prs rollspelare & wolfy

Hon kunde inte låta bli att fnittra till, hade saknat att bara vara nära honom. Hon la sina händer på hans kinder och såg sig omkring.
"Är vi själva?" frågade hon nyfiket och drog lätt med naglarna över hans hals.

Han nickade lite. Till hans lilla glädje så hade killarna faktiskt valt att lyda och ge sig av någon annanstans där de skulle göra mer nytta för stunden. Rowan böjde sig ner för att hårt kyssa henne: han hade väntat på det här ögonblicket på tok för länge redan.

Mireya log nöjt, hade precis tänkt kyssa honom men han var steget före. Hon ställde sig på tå och besvarade ivrigt hans kyss, hade saknat värmen som spreds i henne varje gång hon kysste Rowan. Vic gav henne absolut inte samma känsla, utan med han så hade det bara råkat bli så att hon slutat upp med honom. Rowan var den enda mannen hon egentligen älskat.

"Gud vet hur gärna jag vill döda Victor," morrade han efter en stund fram mot hennes läppar. Bara tanken om att Mireya var tillsammans med den råttan fick det att svartna i hans medvetande på ett mycket farligt sätt.

Mireya drog sig undan och satte upp sitt hår i en hög knut innan hon gav honom en bister blick.
"Så du har mig, här, med dig under några dagar och vi kan göra exakt vad vi vill men du vill prata om Victor? Okej." log hon och gick längre in, ville se hur huset såg ut.

"Jag kan inte rå över att han går mig på nerverna," fnös han, log sedan något ursäktande mot henne. Hon hade en poäng där. Nu då de hade några dagar att spendera tillsammans med varandra så skulle de inte ens tänka på Victor. "Förlåt."

"Han är inte så illa som du tror, Rowan." sade hon försiktigt och gick till något som hon antog var vardagsrummet. Hon satte sig i soffan och tittade sedan på honom, ville bara mysa med honom och kolla gamla filmer som de brukade göra när de var yngre.

Rowan himlade med ögonen men sa ingenting. Att hon försvarade Victor skulle inte precis få honom att ändra åsikt om killen, han skulle vara nöjd först då den andre var död. Han sjönk ner på soffan bredvid Mireya, hade nästan glömt bort hur liten hon var. Åtminstone jämfört med honom: han var både lång och vältränad med muskler.

Mireya log smått åt honom, hade inte förväntat sig att han skulle vara tyst. Hon satte sig närmre honom och lät hennes ben vara mellan hans. Hon drog lätt med fingrarna över hans överkropp medan hon utdelade små pussar där hon kunde komma åt.

Han vilade blicken på hennes ansikte och lät henne hållas då hon pussade honom lite här som var. Han hade saknat henne otroligt mycket. Rowan spände lätt käkarna och slappnade av omväxlingsvis, en vana han hade då han hade något speciellt i tankarna.