Racing roll wolfy & Emma07

Matthew log roat.
"Exakt, då är det bara att höra av sig", sade han något retsamt, såg på henne med ett leende. Det var ganska gulligt att hon bet sig i läppen sådär, var det något han gjorde som fick henne att göra så eller var hon bara nervös eller något?
"Din tur. Berätta om dig själv", sade han vänligt, uppriktigt nyfiken medans han drack lite ur sitt glas.

"Det finns inte mycket att veta." Det sa hon inte för att vara hemlighetsfull utan det var helt enkelt så hon såg på sig själv. Hon var liksom inte intressant på något plan alls. "Jag bor med mina föräldrar, jag jobbar deltid på ett kafé inne i centrum, jag tycker om djur." Sienna slog lätt ut med handen, visste inte vad mer hon skulle räkna upp.

Matthew lade huvudet lätt på sned medans han lyssnade, intresserad. Han log lite snällt mot henne.
"Vad gillar du att göra på fritiden?", frågade han nyfiket.

Matthew såg intresserad ut. Hon kunde dock inte avgöra om han uppriktigt var det eller om han bara var jäkligt bra på att skådespela. För hon förstod inte riktigt varför han skulle vara intresserad av henne.
"Jag rider," berättade hon och drack upp det sista av läsken, "och skriver. Mest noveller för tillfället." Kanske hon en dag skulle publicera någonting.

Matthew lyssnade intresserat.
"Vad skriver du om?", frågade han nyfiket, såg snabbt runt i rummet. Det hade hunnit bli allt mer sent, men de hade nog ingen panik därifrån än, om inte hon behövde hem då.

"Mest om personliga grejer." Ingenting som hon delade med sig av till någon. Hon kände sig inte tillräckligt modig för det helt enkelt. Eller hon hade snarare ingen i sitt liv som hon kände att hon kunde dela med sig av sina känslor. Sienna sneglade mot väggklockan och reste sig upp. "Jag bör röra mig hemåt nu," tillade hon. Hennes föräldrar skulle börja undra var någonstans hon höll hus snart. Om de var hemma.

Matthew log mot henne.
"Låter intressant iallafall", sade han, men av någon anledning tyckte han det mesta om henne lät intressant också. Han såg snabbt på klockan och reste sig upp, han behövde också ge sig hemåt snart vare sig hon ville ha sällskap eller inte.
"Ville du jag skulle följa med hem?", frågade han och svor sedan nästan till för sig själv. Var vad det med henne som fick honom att nästan snubbla över orden och ha sig? Han blev sällan nervös eller tabbade sig så bland folk. Han rodnade återigen.
"Menar på vägen hem", sade han snabbt sen.

"Du får följa med in också om du vill." Sienna blinkade med ögat innan hon fnittrade till och vände sig om för att gå mot utgången. Nej, så långt skulle hon kanske inte gå den här kvällen. Om han hade tid, och hennes föräldrar inte var hemma, skulle hon nog kunna tänka sig att bjuda in honom på en kopp te men där tänkte hon också dra gränsen. Det var åtminstone vad hon intalade sig själv. Hon andades in den friska kvällsluften innan hon började gå.

Matthew blev ganska förvånad av hennes svar - vilket nog syntes rätt tydligt - och nog definitivt ännu rödare i ansiktet. Han kunde inte ens komma på något bra svar på det utan följde helt enkelt efter henne mot utgången. Hon gjorde verkligen konstiga saker med hans känslor, fick honom att känna sig så nervös och nästan bubblig, på något konstigt vis.

Promenaden hem var faktiskt ganska trevlig. Mycket tack vare det trevliga sällskapet. Matthew var faktiskt en väldigt trevlig kille. Hon skulle inte ha något emot att träffa honom flera gånger. Frågan var om han skulle vilja umgås med henne igen. Hon skulle bli förvånad om så var fallet, men till hennes försvar så var allt det här ganska nytt för henne.
"Tack," sa hon och vände upp blicken till hans ansikte då hon stannat en bit ifrån ytterdörren.