Family[PRIVAT Emma07 & Zora]

Det vart skönt, att tiden innan julen hade gått fort då hon hade jobbat en del och blivit ledig över hea julhelgen. Hon hade sovit nästan 2 dagar om man frågade hennes syster som ade föröskt ringa henne. Hon var glad över att Soctt hade viljat fira med hennes familj och dessutom hade hon en chans låta han se hennes familj mer i andra händelser. Hennes mamma hade bokstavligen LEVT i köket enligt hennes pappa. Medan han själv hade nog varit över allt för fixa de sista till julen. Lizzy själv hade haft svårt att hitta present till Scott men hon hade till sist lyckats. Modern hade tryckt i Lizzy och alla mat så Lizzy till sist hade bara muttrat något och hennes far skrattat, barnen e födda i England men isländska pratade dem äldre barnen för det gjorde ju deras pappa.

Hennes äldre bror, Jason hade kommt med sin fru och 2 barn, en son på 4 år och en dotter som vart 2 månader gammal bara. Lizzy var barnkär och det hade slutat med hon kidnappat barnen och varit med dem rät mycket. Hon satt nu i soffan med den yngsta hos sig.Hennes bror hade bara skrattat åt att hon inte vart villig släppa den lilla flickan. Hon såg snabbt på Scott när han hade kommit och satt sig och algt armen om henne. " När ger du mig en mini människa." Sa hon på skoj till Scott, bara för jäklas.
Hennes pappa hade redan börjat lägga frma det sista med presenterna. Helt ärligt julen vart den tid Lizzy älskade mest. Hon visste de alltid lät de små få sina presenter först så dem vart tysta. Dessutom hade Leo som pojken hette thatat sönder alla om presenter. Tom Scott hade blivit utsatt av det Lizzy hade sett. Tornet med lite presenter hade redan tonat upp vid pojken och hans moder som hjälpte honoom. on log lite snabbt när hennes mor såg upp, hennes mamma vart lik Lizzy medan de andra två vart lik sin fader. Lizy tog upp en liten present vid si sida oc rckte scott. "Du kanske lyckades bli lite snäll mot mig så kunde inte undgå det." Sa hon på skoj. Hon hade köpt ett egen designat hundhalsband till hans hnd med namnet på.Samt en jacka till Scott med hundens och hans namn. Dessutom hennes farmor hade petat ner ett par hemmagjorda sockar till Scott iden, Lizzy visste det då tanten hade bara skrattat av hennes min när hon såg det när de slog in dem dagen innan. Lizzys pappas mamma vart gammal men hon hade rest från Island bara för se den här Scott..

Lizzy ade snart fått sin present och granskade tyst den innan hon förskikgit la flickan lite lättare så hon kudne öppna. Hon hadej u känt igen Scotts handstil. Tyst hade on snart fått upp den och tog lappen och granskade snart ringen och sen pappret och sen scot.. "håll. VÅGA lämna tillbaka henne." SA hon direkt och bara la sin brors dotter rakt hos Scott för läsa lappen, man märkte hon började förstå för ett smått leende kom på läpparna.. Fjärillar i magen ärligt det skulle nog vara lättast förklarar känslan hs henne just nu.

Scott trivdes gott i hennes familj också, trots att han inte umgåtts supermycket med dem ännu så ville han ändå påstå att han började känna sig lite som hemma. I alla fall i den mån man gjorde det hos ens partners föräldrar, för helt och hållet avslappnad blev man ju såklart aldrig. Det enda som saknades var Loke, men han var hemma på gården och de skulle fira jul med hans familj andra halvan av julafton. Det var ändå bäst att tillbringa kvällen hos Scott familj då de kunde lägga arbetet med korna mer på morgonen. På ett vis var det också roligt att få vara med och se traditionerna de tagit med sig ifrån Island.
Julklappsöppningen hade alltid varit hans favoritdel av julaftonen. Inte just för sin egen del, snarare att få se barnens lycka över alla nya leksaker och glädjen när man visste att man fått till en riktigt bra julklapp till någon. Som idag. Visst var det kanske en risk att fria framför svärföräldrarna efter en sådan här pass kort tid, men han trodde inte i sin vildaste fantasi att hon skulle tacka nej. Visst var det väl märkligt hur säker man kunde vara på vissa saker trots så kort tid. Han hade aldrig trott att han skulle falla för någon så fort som han hade gjort för henne, än mindre fria efter mindre än ett år - men här satt han ändå förväntansfull på hennes svar. Livet var allt bra nyckfullt ibland.
"Sist gång var det du som gick på antibarn-piller och inte jag." flinade han tillbaka, men med inget allvar menat bakom skämtet då det absolut inte var något han hade bråttom med än. Han skulle definitivt välkomna det när det kom, barnkär som han var, men det var ingen panik. De hade lång tid kvar på sig att skaffa barn.

Lite komiskt var det ändå att det gjorde ett sådant fint byte, han fick en unge i knät och hon fick en ring. Även om hon inte visste det själv än. Han höll varsamt om barnet, log ett lite mjukare leende åt Lizzys skämt denna gången.
"Gjort är gjort, hon är min nu." log han, och tvingade blicken bort ifrån barnet för att istället se på Lizzy då hon öppnade paketet. Började som han tänkt med den lilla lappen. Han hade aldrig varit mycket för att skriva men hade åtminstone försökt att beskriva sin kärlek till henne så gott han kunde, något som ihop med smycket skulle säga tillräckligt mycket om vad han menade med det hela.

Lizzy hade bara givit Scott ett flin av hans ord om hennes retsamma fråga om barn. Hon hade absolut inte bråttom till en familj, hon visste det kom när dem vart redo och tiden vart deras. Men ingen kunde förbjuda henne låna sin brors barn och kidnappa dem, hennes yngre syster däremot vart mer som tonårsungen Lizzy aldrig fick. Lizzy hade tappat fokus på lappen när han hade sagt sitt om bytet. Hon såg på honom bara envist ."Ssh." sa hon bara envist på skoj innan hon åter började läsa lappen.
Scott har nog aldrig varit en skrivare för Lizzy minns knappt om han ens hade skrivit lappar till henne mer än hennes lappar mot honom när hon jävlades med honom. Okej, nu började brevet förklarar allt och Lizzy kikade försiktigt över lappen och granskade ringen. Hon vart just nu mållös. Visste inte vad hon ens skulle yttra. Glädje vart något hon definitivt kände och ärligt orden vart som bortblåsta på henne just nu. Scott vart kreaktiv för hon hade ju sagt senast igår om han kom på golvet kommer hon inte hjälpa honom upp för hon visste han än hade skadan sen allt drama. Lizy la ner lappen och såg på Scott bara msistänksamt men man såg hon letade ord. " Du e fan galen, nu e min klapp sämst." fick hon fram till sist och log mjukt mot honom. Hon visste verkligen sitt svar men hon vart för glad att ens säga det just nu. Hon höll bara på att smälta allt. "Oc såklart du får ett ja." Sa Lizzy mjukt. Ärligt hon vart för överlumplad till ens säga något mer för ärligt allt bara snurrar runt i huvudet.

Det här att dem var på samma nivå med det mesta i inställning till barn, familj och så vidare var något av det första han hade fallit för hos Lizzy. Kanske var det också en av anledningarna till varför han så snabbt hade beslutat sig för att fria. Det kändes bara rätt med henne och då fanns det ingen anledning att vänta. Inte för att han egentligen hade bråttom till något, bara... Det var bara rätt.
"Jag älskar dig med." log han mjukt och stort, kunde ju inte heller dölja sin lycka helt över att hon faktiskt sagt ja till honom. Han satt lite fast när han hade bebisen i famnen men lyckades ändå luta sig över och kyssa henne så gott han kunde utan händer, inte det minsta bekymrad över att det var mitt framför hennes föräldrar och allt. Hade dem precis fått bevittna ett frieri kom det väl knappast som någon chock att de kysste varandra.
Han hade varit så koncentrerad på henne att det inte var förrän han hörde Lukes röst som han insåg att de hade fått fler besökare i vardagsrummet, hennes föräldrar måste ha släppt in dem eller något. Där var i vart fall Luke ihop med en annan av Scotts kollegor, i tjänst och allt och antagligen hade dem väl främst svängt inom för att se just hur det gått.
"Ska vi ta det där som att hon sa ja?" Luke flinade brett då Scott riktade blicken emot de båda poliserna istället.
"Litade ni så lite på det att ni var tvungna att åka ändå ut hit och dubbelkolla?" flinade Scott retsamt tillbaka.

Lizzy log snett snabbt mot honom. Hon vart glad över att han faktiskt hade friat på ett mer annorlunda sätt än vad det kunde. Hon hade tyst tagit fram ringen för granska dem närmare men besvarade Scotts kyss mjukt o rykte till av en bekant röst o kunde inte låta bli att ge Scotts två kollegor en redig mordisk blick ” alltså man får en snut och får en hel armé av er bara för man säger ja till honom. ” Sa Lizzy och kunde inte låta bli att skaka på huvudet roat. Hon vart glad över att Scott hade så bra kollegor för man kände sig trygg med dem.

Hon skakar på huvudet roat o lirkade sakta till sig sin syster dotter igen från Scott när han ändå hade fokus på sina kollegor. Hon misstänkte hennes mamma hade släppt in de två för hon dök snart upp och satt sig igen. Att äntligen få veta hon hade ett bröllop att planera gjorde Lizzy bara förväntansfull. Hon hade granskat ringen nu ett tag innan hon hade satt den på sig till sist. Hon hade sett hur hennes syster hade satt sig mer dolt o tystare som alltid. Lizzy visste Scott hade fått systerns tillit men dessa två män vart nya ansikten för henne. Lizzy log snabbt o nickade mot sin syster att hon kunde väl öppna de andra presenterna med brorsdottern. Lizzy såg på Loke.. ” du skrämmer ungdomen ” sa hon retsamt o menar på sin syster som nu mordblickar henne rejält. Lizzy gjorde allt nu bara för mjuka upp det för alla.
Lizzy gav snart bort barnet i sin famn till sin bror o rättar till sig lite och flinar roat till. ” Scott sen va snäll. Dem ville väl bara gratta dig ” sa Lizzy retsamt o såg på Scott mjukt

Scott var överlycklig över kvällens utgång vilket han också anade märktes utåt, han hade aldrig varit särskilt bra på att dölja sin glädje oavsett vad det gällde. Glädjen över att hon sagt ja, det uppblandat i den klassiska julglädjen och förvåningen över att kollegorna hade dykt upp. Ändå var han också lite glad när Lizzy tog över det lilla barnet i hans famn, gav honom lite mer frihet för en stund åtminstone.
"Snäll? Jag var snäll nog som hittade på mitt eget sätt att fria istället för att gå på Lukes idéer." flinade han emot sin nu fästmö och fick höra ett skratt ifrån Lukes håll.
"Så illa var det inte. Det enda jag gjorde var att erbjuda mig att gripa dig och kidnappa dig nånstans om han ville hitta på något." skrattade vännen och Scott skakade roat på huvudet åt honom.
"Jag tog den lugnare varianten istället." svarade han enkelt.

Kiddnappa?! Lizzy såg direkt på Luke och det var en mordisk blick faktikst. "Du skulle bara våga haft den iden, för du skulle nog fan dumpat mig halva rundan efter jag tjatar sönder dig." Påpekade Lizzy direkt envsit och kollade på Scott roat och log ."Tacksam för du valde den metoden för skulle ALDRIG orkat göra drama av det med det där benet." Retas hon snäll och rättar håret lite grann och granskade killarna snabbt..

Kvällen började ju driva på, hon visste de skulle hem till Scott med för att hon visste scott och hans papa skulle säkert komma ut och fixa med korna. Hon hde tänkt vila morgon och dessutom faktiskt äjlpa Scotts mamma städa upp efter julen om hon ille de. " Luke om du skulle försökt med någon dum ide skulle jag sett till du ångarade dig, tro mig du vill inte möta mig då." Sa hon hotfullt på skoj och log lite snabbt till och såg på sin farmor som sa något på isländksa till henne. Hon hade bara snabbt svarat henne och kvinnan skrattade bara och Lizzy såg på killarna. "Farmor sa ni stör det fina, ni ska jobba och inte stå här och söla." SA hon roat till killarna. " Dessutom hon vill med att Soctt öppna sitt paket frö hon hade visst smugglat ner saker där." sa hon roat

Veckorna tycktes springa fram och bröllopet närmade sig med stormsteg, det var bara några veckor kvar innan det var dags för Scott att stå där framme vid altaret och svära sig till Lizzy för evigt. Något som kändes overkligt men som han också längtade något så otroligt mycket till. Ärligt talat hade han lämnat den största delen av planeringen till Lizzy - han hjälpte gärna och glatt till med allt han kunde, men för honom spelade det inte lika stor roll med alla små detaljer och så vidare. Hans yrke skulle dock antagligen skina igenom, han skulle ha den ceremoniella polisdräkten och han skulle tro att många av kollegorna som var bjudna också dem skulle synas att de kom ifrån polisen.
Men denna dagen var allt annat än glädje, endast överfull av oro där han satt bredvid de anställda i ambulansen på väg till sjukhuset. Han hade varit i tjänst och på patrull ihop med Luke då larmet hade kommit om en överdos, dit också polisen brukade kallas till plats och de hade kommit nästan exakt samtidigt som ambulansen hade dykt upp. I samma stund som Scott klivit ur bilen hade han fått en orolig klump i magen av att något inte stod rätt till, visst var det aldrig kul att komma till en överdos men det var något mer här. Det tog också bara några sekunder innan han förstod vem det var, att det var hans egen bror som låg där. Vilket kändes fullkomligt overkligt - hans lillebror hade kämpat för att hålla sig nykter inför bröllopet och en överdos kändes inte alls rimlig. Men kanske, hoppades han, hade han fått ett återfall och missbedömt hur mycket han klarade. Tusen tankar snurrade i huvudet medan ambulansen rullade in utanför akuten, och personalen rusade in med brodern på båren och Scott efter, fortfarande i uniform men knappt närvarande. På ett märkligt vis kändes det bara som att han såg allt utifrån, men inte riktigt hörde eller tog in vad folk sade till honom när han klev efter dem in.

Lizzy satt tyst och höll på med receptioenn idag för akuten, hennes chef hade satt henne där då hon tidigare hae fått berätta för hene hon var gravid och specelllt nu när hon vart på akuten ville hon inte riskera något. Dessutom hon måste gå till jobbet och dölja det för scott tills bröllopet. Tyst kikar Lizzy upp när ambulansen kom in rullande och hon såg direkt vem, och Scott som kom efter efter sin bror. Hon låste snabbt datorn och ursäktade sig snabbt för sin kollega och smet snabbt iväg och kom snart ikapp de andra undersköterskorna som tog emot brodern, hon stod lite diskreo ch lynssnar, överdos..

Oron för Scott kvävde henne. Hon kom förskigt fram från sitt gömställe och kom förskigt upp vid Scotts sida och rörd e till hans arm. "Scott?" Frågade hon försikigt och gjorde så hon såg p åonom nu helt. " Vad har hänt?"Frågade on tyst, han visste mer om överdosen än hon.

Scott hade varit alldeles för insjunken i sina egna tankar för att lägga märke till att Lizzy hade dykt upp förrän han kände hennes beröring emot sin arm, något som fick honom att instinktivt rycka till först innan han insåg vem det var och slappnade av något igen. Han var inte i ett tillstånd där han kunde slappna av helt, inte förrän han visste att James var okej igen. Om han skulle bli okej då han absolut inte visste tillräckligt om det ännu. Vare sig hur illa det var, eller tillräckligt med medicinsk kunskap för att ha kunnat gissa sig fram till det.
"Jag vet inte. Vi fick larmet till en av hans gamla kompisars ställe och hittade honom där." Det var egentligen det enda han visste än så länge, vilket gnagde otroligt inom honom. Han hoppades med hela sitt hjärta att det skulle vara ett återfall utan något allvarligare än att kompisarna dragit in honom till det och att han överskattat hur mycket han tålde. Oron gjorde att han inte orkade ens tänka tanken att han kunde ha planerat att ta för mycket.
"Kan du ringa George?" orden var tysta, hela han var mer tystlåten och dämpad. Orolig helt enkelt. George var James pojkvän sen några månader tillbaka - det hade varit ett turbulent förhållande då George var starkt emot droger, men kärleken dem emellan sken ändå alltid igenom.