Rollspelare & Wolfy prs

Jason nickade lite och log sedan stort.
"Hur vet jag att du inte är en seriemördare?" log han retsamt innan han klev ut från bilen. Han såg sig omkring och spände lätt sina käkar åt minnena han hade av sin mor.

"Det vet du inte men men det är väl en del av risken och det roliga." Laia rynkade på näsan då hon skrattade till och hoppade sedan ur bilen. Hon slog in portkoden för att hålla upp dörren för honom, innan hon tog trapporna upp till den tredje våningen där hon bodde. Efter att ha tänt belysningen i lägenheten fortsatte hon in till sovrummet efter sitt ritblock som hon sedan räckte över till Jason.

Jason flinade smått och gick efter henne, tyckte det var roligt eftersom han i stort sett var en mördare. Han gick tyst efter henne och såg omkring, tog in så mycket detaljer han kunde. Han satte sig i vardagsrummet när de väl var i lägenheten och tog emot blocket. Han kollade igenom den och log smått, hon hade talang.
"Jag gillar den här." sade han och visade henne en av hennes ritningar. "Jag vill ha den på en tatuering."

Laia satte sig ner på soffan bredvid honom för att se på medan han bläddrade i blocket. En ritning fastnade han speciellt för eftersom han överraskade henne genom att vilja ha den som tatuering. Hon lyfte blicken till hans ansikte för att försöka avgöra om han uppriktigt gillade ritningen eller om han bara ville vara snäll. Hon hittade dock inga tecken som skulle peka på att han inte tyckte om det han såg men han kanske bara var en duktig skådespelare. Laia tog blocket från honom för att varsamt riva loss papperet som hon sedan räckte honom.

"Ne- jag tänkte ta bort på den." sade han och kollade på henne med stora ögon. Han log sedan svagt och tog pappret, vek fint ihop det och la det i sin ficka. "Tack så mycket." log han och smekte lätt hennes kind med fingertopparna.

"Varsågod," mumlade hon och sneglade mot hans fingertoppar som smekte hennes kind. En ritning mer eller mindre spelade ingen roll för henne. Det var dessutom nästan det minsta hon kunde ge honom som tack: han hade trots allt både bjudit henne på mat och skjutsat hem henne.

Jason granskade hennes ansikte noggrant och spände lätt sin käke, hon var otroligt vacker. Det var sällan han hade svårt att prata med tjejer men med henne så fann han sällan ord. Han harklade sig och drog sig lätt undan från henne.
"Jag borde röra mig hemåt." log han och reste sig upp.

Då han avbröt den lilla tystnaden som hunnit uppstå skakade hon lätt på huvudet som för att väcka upp sig ur sina dagdrömmar.
"Åh," nickade hon då han förklarade att han skulle åka hem till sig, "okej." Laia öppnade munnen för att säga någonting mer men ångrade sig och följde istället honom ut till hallen.

"Ge mig din lur." Han räckte fram handen och lutade sig mot dörren med ett leende på läpparna. Han ville ta ut henne på en riktig dejt, istället för 20 minuter på någon snabbmatskedja.

Med en något lurig min såg hon på honom, som om hon övervägde någonting, innan hon sträckte sig efter väskan hon lagt ifrån sig tidigare och fiskade upp sin mobil.
"Blir bjuden på mat, blir skjutsad hem och får din mobilnummer? Måste vara min lyckodag." Laia log mot honom.