Den magiska dimensionen (Prs)

" Ju snabbare vi har formlerna desto snabbare kan vi ta de andra skolornas formler specielt rödfontänskolans med sötnosar " sa Aurora. Hon ville passa på att leta efter någon hon kunde se som duglig pojkvän.

Riley satt tyst vid datorn och höll på med den han brydde sig inte om det hans bröder höll på George och Casper bråkade lite medans Gary läste.

Zella tystnade vid nämnandet av en pojkvän. Hon kände sig rätt obekväm just då, så hon började nervöst tvinna sitt hår mellan fingrarna.

Ray satt tyst i sitt rum och stirrade på taket. Någonting var fel, han kunde känna det i luften. Något var på gång att hända, och oftast när han hade denna känsla så var hans syster, Yelena, inblandad. Yelena och han hade aldrig kommit överens, och systern hade ofta varit svår att ha och göra med. Han suckade och ställde sig. Kanske skulle han känna sig bättre om han tog en promenad.

" Vad pojkvän har man ju alltid velat ha " sa Aurora som märkte Zellas nervositet.

Gary låg på sin säng i lägenheten han delade med Ray och sina bröder och någon mer. Han funderade på Zella under tystnad han ville göra något för att överraska henne. Men grejer kom alltid ivägen.

”Det finns viktigare saker,” sade Zella svalt, försökte avleda samtalsämnet. Nervöst tvinnade hon sitt hår mellan fingrarna. Det skulle kunna orsaka problem om samtalsämnen om killar blev vanliga.

Ray satte sig upp.
”Har du någonsin besökt Himlatornet?” Frågade han Gary

" Okej oftast finns det viktigare saker " sa Aurora.


" Nej det har jag inte " sa Gary som visste att det inte var så bra att han var där och försökte träffa Zella där.

”Vi borde ta oss till Himlatornet, vi har några timmar på oss att planera vårt lilla... projekt,” sade Yelena och log snett.

”Jag har en dålig känsla av att något kommer hända. Och det har med himlatornet att göra. Minns du min systet, Yelena? Hon har betett sig konstigt hela sommaren.” Sade Ray

" Ja det borde vi så inget går snett " sa Aurora och log.


" Hm kanske något vi borde kolla in " sa Gary men tvekade mycket om att ta sig dit. Riley verkade smått lyssna och verkade hålla på med något Riley var mycket bra på datorer och en rätt så bra hackare.
" Du går inte dit iallafalll " sa Riley bestämt som var rädd om sina bröder. Gary såg på Riley.
" Varför inte det ? " frågade Gary.
" Det är farligt där och du kan råka illa ut och försvinna " sa >Riley.

”Häxorna brukar inte vara så förtjusta i besök,” fnös Ray. ”Men ibland är risken värd det, för att kunna stoppa något dåligt från att inträffa.”

De anlände till Himlatornet, och när de klev in i sitt rum så skiftade Zella till sin häxform. Hennes signaturfärg var mörkgrönt och svart. De tre häxorna satte sig i en cirkel och Yelena drog fram en karta.

" Riley inget kommer hända mig så ta det för en gång skull lungt " sa Gary.
" Lova inget du inte kommer garanterat hålla " sa Riley och lyckades komma in på en kamera på himlatornet.

Aurora tittade på kartan noga hon var sådär på att läsa kartor.

Mörkret föll och efter några timmars planerande så var det dags att ge sig av. Zella var lite nervös ,men tryckte ner känslan och satte på sig en mask av lugn.
"Är ni redo?" frågade hon sina vänner och sneglade på dem.