Lover Revealed PRS wolfy & Emma07

"Naturligtvis gör jag det. Hur ska jag annars kunna bestämma mig för vem som är värd min uppmärksamhet?" Sophie gav honom en menande blick. Den här kvällen hade förvånansvärt nog varit betydligt trevligare än hon trott, och mycket hade hon att tacka unga William för. Vore det inte för honom skulle hon ha gett sig av hem redan. Eller ännu värre: behövt spendera tid med Thomas. På tal om den mannen så verkade det som om han gått upp i rök, vilket inte var henne emot eftersom hon inte trivdes något vidare i hans sällskap.
"Raka skägget bara så kommer du nog att se ännu lite yngre ut." En del män såg så annorlunda ut då de rakade sig att man knappt kände igen dem. Hon tvivlade dock på att det stämde överens med William.

William skrattade till igen, vilade blicken på henne samtidigt som han fortsatte med dansen. Han hade dröjt kvar här lite längre än vad han hade planerat, men det gjorde honom inget. Han hade ändå inget mer planerat för kvällen, så kunde lika gärna vara här lite med henne.
"Det glädjer mig åtminstone att höra att jag hamnat på plussidan. Får man fråga hur bra man ligger till?", frågade han retsamt med ett flin mot henne, såg sedan låtsat förskräckt på henne.
"Nä vet du vad, att kommentera skägget är väl att gå alldeles för långt", sade han låtsat bestört.

"Fråga får man alltid men jag kan inte lova dig ett svar." Hon bjöd honom på ett finurligt leende, kvävde därefter ett skratt då hon såg hans tillgjort förskräckta min. Hon kunde inte annat än konstatera att han verkade som en härlig person. Hans humor var i alla fall fantastisk.
"Jag ber om ursäkt," fnissade hon trots att redan det lilla skrattet i sig, som hon inte lyckats hålla tillbaka särskilt länge, avslöjade att hon var allt annat än ledsen och ångerfull.

William flinade lite, hon var då en utmaning att få svar ifrån i vilket fall som helst. Men ändå rolig, hon verkade ha samma humor som han själv ungefär. Hennes fnittrande sen bekräftade då det åtminstone. Han snörpte lite på munnen, såg fortfarande låtsat nästan besviket på henne.
"Det där tänker jag då i vilket fall som helst inte ta som en komplimang", sade han lika låtsats missnöjt, även om leendet ryckte i mungiporna på honom.

"Tänker du inte?" Sophie la huvudet på sned och vickade långsamt på ögonbrynen, som för att försöka locka fram det där leendet som så tydligt ville fram med tanke på hur det ryckte i hans mungipor. I hans sällskap kunde hon slappna av, hon behövde inte spela en roll. Åtminstone inte i samma mått som om hon varit i sällskap av Thomas eller hans män som exempel.

William kunde inte låta bli att skratta till åt hennes min, han gillade sannerligen skarpt hennes humor i vilket fall som helst. Han flinade mot henne.
"Nepp. Men en sak jag däremot tänker ta som en komplimang är att du ännu dansar med mig iallafall", sade han retsamt.

"Jag försöker vara artig till skillnad från dig." Sophie räckte ut tungan mot honom, lämnade därefter dansgolvet för att gå efter något att dricka. Hon var ju med bil vilket uteslöt alkohol, så hon sträckte sig efter en läskburk istället. Det fungerade minst lika bra.
" Du har tjatat hela kvällen om att jag ska berätta något om mig, kanske du skulle ta och berätta något om dig istället?" föreslog hon.

William flinade roat ännu en gång, det blev en hel del skratt och flin den här kvällen. Men det var ju bara positivt. Han suckade dramatiskt.
"Kvinnor", kommenterade han med en huvudskakning och ett flin. Han gick efter, hämtade ett glas med dricka åt sig.
"Vad vill du veta?", frågade han, skulle han säga det själv var han väl egentligen en rätt så ointressant kille vad gällde intressen och allt och ganska normal.

"Vad tycker du är viktigast att veta om dig?" frågade hon, mycket väl medveten om att hon härmade hans fråga från tidigare. Det var ju med avsikt som hon busade med honom på det här viset. Det bästa var ju att han tog det med sådan ro, han tog inte alls lätt illa vid sig. Vilket var en trevlig omväxling för vissa folk var väldigt lättstötta.

William kunde inte annat än le över hennes fråga, han fick äta upp det han sagt tidigare iallafall. Då kunde han i vilket fall som helst passa på att retas lite med henne. Han flinade.
"Att jag är singel?", sade han retsamt, tog utan tvekan chanserna han fick att retas lite med henne.