Privat Rollspel: Medi & Dionysus

Brimstone kraxade ett högt krax som hälsning medan Harrow tog boken. Han steg och sidan för att bjuda vem som än ville in.
Han kollade då på Willow och nickade.
"Det är så lite så", sa han då lätt. Han låter inte lika irriterad som igår, men han vet inte direkt varför.
Men efter att har tänkte efter ett tag och tuggat lätt på sin underläpp talade Harrow igen.
Han hade en känsla om att det som förföljde henne kunde vara ett hot mot hans och Vexs klan.

En katt i skölpaddsmönster kom fram och strök sig mot Vex ben och han plockade upp den och såg på dem. Han klev in i affären och gick mot en av hyllorna.
"Harrow kommer du till mötet ikväll?"

Willow smet in och såg sig om och fingrade på kristallen och hennes ögon gnistrade av nyfikenhet.
"Jag har alltid varit intresserad av magi. Jag kan typ se spöken." Hon såg över axeln och log svagt.

Harrow räckte ut te koppar till de båda och satte sig bakom bordet lite halvt på stolen med ena benet nere på golvet.
Han kollade först på Vex och nickade.
"Jag fick kallelsen från Scintillam meam igår, så jag vet om den", så han lätt medan han tog koppen vid läpparna.

Brimstone valde då att hoppa ner på bordet och mot katten. Han landade på kattens huvud och halvt klappade den med klorna.

Harrow vände sig då tillbaka till Willow och nickade.
"Har du gjort det sedan du var liten eller kom det senare i livet?" Frågade han som om han var en läkare som gjorde en generell analys av en patient.

Vex tog koppen och drack medan han slog sig ner och placerade katten i knät och log.
"bra det är bra att höra." Han vände blicken mot Willow.
"Så du ser spöken? Skrämmer det dig eller är du van?"

Willow log svagt och kliade sig i nacken och harklade sig.
"Jo jag har sett dem sedan jag var liten. Det kryllar av spöken i stan, mitt hus men här är det inga. Jag tycker det är ganska skönt." Hon log och tog emot koppen och lade huvudet på sned.

"Jag välkomnar inga spöken inne i affären, för att mesta de jag erbjuder känster till kan se dem, så det blir som en tid för en paus för dem", mumlade han.
"Om du vill kan jag erbjuda dig ett par saker för att hålla dem borta från ditt hus om du känner att det är jobbigt", så han och kollade mot Willow.
Han tänkte inte sig för och bet sig sedan på insidan av sin mun när han kom ihåg att Vex var också där och att den andra magikern skulle skämta om det.
Harrow lä boken han fortfarande höll i under bordet och lutade sina armbågar på borde ytan.

"Om det inte skulle vara till besvär skulle det vara skönt. Ibland kan de vara riktigt jobbiga." Hon log mjukt och drack lite av teet och såg på Vex.
"Så hur länge har ni känt varandra?"
Vex log och smekte kattens huvud.
"I många år. Över tio." Han ville inte berätta sanningen att de känt varandra längre och han log.
"Jag uppfattade aldrig ert namn." Han vände blicken mot Willow.

Att vara uråldriga magiker var inte svårt, men det var ganska farligt på ett sätt. För om man skulle välja att utöva magi så var det svårare att vara isolerad i sin värld. Det finns de som är såna, men oftast väljer magiker att gå med i klaner och allianser.
Harrow kliade på sin hand där hans vita klan tatuering vsr målar och kollade strängt mot Vex för att påminna honom om klanens regler om namn. För att han visste att den där mannen gjorde oftast som han ville.

Hon log och ställde ner koppen på bordet och blinkade med ena ögat.
"Det är det minsta jag kan ge er." Hon log och harklade sig.
"Mitt namn är." Ordet fastnade i halsen och hon såg på dem och försökte igen, samma resultat.
"Mitt namn är Tenya..?" Hon rynkade på ögonbrynet och såg upp.
"Jag verkar inte kunna säga mitt namn."

"Det är inte bra att säga hela namn till magiker, man vet aldrig vad de kan göra med en", så han och stirrade på Vex noggrant.
" Särskilt den där", sa han och pekade på mannen som satt mitt emot honom.
Brimstone kraxade smått som om kan skrattade och hoppade tillbaka till Harrows axlar.
Harrow lyfte upp sin kopp till Brimstone och lät hans familiar dricka ur den svarta porslin koppen. Han tog sedan koppen tillbaka och drack ur den själv efter att Brimstone hade njutit av den vara tet.

"Jag är Vex och ingen sak." Han smekte katten som hade somnat och log och såg sedan på Willow.
"Men det gör inget. Vi kan alltid kalla dig för Miss om du vill."
Han såg på Harrow.

Willow lade huvudet på sned.
"Så du menar att jag inte kan säga mitt namn för att ni är magiker? Så det finns på riktigt?" Hon såg på atten och såg sedan upp på Harrow.