[PRS] Dragon Fantasy & Scorpius-Hyperion-Malfoy

"Varför skulle jag säga det om jag inte menade det?" frågar han med ett varmt leende och lätt rodnade kinder. Graham var lycklig att han hade fötts där han gjorde , till dom föräldrarna han fötts till, att ha ett stabilt och hederligt yrke från början och att får lära sig tidigare än vanligt var en bra lott i livet, tyckte han, så varför skulle han inte dela med sig och göra livet bättre för någon annan också?

”För att det är lätt att tala osanning för att få något annat, för att få mig i säng eller ta de få tillhörigheter jag äger.” sa hon enkelt, ett talande sätt hur hon hade blivit skadad av livet. Ett liv där man inte kunde lita på någon och skulle frukta alla som på något vis hade mer makt än en själv.
”Men jag tror på dig, ska vi gå och fråga din far?” frågade hon menande. Hon ville se att han stod vid sitt ord. Hon hade sköljt av sig i alla fall och hennes kläder var lappande och lagade men hela, hon skötte sig så gott hon kunde.

"Det klart det är. Människor verkar vara emnade för att ljuga och inte godhet." Säger han, Det verkade vara sant för honom, folk är inte alltid så goda som prästen säger , han har sett det. Med Wills ord sä ser Graham på henne , han hade inte förväntat sig att hon menade nu, men varför inte, fråga går väl. "Nu? ja , det kan vi lika göra göra, i värsta fall så ser jag till att du får lite såpa och kanske lite mat" Han ler lite lätt och tar på sig skorna. "Ska vi?" frågar Graham och det leendet har inte blivit mindre.

"Jag förväntar mig inget, jag tycker det är snällt att du vill försöka." log Will, men det glimmade till i hennes ögon då han talade om mat. Hon hade inte ätit något idag och skulle arbeta imorgon med. Men hon drack mycket vatten för att trycka undan hungerkänslorna.
Will linkar efter honom och följer med honom till kvarter där hon aldrig hade varit förr. Här låg massor av små butiker efter den något större gatan där hästskjutsar åkte fram. De gick vidare och kom fram till en butik med en stor skylt med en sko hängandes utanför.

"Det går nog bra" Graham ler och går mot affären.
Han öppnar dörren. "Kom in" säger han med en snäll ton i rösten. Rummet är en ganska bra storlek, det finns skor och bälten, många är klara och väntar på att bli hämtade. Graham ser sig omkring. "Far? är du upptagen?"
En man kommer ut ur det bakre rummet, han har en halv sko i handen och ett verktyg i den andra. "Graham, va bra att du är tillbaka, jag behöver hjä-" hans far stannar mitt i en mening och ser på Will. "Kan jag hjälpa dig , fröken?" frågar han och sätter ner skon.
"Far" börjar Graham "detta är Will , jag tankte att vi , skulle kanske kunna hjälpa henne på något sätt. Om hon kanske skulle kunna jobba här" han låter lite nervös.
"Jobba här? käre son , jag vet inte" han ser på Will igen. "Vad kan du göra?" frågar mannen

Will stirrar förvånat på hans far innan hon finner sig och niger. Hon hade aldrig förr blivit kallad för fröken, det lät mycket fint.
"Jag kan städa, laga mat, men även läsa och räkna. Laga kläder kan jag med, men inte sy särskilt bra." rabblar hon upp och ler skyggt.
"Jag jobbade med min mor på en krog innan hon dog. Hon fann det gott att jag kunde många saker även att läsa." sa hon.
"Just nu har jag haft min anställning hos Stone, men det har varit svårt att klara av sedan olyckan." sa hon menande och nickade mot foten.

Mannen har ett förvånat ansiktsuttryck. "Du kan läsa också, det är bra, inte många i din ..situation som kan det" Det verkar som att männen i denna familjen är ganska ärliga , kan vara bra och dåligt. "Ah, Stone, han skulle kanske inte uppskatta att jag tog pengar från honom men vi kan nog komma på något. Men vi borde kunna ordna något, att sy klarar både jag och Graham av" han ler lite lätt mot Will.

Will besvarar försiktigt mannens leende.
”Får Stone tag på mig är det jag som råkar illa ut inte ni. Ni behöver bara säga att ni inte visste att jag hade arbete där.” sa hon enkelt, van vid att folk ljög och tänkte på sig själv.
Hon undvek även det faktum att hon inte var döpt och ej gick i kyrkan. Det skulle han väl se så småningom. Dessutom så om hon kanske skulle få ett bad skulle hon kanske kunna få komma in i kyrkan.

(Tänkte att hon kanske kunde ärva gamla kläder/skor efter hans mor?
Sen att Stone senare fick tag på henne och hon åker in på spinnhus eller något eftersom hon smitit från arbete. Fast detta kommer se efter hon och Graham lärt känna varandra bättre.)

"Det vill vi så klart inte, fröken" han fortsätter att le. "Ja, jag antar att du kan ta ett bad och så börjar du jobba efter det, låter det bra?" frågar han

Graham ler varmt mot henne, det verkar ju ha gått bra endå, men hans far är väldigt förstående och snäll, det måste man säga.

(Ja, det låter bra, dom kläderna är säkert kvar i huset.
Så kan han kanske försöka få ut henne , om det går)

”Mitt namn är Wilhelmina, men ni kan kalla mig Will, herrn.” svarade Will något obekväm vid att bli kallad fröken.
Fadern går iväg och kommer snart tillbaka med en hög med kläder och skor samt nickar åt henne att följa efter. De går ut och kommer snart fram till en badstuga där en storvuxen kvinna tar emot dem och tar Will in i ett enskilt rum där männen inte fick följa med in. Will får klä av sig och tvättas sedan i flera vatten samt blir lusfri.
När hon väl är klar får hon klädhögen som tydligen är efter Grahams mor. Klänningen är en aningen för stor, men Will var mager med. Skorna passar henne med. Wills hår blir kammat och sedan kommer hon ut till männen, ren från topp till tå och med skor som hon aldrig ägt.
”Vad tycker ni?” sa hon glädjefullt och snurrade framför dem.