Everlasting love PRS - Estra & Medi

"Jag är i vardagsrummet!" Valentins röst hördes och han kom snart ut med ett leende.
"Trodde du skulle ta schampoo och sådant." Han lade huvudet på sned och nickade.
"Vill du se en sak? Det kan vara lite läskigt men det är något du borde se ifall du vill fortsätta se mig." Han såg på henne med det där charmiga leendet och han tippade huvudet på sned.
"Och en sak till. jag sover väldigt sällan så därför kunde du ta min säng. Jag hoppas du inte mår allt för dåligt för det." han skrattade till innan han backade.
"Men du är fri att gå och jag önskar dig god fortsättning på livet Melody"

Hon nickade till allt han sa, och svarade:
"Jag vill inte gå" Det överaskade henne själv oxå, men det kändes som rätt sak att säga.
"Vad är det du vill visa mig?" Frågade Melody och gick ner de sista trappstegen mot Valentin.

Det hon sa fick Valentin att stanna upp och se på henne med förundran. Försiktigt vinkade han henne till sig och gick mot köket där han drog bort mattan från den hemliga luckan.
"Detta är min hemliga kyl. Inte så hemlig nu då." Han såg upp på henne och log svagt. Han sjönk sakta ner på knä, öppnade luckan och sedan kylluckan. Där var det fullt med påsar med blod i.
"Som du ser så har jag blod redan. Jag köper dem från en man på sjukhuset." Valentin såg skamset upp och stängde luckan.
"Men det är inte lika gott. Det smakar...." Han funderade en kort stund innan han lade huvudet på sned.
"Svårt att förklara. Med det smakar typ kletigare. Det har en annan smak." Han såg upp på henne och reste sig.
"Nej du får inte smaka det smakar bara blod för dig."

Melody tittade förundrat på luckan som Valentin stängde.
"Finns det fler som dig?" frågade hon tyst och tittade inte upp från luckan. Hon visste inte om hon kunde se honom i ögonen.
"Tro mig jag vill inte smaka" svarade hon på Valentins påstående och rös vid tanken på att dricka en annan människas blod.
"Hur gör du ens?" började hon. "För att inte bli upptäckt, om du dricker av någon måste de väll börja undra?"

"Det beror på hur du menar. Finns det fler snygga vampyrer? Ja det finns det." Han log och fortsatte.
"Finns det fler vampyrer? Ja även där. Men jag tror du menar. Finns det fler vampyrer här i stan?" Han funderade och skakade nekande på huvudet.
"Inte vad jag känner till. Det är ganska ensamt att vara vampyr." Valentin lade huvudet på sned.
"Oh hur jag gör?" Han log och skakade på huvudet.
"Jag charmar dem till att de inte kan säga nej. De följer med mig och sen biter jag dem i halsen. Vi har förmågan att få dem att glömma vad som hänt." Han log mjukt.
"Vill du se halva akten utan att bli biten?"

Melody nickade till hans svar. Okej inga andra vampyrer i staden, hon kunde andas ut.
"Va det det du tänkte göra med mig också?" frågade hon när han berättade om hur han charmade sina offer.
Melody svalde hårt. Ville hon se? Efter en stunds tänkande nickade hon.

Han log mjukt och skrattade till.
"Du märkte inte att jag gjorde det igår så jag förlåter dig." Han tog ett steg närmare, lade ena armen om hennes midja och lät den fria smeka hennes kind.
"Har någon någonsin berättat hur otroligt vacker du är i solskenet?" Viskade han, böjde sig över henne och försiktigt placerade en puss på hennes panna.
Sedan släppte han taget om henne och backade några steg.
"Typ i den stilen. Det beror på vem det är och hur jag vill göra det. Oftast kommer de efter en som en ankunge efter sin mamma. De vill ha mer." Valentin log mjukt.
"Men jag hoppas att du sov gott och jag är en bra värd."

Melodys rodnade efter Valentins beröring. Varför ville hon också ha mer? Va det Valentin som charmade henne med sina mystiska karismakrafter, eller va det bara hon som var svag för honom?
Hon nickade till hans ord.
"Du var en oerhört bra värd måste jag säga, tack för sängen och allt det andra" svarade hon och bländade av ett leende mot honom. Melody undrade vad hon skulle göra nu, nu när hon kände en vampyr, kunde hon gå tillbaka och leva som vanligt igen?

"Så vad tänker du göra nu?" Valentin lade tillbaka mattan och gick ut till hallen för att gå upp till övervåningen. Han bäddade sängen och tog ner disken fö att ställa i den i diskmaskinen.
"Du är fri att gå men du får inte berätta detta för någon. Gör du det så får du aldrig se mig igen." Han smekte hennes kind och lät handen vila mot hennes axel.
"Det är något jag inte vill." Han försökte att le och tog hennes hand.
"Kom jag vill visa dig en sak till. Du kommer att bli förvånad tror jag." Han log ett varmt leende och tog henne mot en dörr under trappan.
"Jag har en tavla på min fru här nere och jag tror du kommer se likheten."

Melody funderade ett tag, och svarade:
"Jag har faktiskt ingen aning om vad jag ska göra" det var sanningen. "Men jag vill inte förlora dig" la hon till.
Hon följde efter Valentin ner för trappan bakom dörren och hela tiden höll hon hans hand, och hon log hela vägen ner.
"När dog hon?" frågade Melody när de nästan var nere för trappan.