PRS Medi och botilia1

- Ska ske sir. Kom med här. Han sa det vänligt och ledde Julie till ett rum och såg till att hon lade sig och gick sedan för att hämta Carolin och lämnade henne sedan.
- Ni kallade mästare?

- Jag vill att du Carolin ska ta hand om den nya tjejen och få henne att känna sig välkommen här. Lär henne vad man får och inte får göra. Kan jag lita på att du gör det? sa han och såg på Carolin.

Hon såg på honom och gick ett steg närmare.
- Men varför har hon fått ett eget rum mästare? Hon är ny! Jag har varit här i mer än tre år och delar rum med andra. När ska jag få mitt?
Hon såg på honom. Hon var avundsjuk, det såg man.

Han himlade med ögonen och reste sig upp.
- så du vill ha ett eget rum? Då får vi väl ordna det, men bara för att du står upp och ber om det sa han enkelt.
- Och hon får ett eget rum för att hon är speciell, hennes blod smakar annorlunda än någon annan jag smakat la han till.

- Hur visste du det? Hon fick ett innan du visste.
Hon såg på honom och drog bort håret från halsen.
- Snälla jag...
Hon skämdes över hur hon hade bettet sig och tog ett steg närmare.
- Jag ska men snälla ta mitt blod. Jag vill vara nära dig.

- hon fick ett för att jag bestämmer det Carolin. Hennes blod smakar fantastiskt och hon är dessutom oerhört vacker sa han, nu irriterad. Han såg hur hon gick närmre honom, visst började han bli mätt men han kunde väl dricka lite till, bara för att göra henne nöjd. Han satte sig lätt på sängen.
- kom hit, jag kommer inte ta lika mycket som vanligt eftersom jag precis druckit från Julie för första gången sa han.

Carolin gick sakta fram och satte sig intill honom och såg på honom.
- Förlåt mästare. Jag ska inte göra dig besviken.
Hon började knäppa upp kragen och såg på honom. Hon älskade verkligen honom.

Han nickade sakta.
- det låter bra sa han lågt och bet henne. Han sög dock inte hennes blod speciellt länge utan avslutade rätt tidigt. Dessutom hade han inte kysst hennes hals i början vilket han alltid annars gjorde. Egentligen gjorde han allt det här mot Carolin för att han älskade att reta henne, han visste att hon älskade honom och det kunde han ha lite roligt med.

Hon hann inte ens känna ruset innan han slutade och såg på honom.
- Redan klar? Hon tog upp näsduken och pressade den mot halsen och såg på honom.
- Så ska jag visa henne redan nu eller imorgon?

- Ja, jag är redan klar sa han och suckade lågt, varför var hon så klängig?
- du kan visa henne nu och sen kan du ta henne så hon får äta något sa han och nickade lite och sjönk tillbaka mot sina kuddar.