Fallen ängel PRS Wolfy och Emma07

Jeremiah nickade lite, tydligen hade han varit här förut då. Trots allt så visste han inte särskilt mycket om William ännu.
"Middag då?", föreslog han, visste inte riktigt ifall William ens skulle låta honom lära känna honom mer men det var väl åtmisntone klart värt ett försök.

"Bjuder du ut mig på dejt?" frågade William roat. Han åt inte människomat egentligen, han kunde inte känna smaken. Han kunde inte känna något alls fysiskt. Det var som om han omringades av glas.

Jeremiah höjde lite på ögonbrynen, visserligen hade han det varit kul att faktiskt gå på en dejt med honom men det vågade han inte erkänna. Vare sig riktigt för sig själv eller för honom.
"Jag kanske vill lära känna dig mer?", sade han med ett litet snett leende, svarade mycket väl medvetet inte på frågan.

"Klockan halv sju. Barney's." William vände sig om för att gå därifrån. Han tänkte inte låta den yngre bjuda honom på mat men Jeremiah kunde få vara i den tron i alla fall. Han ville inte att folk slösade pengar på honom, speciellt inte när han hade råd att betala för sig själv.

Jeremiah nickade, det skulle bli bra. Han skulle bli tvungen att försöka hitta på nån ursäkt till sin pappa, men det fick lösa sig på ett eller annat sätt. Han kunde inte direkt säga att han skulle ut och äta med en kille, då skulle han definitivt inte bli ivägsläppt ur huset åtminstone. Han fick väl säga att han skulle iväg på dejt med nån brud eller något istället. Han såg snabbt efter William innan han började gå mot utgången igen, blev åtminstone inte stoppad denna gången. Väl hemma så hann han plugga en kort stund - men som han trott slutade det med att han satt och tecknade istället. Men framåt kvällen så bytte han om till skjorta och jeans och begav sig iväg till Barney's.

Prick klockan halv sju öppnade Will dörren till Barney's restaurang. Det var enligt honom ett mysigt ställe med bra service, och kvaliteten på maten var på topp. Dessutom fanns där ett biljardbord vilket intresserade Will särskilt mycket, han tyckte om att spela. Inte bara biljard utan allt möjligt. Ännu bättre var det när det spelades om pengar. Han behövde inte ens använda tankekontroll på andra utan han hade sina egna knep och knåp för att oftast vinna. Eftersom det verkade som om Jeremiah fortfarande inte var på plats så gick han fram till biljardbordet och plockade upp en kö för att spela.

Jeremiah var lite försenad, men bara med några minuter. Så någon minut efter halv så gick han in genom dörrarna dit, han hade blivit uppehållen av sin far lite först innan han gav sig iväg så hade varit tvungen att snabbt förklara att han skulle iväg. Han såg sig lite omkring, hade inte varit där så mycket innan, men fick snart syn på biljardbordet och William längre bort så gick ditåt.
"Hej", hälsade han direkt.

Will behövde inte lyfta blicken från klotet för att veta vem som kom in. Han siktade på klotet och träffade mitt i prick, precis som förväntat. Först då vände han sig mot Jeremiah.
"Du är tre minuter för sen," påpekade han med ett snett leende innan han gick för att sätta sig vid ett bord. Tre minuter hit eller dit spelade ingen större roll egentligen, men det var roligt att retas med honom.

Jeremiah log lite snett mot honom, uppenbart också mycket mer avslappnad här utanför skolans väggar.
"Saknade du mig mycket?", svarade han retsamt, tvivlade ju starkt på det men passade på att retas lite när han fick chansen. Han följde hans exempel och gick mot ett bord och slog sig ner där.

"Om det är vad som får dig att sova på natten så får du tro det." Den runda mannen som ägde stället vaggade fram till dem med ett glatt leende på läpparna, räckte dem varsin meny. Will bläddrade hastigt igenom den innan han istället frågade Barney vilken maträtt han skulle rekommendera, beställde sedan den.