ögonen.
"Albus" sa hans mor och kramade om honom innan Harry gjorde det samma
"Mamma varför ser inte Scorpius på oss?" frågade Lily
"Vissa saker är svårare att göra än du tror" sa Ginny vänligt "James ta med dig Lily" sa hon och de båda försvann
"Scorpius se på oss" sa Harry vänligt och Scorpius höjde blicken en aning och Albus tog hans hand och Scorpius log mot honom
"Det är okej" sa Ginny och kramade om honom och Scorpius bara stelnade till
"Mamma" sa Albus irriterat och Ginny ursäktade sig
"Hur är det?" frågade Harry vänligt och Scorpius förstod inte hur de kunde vara så vänliga mot honom?
"Min hälsa är god" svarade han bara och båda makarna Potter såg på varandra
"kom nu såg går vi hem" sa Ginny leende men Scorpius tvekade
"Jag är mer än måttligt tacksam över erbjudandet att bo hos er, men jag kan inte ta emot det. jag har ett hus att befinna mig i" sa han bara och vände sig mot Albus "Tills vi motas igen" sa han och strök honom över kinden innan han transfererade sig hem