PRS Daphne & Ginerva2003

" så ska det bli kul med skolan Nadja?" frågade Nathan henne.
han hade rätt ont i huvudet på grund av allt han driukit dagen innan men han försökte att inte vissa det.

"Ja, jag ser fram emot det!" ljög hon. Bra att han hade sagt nadja, det gjorde det mycket enklare för henne.
"Du då?" frågade hon

” nja inte direkt för jag mår lite dåligt efter igår” sa Nathan.
Varför gick han egentligen på en fest på en söndag.

Hon nickade. "Jag förstår det," sade hon. Själv kände hon inte alls av någon bakfylla, vampyrer blev inte bakfulla. Hon tittade ut över gatan där glada människor gick förbi, skrattandes och upptagna med sina vardagssysslor. Ibland kunde hon sakna att vara mänsklig och inte behöva oroa sig för övernaturliga vampyrsaker, som att dricka blod. Men mest av allt saknade hon hur det kändes att vara människa. När man var vampyr så levde man i tusentals år, och man var alltid tvungen att flytta runt i världen så att ingen insåg att de hade vampyr mitt ibland sig. Människor må ha korta liv, men deras liv var fyllda med kärlek, och familjer och vänner. Katarina saknade det.

Nathan såg att bussen kom och steg på den.
Han satte sig längst back längst in det fas så att någon kunde sitta brevid så han undrade om hon skulle söta sig där.

Katarina satte sig bredvid Nathan på bussen.
"Har du alltid bott i den här staden?" frågade hon

" japp det har jag och den är väldigt tråkig efter ett tag." sa Nathan.
han tittade på henne han ville så gjärna kyssa dom där vackra outmotstonliga läpparna.
han förstod inte vad det var för fel på honom.

"Varför flyttar du inte?" frågade hon och drog handen genom sitt svarta hår

"det är för dyrt" sa Nathan.
"har du flytat hemifrån en" frågade han.
han såg att en hårslinga var famför hennes ansikte så utan att tänka satte han den backom hennes öra.

Katarina log lite när han la hårslingan bakom hennes öra. Det var gulligt på ett sätt, men hon fick nästan dåligt samvete eftersom att hon visste att han bara tyckte hon var attraktiv eftersom hennes vampyrkrafter gjorde henne oemotståndlig.
"Jag har bott på massa olika platser," sade hon