PRS Medi & Vidomina

Hon hann inte gå långt innan hon kände Rions grepp och hon skrek till men såg upp i hans ögin och flätade till av kyssen. Hon kände benen vika sig innan han släppte ut taget om hennes handled och hon stapplade bakåt.
"Det där hade jag inte räknat med." Hon skrattade mjukt och skakade på huvudet och drog handen genom håret.
"Frukost låter underbart. Jag är så hungrig och det låter som en bra idé." Hon flinade och visade upp klänningen.
"Får jag klä på mig nu?'

Rion tvingade fram ett leende. Han kände en irritation över sitt drastiska beteende, men andades ut och kände sig genast lugnare. När Alice visade upp klänningen kikade han på henne över axeln. "Javisst. Vi ses i matsalen. De har ställt fram frukosten åt oss.". Han lämnade rummet och drog i skjortan för att få den slät mot sin kropp. Han gick nerför trapporna och kom in i matsalen där han möttes av ett dukat bord med Leo sittande på en av kortsidorna. "Leo.", sa Rion och slog sig ner på långsidan bredvid honom.

Leo tittade på Rion och upptäckte att han verkade tänka på något. Han ville fråga vad det var han grubblade över, men släppte det och hällde upp vatten i ett glas istället. "Leo.", sa han igen, den här gången för att få hans uppmärksamhet.
Leo tittade upp. "Alice. Det är något med henne.". Leo tittade oförstående på sin vän. "Jag menar, jag vill ha henne. Jag vill ha..", han hann inte längre.
"...hennes blod?", avbröt Leo. Rion nickade tyst. Leo kastade en blick mot över våningen från där han satt och sedan tillbaka på Rion. "Rion, har du gjort henne illa?". Han skakade på huvudet. "Jag kysste henne.".
Leo satte vattnet i halsen av skratt och torkade sig med baksidan av sin hand. "Va? Kysste du henne?". Han skrattade igen. "Du behöver inte vara..", men när han såg Rions oroliga min slutade Leo att skratta. Han blev tyst. "Du har inte skadat henne.".
"Det är inte det.", sa Rion.
"Vad är det då?", frågade Leo.
"Jag vill ha hennes blod. Hela min kropp kräver det.".

Snabbt bytte hon om och snörafd om klänningen och började gå mot trappan. Hade hon fått sova hemma i går hade hon haft andra kläder på sig ingen tvekan. Med en suck började hob gå ner gör trappan och svängde av och började leta efter matsalen och stannade upp.
"Hallå Rion?" Hon kände doften av may men hon kunde inte kunna känna från vart.

Leo satte en hand framför Rions ansikte för att visa på att han hört ljud. Men när Alice ropade från ett annat håll andades han ut och sänkte handen genast.
"Alice.", sa Leo och Rion ställde sig upp. Han bytte en blick med Leo, men Leo sa inget. Rion knöt händerna kort och tog sedan steg mot Alice. Hon hade kommit ner från trappan, men tycks gått mot motsatta håll från hallen mot biblioteket. När han såg henne försökte han lugna sig, men samtalet med Leo hade gjort honom osäker på sitt beteende.
Han gick fram till henne och tog henne i handen. Han mötte hennes blick. "Du har visst råkat gå fel.", sa han sedan. På samma sätt som när han väckt henne höjde han handen för att flytta hår som fallit i hennes ansikte. Hon var så vacker. Hon doftade så härligt. Rion böjde sig fram igen och kysste henne. Den här gången mer häftigt för att han blev så ivrig.

Dörren hon hade öppnat ledde till ett bibliotek med högt i tak och böcker överallt. Med en suck stängde hon och kände någon greppa tag om hennes hand, inte hårt eller hastigt utan försiktigt. Sen hörde hon rösten, Rions och hon vände sig om.
"Jo jag......" Mer hann hon inte förens han föste bort hår från ansiktet och började kyssa henne igen. Snabbt drog hon dig undan.
"Rion jag tror det är bäst att jag åker hem redan. Ska bara hämta min väska."

Rion backade snabbt som att det var han som blivit biten. "Förlåt.". Han förbannade tyst sig själv och knöt nävarna.
Leo hade undrat vad som dröjde så och gick efter Rion för att se var de tog vägen. När han fann Rion var Alice påväg från honom. Han tyckte att hon verkade upprörd. Leo tittade på Rion, men Rion hade inte märkt honom.

Rion fortsatte efter Alice och direkt förstod Leo vad det var Rion var påväg att göra. Leo satt efter, men hann inte.
Rion hade kommit ikapp Alice och dragit i henne, men istället för att kyssa henne bet han henne i halsen. Han frustade och verkade vilja sluka hennes blod. "NEJ RION STOPP VAD GÖR DU!", ropade Leo för att få kontakt med sin vän, men Rion var onåbar.
Leo kastade sig mot de båda så att alla föll till golvet. Det uppstod ett bråk mellan Rion och Leo. De slet i varandras kläder, brottades på golvet. Den Rion som nyss agerat värd i huset, verkade borta. Istället verkade Rion målinriktad. På Alice. Och specifikt, hennes blod. De fortsatte att slåss och rivas på golvet.

Greppet var så häftigt att hon föll bak, oin i Rions famn och allt gick då fort så hann inte skrika när beyyet kom. Men snart började hon att kämpa, utan resultat. Tårarna hade börjat att rinna innan hon ramlade omkull. Slag kunde höras. Alice låg mer och flätade på golvet och slöt ögonen. Hade Rion bitit henne? Med flämtande andetag satte hon sig och började dra sig mot trappan för att fly.

Leo hade slagit till Rion så att han föll till sidan och landade medvetslös på golvet bredvid honom. Leo ställde sig upp och skyndade sig mot Alice. Han skulle hjälpa henne, eller rättare sagt, rädda henne. Rion var inte stabil nu att lita på. "Kom!", sa Leo och lyfte upp henne som att hon inte vägde någonting alls och tog med henne på övervåningen in i sitt sovrum. Han lade henne ner på sängen. Oroligt granskade han henne och såg att det blödde från bettet i hennes hals. Fort sträckte han sig efter flaskan från lådan i sängbordet och tog bort korken. Sedan förde han den mot hennes läppar. "Drick, Alice, du måste dricka för att klara dig.".

Rion stönade när han vred sig på golvet. Slaget från Leo hade gjort ont och han tog sig för magen. Sedan, med ansträngning, ställde han sig upp och gick upp för trapporna. "Leo!", ropade han. Han orkade inte springa. Det gjorde för ont i kroppen.
Leo förstod att det skulle gå över. Rion behövde bara själv dricka blod, så skulle det kännas bättre. Han var övertygad om det.

Hon orkade inte reagera utan hon låg mot Leos kropp och flämtade medan hon pressade handen mot såret. Sängen kändes som ett evigt djup när hon lades mot de mjuka kuddarna och det brände till av något illaluktande. Långt borta hörde hon Leos röst, uppmanade henne att dricka. Snabbt vred hon bort huvudet och skakade.
"Nej." Viskade hon och tårar rann ner längst hennes kinder.

Leo lade sin hand bakom Alices huvud för att hjälpa henne smaka av drycken från flaskan. Han tippade flaskan för att hälla några droppar. "Du mår bättre av det." När han hade fått i henne en del av vätskan ur flaskan satte han ifrån sig den på sängbordet och sträckte sig sedan över henne för att se till såret på hennes hals. "..Jäklar, Rion!", väste han mellan läpparna och förbanna honom tyst. Han granskade såret och kunde tydligt urskilja spår efter Rions huggtänder. "Det kommer läka. Det tar bara lite tid.", sa han sedan och bad en tyst bön att blodet skulle hjälpa.

På nedervåningen hade Rion vaknat till. Han satte sig upp. Han kände sig yr och förvirrad samtidigt. När han ställde sig upp vek knäna och han föll ner tillbaka på golvet. En illamående känsla sköljde över honom och han tömde magens innehåll på golvet. I samma ögonblick sökte sig tjänarna till Rion för att hjälpa honom upp på benen och se efter honom. Vad hade egentligen varit i hennes blod? Varför reagerade Rion på det sätt som han gjorde? Var det något speciellt med Alice? Rion visste inte och hade inte ork att fundera samtidigt som han blev släpad in till matsalen igen, eftersom det var det närmsta rummet att sätta honom ner på en stol för att bli undersökt på närmare håll.