vampyrroll mellan Masato och Melusine

Vicktor tittade upp när en annan klass kom in i klassrummet.
Han kände genast igen flickan som han träffat i går och visste inte vad han skulle göra så han bara gav henne ett svagt leende.

Hon besvarade inte hans léende. Det här var inte hennes jobb, hon hade ingen skyldighet att vara trevlig längre. Plus hennes vänner skulle inte gilla att hon visade snällhet mot någon som inte var i deras gäng.

Han bara såg bort när hon inte besvarade hans leende.
Men han brydde sig inte heller, folk i hans närhet borde vara rädd för honom.
Men de visste inte vad han var så, det var inte så konstigt att de inte var det.

Katta slog sig ned på raden bakom killen. Hon insåg att hon inte hade någon aning om vad han hette. Var det värt att berätta för Elias om natten på resturangen? Innan hon hann bestämma sig så började läraren dra igång lektionen igen.

Vicktor bestämde sig för att inte bry sig om tjejen.
Han umgicks inte med dem som ändrade attityd så fort.

Katta märkte snabbt att killen räckte upp handen ofta och gav alla rätt svar. Han verkade ha en kall attityd mot sina klasskompisar och svarade rätt nonchalant på frågorna, som att de inte alls var utmanande för honom.

Vicktor svarade rätt på alla frågor eftersom han kunde allt och lyssnade samtidigt spenr på om någon skvallrade om honom.
Som en del brukade göra.

Elias lutade sig in mot Katta
"vem är den nya killen?" frågade han med en viskning
"ingen aning, men han kom in på Gorans igår natt och beställde typ två superstarka drinkar," svarade Katta tyst

Han vände sig om när han hörde det.
Han avskydde när folk viskade bakom ryggen på honom och sa.
- Ursäkta, men vet ni inte om att det är bara idioter som viskar bakom folks rygg.
Och du flickan, du håller käft, om vad jag gjorde eller inte.

Katta kunde inte tro sina ögon. Hur hade han hört dem? Dem hade viskat.
Och flickan? Hon hade ett namn.
"hörru, jag har ett namn," fräste hon