Beyond love Emma07 & Medi

Hon såg upp och log svagt.
"Hej jo det är bra. Bättre sedan första gången iallfall." Hon gav honom ett leende men såg hans blåtira.
Har du försökt att plocka upp andra tjejer?" Hon pekade mot sitt öga.
"Men sätt dig så beställer vi något att äta." Hon gav honom ett mjukt leende och drog handen genom sitt hår.
"Jag är nog sugen på något med choklad eller något. Frukt, bär och smält choklad kanske." Hon såg på honom och gav honom ett mjukt leende.

Zacharias flinade lätt.
”Bra, annars hade jag blivit orolig.” Log han snett samtidigt som han slog sig ner. Det hade å andra sidan kanske inte krävts särskilt mycket för att hon skulle må bättre då hon verkade ha varit rätt illa däran. Han skrattade lätt till av hennes kommentar.
”Ledsen att göra dig besviken men det var bara ett gräl med några killar. Så du har ingen annan att skylla än min käft för det.” Flinade han, han kunde ju vara lite väl uppkäftig ibland kanske vilket gjorde att det var väldigt lätt att få folk att tro att han hamnat i slagsmål på det viset. Sanningen var ju en helt annan men det var något han definitivt höll för sig själv.
”Jag nöjer mig nog med en kaffe eller nåt sånt tror jag.”

"Och en cola till mig!" Hon log och vinkade till sig en servitris. Hon log sedan mot Zack.
"Jag ska ju berätta vad som hände. Men här kanske inte är så bra. Det är så många och jag gillar inte att öppna min mun om vad som har hänt." Hon pekade på sin käpp.
"Allt handlar inte om att det ska vara synd om mig. " Hon visade sedan sin hand.
"Din vän gjorde ett väldigt bra jobb. Jag har lite domning men bättre det än att vara död för min del." Hennes leende var varmt och hon lade ner handen mot bordet.

Zacharias vände huvudet och uppmärksamheten åt servitrisen lite då hon dök upp, fick snabbt säga vad dem skulle ha och vände tillbaka sig mot Viola igen sen.
”Det ser jag fram emot.” Log han, även om det kanske inte var något direkt roligt så var han väldigt nyfiken och dessutom värmde det att hon ville berätta för honom. Visserligen hade han ju frågat en del också, men ändå.
Han log till igen då hon pratade om Michael.
”Ja han är bra på att lappa ihop en.” Log han och tog rent nyfiket ett tag om hennes hand för att se hur den såg ut nu.

Hon blev röd om kinderna. Hans händer var så varma och hon såg på honom.
"Sen innan vi åker till dig. Kan vi gå förbi apoteket?" Hon synade honom.
"Om jag ska vara hos dig över natten. Klumpig som jag är glömde jag mina värktabletter." Hon såg på honom.
"Annars blir jag grinig imorgon och det skulle du inte vilja se. Då blir jag lika bitter som en sur gubbe som inte fått se sin fotboll om inte värre."

Zacharias hade inte ens en tanke på att han höll kvar hennes hand även efteråt, det var bara nåt som kändes naturligt på nåt vis. Han nickade.
”Visst. Har du alltid det eller har du fått det för handen?” Frågade han nyfiket. Han gissade nästan att det inte bara var en engångsgrej, men var inte säker.
Lite förvånad blev han ändå över att hon verkade räkna något med det, han hade inte riktigt fått den uppfattningen om henne. Även om han inte klagade.
”Å vad har du för planer då?” Frågade han med ett retsamt flin.
”Det tror jag när det det det, har svårt att se dig riktigt så bitter” skrattade han till

"Det är för benet." Hon log.
"Handen är helt okej faktiskt." hon log mot honom och servitrisen kom med deras saker.
"Tack så mycket." Hon gav kvinnan ett leende.
"Så vadd gör du om dagarna när du inte träffar mig?" Hon tog glaset och drack en klunk och lade huvudet på sned.
"Du behöver inte säga något om du inte vill." Violet drog handen genom håret igen och lät en slinga falla över sin axel.

Zacharias nickade något, gissade på att få fler svar på hans frågor om benet och det snart när dem var nånstans mer ifred. Vilket förhoppningsvis skulle bli rätt snart.
"Tack." sade även han åt servitrisen och riktade sedan blicken åt henne igen. Han ryckte lite lätt på axlarna, vad gjorde han egentligen?
"Lite allt möjligt. Letar lite jobb just nu, träffar kompisar, lyssnar på musik. Vad gör du själv då?" frågade han, det var väl lite mer av den säkra sanningen att säga. Att han fick städa upp efter farsan var väl inget han direkt ville säga i första taget. Han hade försökt undvika att ge sken av vad hans pappa sysslade med, han var rädd att hon skulle döma honom för det. Hon var en av de få kvinnor han mött som gjort det utan fördomar innan, och han ville inte förstöra det. Han hoppades på att hon skulle se honom för vem han var istället för pappan. Även om det var en dåres hopp, det borde han veta.
Han älskade även musik, och både spelade gitarr och sjöng lite. Men endast själv, egentligen inte för att han skämdes för hur det lät - tvärtom så var han skicklig på det - men för att han gjorde det. Det var inget för honom, det hade han fått inbankat i sig från början när han börjat tala om dem drömmarna.

Violet lyssnade spänt medan han berättade och svalde en bit bakelse med ett leende på läpparna.
"Åh jag försöker hitta ett jobb med men det finns många affärer som inte är bra. Tunga lyft, stress för mig." hon såg på honom.
"Sen gillar jag att se film, jag gillar att resa, sjunga, spela piano." Ett leende spred sig på hennes läppar.
"Prata med dig." sa hon och såg sedan ner.
"Det finns saker jag inte gillar. Killar som försöker sig på en. Jag gillar inte att ha ont och behöva vara rädd." Hon såg sedan upp.

Zacharias nickade lätt.
"Ja det klart det blir ju svårare." sade han, för honom var det svårare att hitta jobb ifall dem gjorde bakgrundskontroller eller något i den stilen. Så var det på dem flesta "finare" arbetsplatserna, och dem mindre kände oftare till hans far eller hade något med han att göra. Visserligen kunde han väl få jobb som inte var lika lagliga, men han ville åtminstone försöka.
"Se där du. Har du bra musiksmak då?" frågade han med ett höjt, retsamt ögonbryn samtidigt som han tog ännu en klunk utav kaffet.