Maffia blood PRS Vidomina & Medi

"Jag har suttit med två idioter i två dagar. De har förklarat några saker. Inte mycket men tillräkligt att du är min farsa." Hon såg på honom och drog sig från Vincent som sträckte sig efter hennes arm.
"Du rör mig inte om du vill få dig själv kastrerad." Väste hon.
Sedan blickade hon mot honom.
"Om jag äter släpper du mig sedan?"

Roman tystnade igen. Han klandrade henne inte. Han tittade på Logan och Vincent och sedan Flora igen.
Han flinade igen när hon fräste åt Vincent. Kanske fanns de några likheter mellan de ändå?
När hon sedan ställde frågan åt Roman höjde han något förvånat på ögonbrynen. Tog sig tid på att svara henne igen.
Han valde att ignorera den. "Det känns bättre med lite mat i magen, tror jag. Kom, vi sätter oss till bords." Han visade med armen mot matsalen, att Flora kunde gå före.

Hon iakttog honom under tystnad. Nog var hon hungrig och hon önskade bara att vila sin ryggrad till fullo. Försiktigt började hon gå med lite haltande och hon kände Vincents blick på sig. Hon hade inte fått på protesen ordentligt och det gjorde santans ont.
Hon passerade Roman och blickade upp på honom innan hon vände bort blicken.

Roman gladde sig att Flora ändå valt frivilligt att göra de sällskap vid middagen. Han var själv ganska hungrig. Tankarna över att få se sin dotter igen hade gjort honom både spänd på att träffa henne igen, men också osäker- han kände henne faktiskt inte.
Han bytte en blick med Vincent och Logan. De följde med Roman till matsalen.
Inne i rummet satt redan flera vid bordet. De ställde sig upp när de fick syn på sin boss. Det var flera av Romans undersåtar men också vänner till familjen.
Bordet var stort och rymde ett stort sällskap. Det var dukat med fint porslin och glas i kristall. Maten ångade av värmen och doftade ljuvligt.
"Så, Flora, ta en plats. Inte den på kortsidan, den är min.", retades Roman och gick runt bordet för att ställa sig vid sin stol. Iakttog Flora. Han ville se var hon valde att sitta.

Hon följde efter honom med lite haltande och vred blicken så hon såg sig om. Hon var trots allt vrålhungrig, nästintill att hon var mer arg eller att hon skulle svimma. Stumpen gjorde fruktansvärt ont eftersom hon hade strettats att sätta på benet som var dessutom trasigt nu efter den grova hanteringen.
När de kom in i rummet såg hon på dem andra och såg bort. Hon skulle behöva sitta på kanten eftersom hon behövde mer svängplats men hon hade ingen lust att sitta vid någon.
"Okej..."

Roman satte sig ner och så följde de andra hans exempel och slog sig ner på sina platser.
"Så, låt oss äta innan maten blir alltför kall." Han visade med handen att det var okej att börja ta för sig nu.
Roman sträckte sig efter tomater och plockade de av kvistarna för att sedan släppa ner de på tallriken framför sig.
"Så, Flora, har du någonsin rest såhär långt?", frågade han. Ett försök att starta en konversation, kanske lätta stämningen en aning.

Hon hade satt sig ner och lade håret bakom ena örat och började ta av maten och såg på honom.
"Jag vet inte ens vart vi är så hur ska jag kunna veta vart vi är?" Frågade hon och såg på honom. En kvinna kom in och såg på dem.
"Jag ber om ursäkt älskade. Jag fastnade och...." Hon stannade upp och såg på Flora.

Roman skrattade. Svarade henne inte. Det kunde hon väl ta reda på. Märkligt att inte Vincent eller Logan hade berättat för Flora.
"Nå. Var de snälla med dig? Logan och Vincent alltså?"
Logan kollade upp. Nyfiken över Floras utlägg. Han visste inte vilket svar Roman ville ha. Om det var fel svar, så kanske Logan skulle bli straffad. Det ville han inte. Men han visste inte. Roman kanske heller inte menade något med att säga sådär. Bara konversation.
Roman verkade inte särskilt bekymrad, utan plockade mer av maten och hällde upp i ett glas. Kollade upp när hans hustru klev in i rummet. "Så bra, jag saknade dig. Kom och gör oss sällskap."

Hon såg på maten och såg sedan på mannen som pratade med henne.
"Förklara snäll är du vänlig. De lät mig äta och dricka. Jag fick uträtta ärenden om jag behövde men snäll skulle jag nog inte påstå att de var. Inte nog att de var hårdhänta utan den ena vilket ajg tror är Vincent stal mitt ben. Det är nu sämre kvalite och jag har riktigt ont på grund av detta." Hon såg mot Logans blick och hennes blick smalnade.
"Jag skulle gärna sparka honom där mellan benen. Han är så hårdhänt och ful i munnen så du anar inte. Men efter middagen så tänker jag ta mig hem."

Ilise log såg på Flora. skyndade sig fram och såg på sin make.
"Älskade säg inte att det är hon?"

Roman stannade upp i en rörelse när Flora berättade. Var inte beredd på att hon skulle säga så mycket, när han varit så fåtalig innan. Det var en glad, och roande, överraskning.
När hon nämnt det sista om Logan skrattade han högt och slog med handen i bordet. "Tja, den där..", och syftade på Logan. "..han har förtjänat styrk flera gånger, så knäpp så har är!"
Han skakade på huvudet och tittade mot Logan som såg osäkert på sin boss. Bytte en blick med Vincent för att se efter vad han tänkte. Vände blicken tillbaka till Roman. "Kanske du får ditt tillfälle, Flora.", sa Roman och smakade av broccolin på gaffelns spets.
När Ilise talade till Roman såg han upp mot henne. "Hm? Eh.." Han kände att han tvungen att förklara sig, men sanningen var att han inte ville det. Inte då. Inte inför alla. Ilise skulle inte förstå. "Eh..", sa han igen. "Jo, jo.. det är hon.", mumlade han lite.