Splintered heart [PRS]

Nej, det är väl konstigt att Hayley minns det, iallafall om man inte vet om att hon gillat den äldre på en större nivå. Det här tänker hon däremot inte berätta för honom, det skulle bara göra det stelt och hon gillar stämningen de har sinsemellan. Plus så skulle det bara förvärra situationen med både Isaac och Joshua.. fan, det känns som att hon kan förlora dem bägge två, på grund av samma person. Varför måste hon gilla Yaosu så mycket?
"Jag kan inte skilja dem åt heller om jag ska vara ärlig," erkänner hon och skrattar till, nej.. hon är lite dum, iallafall i sina egna ögon. Korkad faktiskt. Aja, hon är inte ensam om det iallafall, det känns bra. När han sedan nämner att folk ser honom som asocial faller huvudet på sniskan.
"Jag uppfattar dig inte som dryg alls, och just nu verkar du kunna hantera det väldigt bra. Är du bekväm? Vill verkligen inte göra dig obekväm," Det är uppfriskande att han är lite tillbakadragen. Nu är det såklart jobbigt att det är så för honom, och hon hoppas verkligen att hon inte gör det värre för honom.. förhoppningsvis skulle han avsluta samtalet om det får honom att må dåligt. Det här med att inte tvivla på att hon förtjänar att bli bra behandlad får axlarna att sjunka en aning.
"Det är rätt svårt att tro på det, men tack," ett glatt leende stryker sig över läpparna på henne, och känner hur hjärtat sjunker en aning när han ställer sig upp. Hayley skulle nästan kunna raka av sig ögonbrynen själv för att få komma tillbaka till sjukhusflygeln och träffa honom. Det säger väl en hel del. "Jag antar att jag borde bege mig.. eller kan jag stanna här istället för att gå till klassrummet?"

Varför, varför i all världens namn slog hjärtat extra hårt när hon log? De kände inte varandra, hade kanske pratat fem gånger på sin höjd när han också gått på skolan. Då hade han inte känt på det sättet, inte ens i närheten. För då hade hon inte varit en person, utan bara ännu en skepnad som rörde sig genom korridorerna. Det lät hemskt, men det var så han såg människor för det mesta - som skepnader som pratade, skrattade och grät tillsammans. Han hade liksom aldrig varit en del av just det där, så hur skulle han ens kunna känna annorlunda?
”Jag är alltid obekväm, men det har ingenting med dig att göra”, svarade Yaosu tyst och kliade sig frånvarandes över bakhuvudet. Okej, lite av en lögn. Bara frågan hade fått honom att känna sig lite påträngd, men samtidigt inte..fan, han visste inte vad som försiggick i skallen på honom för stunden och helt ärligt orkade han inte resa ut det där och då. Han drog de svettiga händerna genom håret några gånger och slöt ögonlocken. Seså, andas in och sedan ut. Känslor är konstiga, ignorera dem och gå vidare med livet.
”Varför skulle det vara svårt att tro på? Så länge du behandlar andra med respekt, vilket du verkar göra, så ser jag inte varför du inte skulle vara värd det tillbaks”, mumlade nittonåringen och rynkade på ögonbrynen. Nej, det där kunde han verkligen inte förstå sig på och det var nog bra, det fick honom på andra tankar. Andra tankar var samma sak som bra, i alla fall för stunden.
”Varför i allsin dar skulle du vilja stanna här?” Frågade Yaosu efter en ganska lång stunds tystnad. Bra, nu kom han på andra tankar ännu en gång. ”Kom, jag följer dig till klassrummet så kan jag passa på att kidnappa Zihao när jag ändå är i farten..kanske inte kommer vara vid liv efter att jag försökt sno hans blod, men jag tänker ändå försöka.” Han nickade mot dörren och började långsamt styra stegen i dess riktning. ”Kommer du?”

Jösses vad jobbigt, att konstant vara obekväm. Hayley skulle vilja se honom bekväm, men det är inte mycket hon kan göra åt det. Kanske de kan lära känna varandra mer, kanske han blir mer bekväm då. Hon påminner sig själv om att inte pressa för mycket. Det skulle nog bara göra det värre för honom. Med ett magert leende ställer hon sig upp från sin plats på sängen. Benen är aningen darriga pågrund av knäna, men det går fint.
"Det är många som tycker att jag inte är värd det dock, svårt att tycka det själv då." Däremor klagar hon inte, hon är okej med att folk inte behandlar henne bra, men det är sorgligt att hon blir lika förvånad när någon gör något snällt. Men hon har Isaac, Joshua och Aeron, plus Yaosu nu, alla fyra är väldigt trevliga.
Ja, varför vill hon stanna där? För henne är det uppenbart, hon vill umgås mer med honom.. men det kan mycket väl skrämma bort den äldre.
"Är hellre här med dig än att vara på en tråkig lektion," Hayley skrattar tyst innan hon rör sig efter honom, ut ur sjukhusflygeln.

”Hjärndemoner är svåra att hantera, men förhoppningsvis kan du i alla fall lita på mig när jag säger att du är värd det. Visst jag är bara en person som kanske säger emot många andra, men här handlar det om kvalité över kvantitet”, sade Yaosu och sköt upp de tunga dörrarna, som han höll upp för henne bär hon passerade ut till korridoren. Ett slag betraktade han Hayley, lite mer ingående den här gången utan att vika undan med blicken stup i kvarten. Han försökte vara diskret, så diskret det gick att vara nu när de var så nära varandra. Med nära menade han inom någon meters avstånd, det var inte direkt som om de gick och klängde på varandra. Gud, nej va läskigt. Bara tanken fick honom att rysa, som en ren reflex då. För egentligen kände han inte samma obehag som han brukade vid tanken på att vara nära någon annan. Inte när någon annan var flickan som vaknat upp utan ögonbryn.
”Det där menar du inte”, protesterade nittonåringen och skakade på huvudet, äntligen fri från sina egna tankar. ”Lektioner brukar vara intressanta och lärorika, plus att de flesta lärarna är bra! Eller de var åtminstone det för två år sen, förutom att tja..alla lärare i försvar mot svartkonster har varit lite udda.”

Orden som Yaosu säger får ett leende att bubbla upp över de fylliga läpparna. Det känns bra att åtminstone han tycker att hon är värd att bli bra behandlad.. det är inte många i skolan som tänker på det viset, innan var det tre, nu är det fyra. Kvalité över kvantitet, precis som han säger. Egentligen bryr hon sig bara om vad de personerna tänker om henne, plus Ms Lewis och Samuel, vilket faktiskt är rätt många i slutändan. Med rosiga kinder följer hon efter den andre medan blicken då och då glider upp mot honom. Det verkar som att hon sneglar mot henne ibland också, det är gulligt hur han försöker vara diskret. Än en gång påminner sjuttonåringen sig om att det här inte alls är okej, även om han inte känner något för henne så måste hon göra slut med Isaac. Annars skulle det vara sjukt elakt mot den jämnåriga.
"Du borde ta det som en komplimang," påpekar Hayley med ett lätt skratt och skakar på huvudet. Visserligen gillar hon vissa ämnen och tycker att de är genuint roligt, men hon tycker faktiskt att det är roligare att vara med den äldre. "Precis, Professor Snape är nog min minst gillade lärare."

Det var ganska trevligt att vandra genom korridorerna med Hayley. Ögonen var fästa på golvet och händerna nergrävda i byxfickorna. Luften var ljummen och solen sken utanför fönsterna, med andra ord var det en ganska perfekt dag. Kanske han skulle ta sig en sväng ut senare? Det var fortfarande tidigt och han skulle nog kunna få lite egentid under eftermiddagen. Vad skönt det skulle vara att sätta sig under någon av ekarna nere vid svartsjön med en kopp kaffe och en riktigt bra bok. Okej, han skulle göra det, han förtjänade lite lugn och ro efter att ha tvingats ta hand om Zihao. Deal.
”Jag är dålig på att ta komplimanger”, konstaterade den äldre och började långsamt röra sig uppför trapporna som de nyligen anlänt till. ”Och professor Snape är egentligen en ganska bra lärare, men han passar inte som lärare för just försvar mot svartkonster”, fortsatte han och stannade till vid trappavsatsen. ”Tycker att Lupin var bra och fake Moody var helt okej. Galen, men hans lektioner var intressanta.” Yaosu vände sig om mot Hayley och drog lite på munnen. ”Men du har väl inte försvar mot svartkonster nu? För jag tror att Zihao har trollformellära och antar att ni läser ungefär samma saker?”

"Då kanske jag borde ge dig fler komplimanger," funderar Hayley och nickar för sig själv. Kanske hon ska ge honom massvis med komplimanger, så att han sedan blir van och uppskattar dem så som man helst ska. Hon skyndar sig upp över trapporna, hon är redan försenad och läraren skulle då inte bli glad över att bli störd. Av Hayley. Igen. Det har hänt en del gånger. När den andre tar upp att Snape inte är någon dålig lärare. På ett sätt håller hon nog med, han är bra på sitt ämne och kan mycket.. men en lärare måste vara bra med elever också.
"En bra lärare mobbar inte sina elever, vilket han gör konstant," påpekar hon och stannar till vid dörren till trollformellära. Nej, hon skulle inte ha något emot Snape om han inte var så förskräckligt dryg, det är inte något bra när man är lärare direkt. "Lupin var riktigt bra, saknar honom." Axlarna sjunker när hon inser att hon behöver gå på lektionen.. det betyder att hon kommer behöva träffa Isaac, som hon egentligen borde göra slut med, trots att det inte är något mellan henne och Yaosu. Små känslor för någon annan i ett förhållande är inte okej, åtminstone inte i hennes ögon.
"Ja.. jag har trollformellära. Jag antar att vi ses någon annan gång?" Hayley lutar sig lite mot dörren medan blicken glider över det fina ansiktet framför henne.

”Skulle inte tro det, fokusera istället på att ge komplimanger till din pojkvän, bara ett litet förslag.” Yaosu stannade till när de kommit fram till klassrummet och lade armarna i kors. Förmodligen hade det varit dumt att säga sådär, men vad skulle han säga? Du får gärna ge mig förr komplimanger eftersom jag av någon jävla anledning trivs i ditt sällskap. Nej, aldrig i livet. För det första kände de knappt varandra, för det andra var han en del av personalen, typ, och för det tredje var hon i ett förhållande med Isaac - lillebroderns bästa vän. En av hans bästa vänner, i vilket fall.
”Hm, det är sant. En bra lärare är pedagogisk och respektfull mot sina elever, och kan helt klart hålla med om att han inte är det”, svarade nittonåringen och lade tveksamt blicken på henne. Hon var väldigt kort i jämförelse med honom, kort och liten. Han undrade nästan hur han såg ut i hennes värld, kanske lite som en jätte? Hundranittio centimeter var ganska långt ändå och vad kunde hon vara? Någonstans runt hundrasextio på sin höjd? Det var trettio centimeters skillnad, trettio centimer.
”Det gör vi säkert, det är bara att titta förbi sjukhusflygeln om du vill någonting.” Yaosu vände bort de märka ögonen från det fina ansiktet och fäste dem istället på dörren. Därefter knackade han på den några gånger innan han gläntade på den och stack in huvudet.
”Ursäkta att jag stör, men kan jag få låna Mr Huaze? Åh, och det är mitt fel att miss Clarke är sen”, började han och gnagde sig smått i underläppen. Alla ögon i klassrummet var på honom, usch vilken hemsk känsla.
”Absolut, du kan låna honom resten av dagen om du vill”, pep den korta mannen, där han stod längst fram i klassrummet på en hög med böcker. ”Och miss Clarke kan komma in och sätta sig”, fortsatte han och övergick till att fortsätta gestikulera vid den stora tavlan bredvid honom.

Åh, det där får axlarna att sjunka på Hayley. Tycker den andre att hon är för på? För på för att vara i ett förhållande? Kanske han drömer henne för det? Leendet försvinner sakta men säkert medan hon nickar.
"Det ena uteslutar inte det andra," muttrar hon.. Kanske hon är en dålig flickvän? Det känns som det. Sjuttonåringen viker undan med blicken och fortsätter att gnaga sig i underläppen, så som hon brukar göra när hon är nervös eller osäker. Just nu är hon båda. Hon tittar upp mot den äldre med ett litet leende, innan han öppnar dörren till klassrummet.
"Tack så mycket för hjälpen," nämner hon och rör sig in till klassrummet, medan blicken glider tillbaka till Yaosu då och då. Fan, hennes känslor är så konstiga, hon vet inte vad hon ska göra av sig själv. Hur som helst slår hon sig ner bredvid Joshua och Aeron trots att hon bra gärna skulle stanna utanför med Yaosu. Dumma hjärna.

I samma veva som Hayley gick in i klassrummet, kom Zihao ut. Han hade skickat iväg ett sista, blekt leende mot henne för att sedan börja fösa den yngre brodern framför sig. Putta, putta, putta.
”Varför var du med blondie? Och vad vill du ha med mig att göra?” Undrade sjuttonåringen misstänksamt medan de rörde sig genom korridoren, bort mot trapporna.
”Hon har ett namn, sluta kalla henne för blondie”, svarade den äldre och himlade med ögonen. ”Och jag gick in i henne, det var inte mer än rätt att jag hjälpte henne med såren hon fick på grund av min ouppmärksamhet”, fortsatte han med en axelryckning och gick skyndsamt nerför trappstegen. Han ville få Zihaos undersökning överstökad, så att han slapp göra det på eftermiddagen. Då ville han hellre sitta utomhus med sin bok och den där koppen med kaffe. Det var betydligt trevligare än att undvika att bli attackerad. Tyvärr gick det aldrig så bra att undvika just det, men han försökte, varje gång.
”Okej, men mig då? Varför måste jag följa med?” Envisades Zihao gnällandes och följde motvilligt efter sin äldre bror. Han var minst sagt misstänksam, och kanske en gnutta orolig. Det kändes liksom som om nittonåringen skulle vara dum.
”För madam Pomfrey vill det?” Yaosu gav den stora drummeln en hastig blick innan han haffade tag i den andres slips. Om han kände sin bror rätt, tänkte denne försöka fly.
”Aj, släpp”, tjöt slytherinaren genast och försökte backa, trots att han inte kom någonstans.
”Bra försök, men du ska undersökas, precis på samma sätt som alla andra år. Och det är ju bara en gång om året, då sluta gnälla”, försökte den äldre resonera, medan han öppnade dörrarna in till sjukhusflygeln.
”Men jag vill inte”, klagade Zihao och lyckads slutligen frigöra sig själv. ”Varför låste du dörren?” Halvt om halvt tjöt han därefter, när han desperat försökte öppna den igen.
”För att du beter dig som en femåring och försöker rymma”, konstaterade Yaosu och släpade bort brodern mot en av de många tomma sängarna. ”Sitt, blunda och tänk på något annat”, mumlade han kort och försvann bort till den lilla vagnen, där han hämtade allt han behövde. ”Jag är duktig på sånt här, kommer bara behöva sticka dig en gång om du sköter dig..”