Celestial roll wolfy & Emma07

Selena kramade hårt om sin saknade vän, hade saknat henne så otroligt mycket. Hon kunde inte låta bli att skratta till lite av glädjen att äntligen få träffa henne igen.
"Vårhovet. Vart har du varit?", frågade hon.

Vårhovet. Elyse nickade långsamt. Hon hade förstått det som att Zhoron inte riktigt kom överens med överlorden där, om man skulle uttrycka det milt sagt. Men kunde man egentligen förvänta sig något annat? Båda högalvarna var flera hundra år gamla. Om båda dessutom hade starka personligheter och tänkte höga tankar om sig själv, så kunde det ju leda till ett och annat.
"Natthovet." Hon nickade diskret mot Zhoron och bet sig omedvetet i läppe då hon iakttog hans ryggtavla.

Slena nickade lite, hade hört ett och annat om natthovet. HOn märkte vännens reaktion och höjde retsamt på ögonbrynen åt henne.
"Berätta mer. Jag såg hur han tittade på dig förut", sade hon retsamt, kunde inte låta bli att se efter Aaryon när de kom in på att prata sånt här.

"Jag vet inte vad du menar." Elyse slet blicken från Zhoron för att vända blicken till Selena istället, kunde inte hålla tillbaka leendet som spelade på hennes läppar. Hon stod tyst en stund innan hon avlöjade att hon hade känslor för överlorden, men att sannolikheten att han någonsin skulle se på henne på det sättet var obefintlig.

Selena log brett emot henne och lyssnade intresserat, frågade en del också.
"Är du säker? För med den där blicken han gav dig skulle jag lätt tro han gillade dig med", envisades hon, log lite sedan.
"Såg du Aaryan, han som jag kom med?", frågade hon.

Puff

Dagen hade varit långdragen med möten så gott som hela dagen för Zhoron, och det var först ganska så sent som var påväg till rummet han tilldelats. Huvudet snurrade av tankar, men inte en enda handlade om allt som diskuterats på mötena - däremot kunde han inte sluta tänka på Elyse. Som vanligt, numera. Det var som om han inte kunde sluta tänka på henne, hur vacker hon var, hur det skulle kännas att kyssa henne... Han hade snart kommit till insikten att han inte längre klarade av att bara gå och drömma om henne. Utan att själv riktigt vara medveten om det började han ändra riktingen och var istället på väg mot Elyses rum. Väl där drog han ett djupt andetag innan han knackade på dörren.

Selena hade ägnat dagen med Elyse, de hade mycket att prata om efter att de inte hade pratat på så länge. Det hade väl slutat med att de pratade nästan bara om killarna, men hon var glad att ha någon att prata killar med. Hon hade blivit förvånad över den lite dåliga planeringen här, då hon och Aaryan fått dela rum efter att de fått slut på rum. Inte för att hon klagade, verkligen inte, men det var ändå med viss blyghet då hon aldrig delat säng med honom förut. Hon och Elyse hade skilts åt innan killarna hade kommit tillbaks, så nu satt hon och kollade över vad för böcker som fanns i rummet de fått.

Då det knackade på dörren gick hon för att öppna, drog tyst efter andan då det visade sig vara Zhoron. Det riktigt skrek om hela henne att hon ville ha honom, hon ville så gärna röra vid honom. Det var ett under att hon lyckats hålla sina känslor i ett koppel så här länge. Elyse harklade sig lätt och kopplade på sig ett leende, försökte låtsas som om ingenting.
"Hej," hälsade hon innan hon tog ett steg åt sidan för att låta honom komma in.


Aaryan kände sig på ett sätt missnöjd över hur oplanerat hela mötet verkade vara. Det fanns inte ens rum åt alla utan han skulle få dela med Selena. Nu hade han ju ingenting emot det eftersom det var frågan om hans vackra flickvän. Delat säng med varandra hade de däremot aldrig gjort tidigare och det var ju ingen hemlighet att Selena blev lite blyg igen. Han ville heller inte få henne att känna sig obekväm i hans sällskap på något sätt.
"Jag kan ta soffan i natt om du vill," erbjöd han sig med ett leende och gjorde en gest mot soffan.

När han hade knackat på dörren hade han väl haft åtminstone något liknande en plan på ungefär vad han skulle säga, men allt det var som helt bortblåst så fort han såg på Elyse. Istället var allt han kunde tänka på henne - hur vacker hon var, hur gärna han ville vara nära henne, kyssa henne...
"Hej", hälsade han, klev in och stängde dörren efter sig. Han ville inte gärna att nån utifrån skulle höra om dem skulle råka gå förbi. Men det var som om han nu inte hade en aning om vad han skulle säga.
"Öhm. Jo, jag kom ju hit för att prata med dig i enrum", nästan stammade han fram, insåg att han själv inte ens hade nån aning om vad han började babbla om. Han suckade, det var nästan lika bra att ta chansen. Han skulle bara göra bort sig mer som han babblade på hejdlöst annars. Han avbröt sig, bar tyst några sekunder innan han istället gick fram och kysste henne.

Selena var lite blyg, men ändå på nåt vis glad. Det var ju inte direkt så man klagade på att få sova med hennes snygga Aaryan. Då han pratade såg hon upp på honom och skakade lätt på huvudet.
"Nejdå absolut inte", sade hon, log snällt tillbaka.

Elyse fuktade läpparna och flackade lätt med blicken i rummet, visste inte om hon vågade se på Zhoron eller om det då skulle bli uppenbart för honom vad hon egentligen tänkte och kände. Hennes kropp praktiskt taget skrek efter honom. Det kliade i fingrarna då hon så gärna ville röra vid honom.
"Jaha?" andades hon fram då han förklarade att han ville prata med henne i en rum. Om hon inte vore så.. nervös så skulle hon nog ha haft lite roligt åt det faktum att Zhoron inte heller verkade vara sig själv. Elyse skulle precis uppmana honom om att lätta på sitt hjärta men stängde munnen då han kom fram till henne. Och innan hon visste ordet av hade hans läppar hittat hennes. Det tog några sekunder för hennes hjärna att registrera vad som hände innan hon mjukt besvarade kyssen, förde upp sin hand till hans kind.


Aaryan nickade lite då hon inte tyckte att han skulle ta soffan inatt. Han harklade sig lätt och ställde sig vid fönstret, det frustrerade honom något enormt att han kände sig så här. Men Selena väckte nya känslor och tankar till liv, såna som han inte hade känt förut eller åtminstone inte på en lång tid. Och det var han glad över trots att han inte riktigt ville erkänna det för sig själv än.
"Kom här," befallde han mjukt och sträckte ut sina armar mot henne, ville ha en kram. Han ville känna hennes närhet. Hennes doft gjorde honom galen. Det var ett under att han kunde tänka klart med henne.