PRS Lupple och Ginerva2003

” biologi” sa han med lite lättnad men också sorg.
Han tänkte gå till back till gäntleman fröken han böjde sig fram tog hennes hand och planerade en lätt puss där.
” vi ses senare” sa han och sprang isvägg i mänsklig tackt.

Summer kände pussen på handen och tappade nästan andan, det var som elektriska stötar genom hennes kropp.
Hjärtat rusade värre än någonsin och hon kom på sig själv med att ha hållit andan och fick ta några minuter till att bara hämta andan innan hon begav sig vidare mot salen.
Slog sig ned på en tom plats men allt hon kunde tänka på var Adrian.
Inte det tråkiga som läraren gick runt och pratade om nu.

Adrian satt på biologin och önskade att hon var där.
Det kunde bli farligt för henne och det visste han men han kunde inte slutta.

Fysiken var tillslut över och hon tog sig ivrigt och så smidigt hon kunde ut från klassrummet och stirrade på schemat.
Lunch. Hon hatade luncher.
Vem skulle hon sitta med? Adrian hade kanske andra vänner? Hon sig omkring på alla klungor och gäng som möttes upp och lutade sig misstroget mot väggen.
Sista året här, hur kunde hon va så dum att låta hennes föräldrar lova det?

Adrian gick efter lektionen och satte sig på en bänk i mattsalen han såg henne en vittvätt så han vinkade till sig henne.
Han log

Summer såg sig omkring i matsalen vid dörren, övervägde att gå därifrån, att skippa lunchen men såg sedan någon vinka till henne och det var Adrian.
Hon log större och gick smidigt över till honom och slog sig ned.
" Hej." Log hon.

" så hur var det på lektionen då?" frågade han när hon sate sig.
han var glad att hon satte sig bervid honom
han såg att en slinga av hennes hår hade falit ner famför ansiktet så han böjde sig fram och ordnade till det.

Hon log mot honom och fick försöka att inte bli helt fäst vid hans ansikte.
" Det var bra, fast tråkigt. " Sa hon ärligt och tänkte fortsätta förklara mer när han la rätt en hårslinga och hon såg på honom och bet sig lite i läppen.
Tappade helt tråden.
"Aiden." Viskade hon med blossande kinder.

" ja vad vill du säga" sa han och log mot henne.
han såg hennes röda kinder det var så sött.

Hon såg hans leende, och det var lika perfekt det. Hon försökte vika undan blicken men det fanns inget mer intressant än just han.
" Ehm nått. " Sa hon och skrattade nervöst.
"Jag tappade det." Förklarade hon tyst, lite skamset.