Pirates Dragon Fantasy och Emma07

Caspian skrattade till lite roat och flinade.
"Det tror jag vad jag vill om", sade han retsamt och log åt hennes reaktion.

"Att ha en kvinna som inte tänker lyda vad du säger, en som avskyr att laga mat och städa. Dessutom en som kan hantera ett svärd, kan läsa och är utbildad vapensmed. Män känner sig hotad." hon flinar och drar honom till sängen.
Hettan mellan dem det de kände just nu gick inte att se förbi. Hur mycket var spriten? Troligen ganska mycket, så djärv var inte Freja. Dessutom att risken i att få barn var överhängande.

Caspian log roat.
"Låter snarare spännande", sade han ärligt, som förhäxad av henne nu och lade armarna mjukt om hennes midja innan han försiktigt närmade sig henne i en kyss.

Freja kunde inte annat än skratta åt hans ord, han visste inte vad han talade om. Men hennes läppar fick snart annat att göra då hon hungrigt besvarade hans kyss. Att ha honom nära skrämde henne inte ens. Dock snurrade det i hennes huvud och hon knuffade dem försiktigt ner i sängen bland kuddarna.

Caspian log lite roat emot hennes läppar, förvånades ständigt av henne. Han drog försiktigt med sig henne i fallet och drog henne helt intill sig i ännu en hungrig kyss.

Tillslut sig fann sig Freja och drog sig från honom så lutade sina armar på var sida av honom och såg ner på Caspian.
"Det går inte." sa hon en aningen flämtade för hennes kropp ville ha mer.
"Jag vill inte riskera att bli med barn." hon såg ursäktande på honom. Han kunde tvinga henne, hon hade inget val än att lyda, men hon hoppades inte det.

Caspian fick erkänna att han var som helt betagen utav henne, han ville ha mer av henne men samtidigt ville han verkligen inte tvinga henne till något.
"Det finns örter?", föreslog han, han hade inte stenkoll på sådant men han visste att hans far hade lite sådant hos sig.

"Har aldrig hört talas om sådana, vi kan inte veta om de fungerar." hon skakar på huvudet och sätter sig på sängkanten medveten om att hon förstört hela stunden.
"Förlåt, men vi är båda fulla med." hon såg på honom, ville inte gå men samtidigt sa förnuftet henne att hon borde.
De hade dessutom nyligen möts och kände inte varandra. Hon hade problem nog med Harald imorgon och troligen Caspians far.

Caspian ryckte lätt på axlarna, han antog ju att de inte skulle användas ifall de inte funkade. Men han tänkte inte direkt tvinga henne, även om han faktiskt blev något sårad av det. Vilket nog syntes på honom också, han var inte särskilt bra på att dölja sådant när han var påverkad av alkoholen. Men han hade inte heller väntat sig att bli avfärdad så, då det trots allt var hon som velat följa med från början.
"Kanske det", svarade tyst, egentligen utan en aning om vad han skulle säga.

"Förlåt." hon kunde inte få fram något annat och såg hur sårad han var. Hon hatade sig själv för vad hon gjorde honom och tårar syntes som hon snabbt blinkade bort.
Hon ville inte att det skulle bli så, men hon ställer sig upp, stänger dörren bakom sig och går och lägger sig i sin hängmatta. Dagen som gå så bra, slutade så fel.