Hunger Games

Tasha lämnade platsen likt de andra och drog sig tillbaka mot sitt rum. Den dystra stämningen som blev efter att de lämnat mannen kändes genom hela henne. Det var inte bara vad som hade hänt utan vad som skulle hända henne. Det värsta var att nu fanns inte Johanna att läka med efter det som skulle ske och hon visste inte hur hon skulle klara det själv.
Hon gick in på sitt rum, där stod hennes stylist och gav henne ett glas med en lilafärgad vätska under tystnad. En dryck som skulle hindra henne från att bli gravid. Hon svalde och lät honom sedan klä av henne och få henne in i duschen.
Han skrubbade henne skinande ren och hårfri från topp till tå, utom håret på huvudet då. Hon smörjdes in i väldoftande olja, hennes ögonbryn trimmandes. Hon gjordes grundskön, vilket hennes team sa att det verkligen behövdes, då hon inte gjort något sedan förra året.
Då de var nöjda med henne blev hon sminkad i rosiga kinder och långa ögonfransar, hennes hår lockades och sattes upp i två rosetter.
De klädde henne i en ljusrosa tunn genomskilnig klänning med volanger. Vilket fick henne att se ut som en ung värnlös liten flicka.
Många i huvudstaden ville ha det så, ha henne värnlös och oskyddad. De ville äga henne, vilket de så gjorde.
Under när allt detta skedde, var Tasha borta, djupt inom sig själv. Hon var tyst och blek, vilket gjorde henne allt mer värnlös.
När teamet och stylisten var nöjd lät de henne gå ner till den stora ingången för att vänta på de andra två. Tasha stod vid dörren där teamet lämnat henne, blek och kall och stirrandes oseendes ut genom fönstret. Hon ville bara att detta skulle vara över, väntan var hemsk och ångesten stor.

Ava och Finnick möttes av stylister inne i rummet. Under tystnad blev de båda sminkade, och Avas stylist försökte prata lite men insåg att det var lönlöst, så de båda stylisterna började prata med varandra istället. Ava tittade rakt fram och såg i periferin hur Finnick gjorde samma sak. När de var färdigsminkade försvann stylisterna snabbt och Ava tittade på sig själv i spegeln. Håret var uppsatt i en komplicerad uppsättning och hon var hårt sminkad. Precis så som publiken ville ha henne. Ava klädde på sig den korta, korta kjolen och strumpebanden och BH:n med den korta toppen över. Inte för att den skulle vara på särskilt länge. Hon kastade en blick på Finnick innan hon gick ut genom dörren. Hon önskade att tiden skulle gå fort och att de snart skulle vara under täcket i sängen igen.

Ava gick ner för trapporna i de skyhöga klackarna hon hade på sig. Hon var van vid att gå i dem, eftersom hon tvingades göra det varje år. Hon avskydde det, men hon kunde inte göra mycket åt det. Väl nere i entrén såg hon en Avox som var där för att eskortera henne till lokalen hon skulle uppträda i. Hur man nu kunde kalla det för uppträda. Visst sjöng hon, men hur många sångerskor klädde av sig samtidigt? Ava kliade sig i nacken och Avoxen nickade åt henne innan de började gå.