Lupple Och SagaG

Natalie gick till sin nästa lektion och Oskar hande sina händer om hennes midja.
En liten del av henne vilde ta bort hans händer men hon motstod den inpulsen.
Något sa henne att det var fel att vara med Oskar.

Han kunde se hur alla andra gick till sina klassrum, nästan som robotar och han lutade sig trött mot väggen och stirrade på sin karta.
Efter mycket om och men och en hel del fel vägar så fann han klassrummet och steg in.
Han såg Natalie sitta där med Oskar, som hade händerna ja överallt.
Han sa inget, men gick och satte sig vid ett tomt bord och väntade in läraren.

Hon såg Joshua komma in hon tittade på honom.
En del av henne ville gå och sätt sig vid honom.
Men hon stannade kvar med Oskar men hon tog bort hans händer från henne.

Joshua märkte att hon tog bort pojkvännens händer och svalde hårt.
Detta var ju på sätt och vis hans fel. Han suckade lågt och beslutade att det första han skulle fråga när han kom hem var ifall och hur man kunde bryta ett sådant band som hade skapats mellan dem.

Hon försto inte varför hon bestämde sig som hon gjorde det var inte likt henne.

Efter ett tag så var skoldagen slut och hon gick hem.

När skolan var slut så började Joshua gå mot bussen som skulle ta honom hem men beslutade sig att vika av in till skogen.
Han gick ganska långt in i skogen innan han tog några djupa andetag och förvandlade sig sedan till varg.
Smärtan var inte som den varit när han var yngre men den fanns fortfarande där.
Han skakade om sig, lät pälsen flyga och började sedan springa.
Det var underbart att springa i denna skepnad. Så otroligt skönt.
Det var som om han nästan väntat på detta. Hela dagen, veckan. Gått på helspänn och nu fick han äntligen slappna av.

Hon låg i sängen och tänkte på Joshua hon visste inte varför.
Han var väll int så annorlunda eller?
Men av någon anledning kunde hon iallafall inte sluta tänka på honom.
Hon undrade hur det skulle kännas att dra handen genom hans hår.

När han väl kommit innanför deras tomtgräns så förvandlade han sig tillbaka och möttes av sin farbror. Han var allt annat än glad.
"Joshua." Började han med Joshua bara skakade på huvudet.
" Inte nu, vi måste prata. " Sa han och greppade tag om hans arm och drog in honom i huset.
" Jag har skapat en band med en tjej i skolan. " Sa han menande.
" Du vet. " Fortsatte han och hans farbrors ögon blev stora.
"Åh Joshua- vilken lycka." Utbrast han och Joshua skakade på huvudet.
"Kan man bryta det? Hon är människa. Hon fattar inte detta. " Sa han och hans farbror kramade om hans hand.
" Bryta? Struntprat- det är menat- ni är menade. " Sa han leendes.

Hon var helt i sina egna tankar hela kvällen.
När Oskar ringde för att prat om något så lysande inte hon tänkte på Joshua.
Hon saknade honom.

Joshua svalde hårt, han avskydde att hans farbror inte tog detta på samma allvar utan betedde sig rent av barnsligt.
" Hon bjöd mig på fest, på lördag." Sa han och hans farbror blev genast lite mer allvarlig.
"Du borde gå, men imorgon stannar du hemma ifrån skolan. Var i skogen hela dagen, natten. Då kanske du är lugnare på lördag." Sa han och Joshua stirrade på honom.
" Visst visst, du får sjukanmäla mig då." Sa han och med en suck och tog sig till köket och tog fram något för att äta.