Gröna Grodor [prs]

"Det är trevligt att se dig igen Hilde" sa Remus och log emot den andra kvinnan innan Sirius nästan kastade sig över Remus.
"Man kan tro att efter två år så skulle han ha lugnat sig" sa hon roat till Hilde, innan Sirius räckte ut tungan.
"Efter tolv år i Azkaban är knappast två år tillräckligt med tid för att ta igen allt jag missat" sa han innan han kramade om henne också.
"Du kommer aldrig kunna ta igen de åren, särskilt inte ifall du skall krama oss till döds" sa hon retsamt innan Sirius tog pannkakan hon hade på sin tallrik och hon bara himlade med ögonen.
"Så som Black brukade göra, och möjligen Malfoy's också?" frågade Opie och Aloy nickade.
"Mamma har berättat en del om hur vissa familjer gör, därför har hon förbjudit oss att vara elaka emot Malfoy, ifall tillfälle skulle uppstå, oavsett vad han gör" sa Jax nästan lite bittert och Aloy gav honom en vass blick. Hon visste inte hur den unge pojken behandlades, och hon hoppades att Narcissa och Lucius var bättre än deras föräldrar, men om så inte var fallet ville hon inte att hennes barn skulle göra hans situation värre. När ingen av hennes söner sa något mer vände hon sig om emot Hilde.
"Självklart, jag trodde att Mr. Black, oavsett hans sätt, skulle vara mer behjälplig i den situationen än jag" sa hon enkelt.
"Vi har choklad" sa Remus skämtsamt och Aloy skrattade.
"Det har vi. Men vi har också lite stärkande te, någon särskild smak du önskar?"

Hilde log trött åt situationen, det var härligt att vara här igen och alla var samlade Eller ja inte alla, James och Lilly saknades och Peter sedan så var det Sev.
Hon drogs tillbaka till nutid då Opie öppnade munnen och Hilde nickade.
"Precis och det är troligen vad Malfoy pojken går igenom så döm honom inte. Det är den enklaste vägen att bara göra som man blir tillsagd i en sådan familj. Då blir man accepterad och inte skadad. Men det krävs otroligt mycket att bryta sig bort från det hela och både Sirius och jag har erfarenheter av det." log Hilde en aningen trött och lutade sig mot Sirius som inte verkade överförtjust när hans familj kom på tal och vem kunde klandra honom för det.
"Sirius är en hejare på att trösta, förstå och lyssna. Det har vi gjort förr för varandra. Men det tar inte att jag känner mig slut efter varje anfall." säger hon och kryper upp vid Sirius väl medveten om att hon borde äta också för att bli bättre. Men det hade blivit dåligt med det hemma där hetsen att vara smal var stor viket resulterade i att hon nu såg mager och sliten ut. Men efter ett anfall orkade hon verkligen inte tvinga i sig mat, men kanske till frukost?
"Ta bara något grönt te, det är nyttigt." log Hilde till Aloy.

Aloy nickade endast innan hon förberedde ett te åt Hilde.
"Vi vill också ha" sa tvillingarna och Aloy nickade innan hon tog fram fler koppar och såg på de två männen, Sirius nickade medan Remus skakade på huvudet. Aloy sa inget medan hon tog fram två koppar som hon förberedde med varm choklad, och Remus kunde inte låta bli att le, innan han gav henne en lätt kyss, och accepterade koppen. Aloy gav de andra sina drycker innan hon satte sig ner igen.
"Hade Malfoy inte varit så som han är, hade vi kunnat fråga om han ville komma över" sa Opie och Aloy log.
"Ni kan alltid fråga honom ändå. Ni lär säkert få ett nej, men fråga skadar inte" svarade hon dem. Hon var tämligen säker på att Malfoy's föräldrar aldrig skulle godkänna det, men det hade gjort pojken gott att träffa andra, hm goda människor kändes fel att säga, men det var det bästa sättet hon kunde beskriva det.
"Var det vad du intalade dig själv när du frågade ut mamma, pappa?" frågade Jax och Remus bet sig i läppen.
"Mer eller mindre, mesta dels för att er mor nekade nästintill alla" sa han och Aloy vände sig om emot honom.
"Det var för att nästintill alla var idioter och inte värda min tid, plus att Lily och Sev var enormt dömande, knappt någon fick godkänt" sa hon och sköt undan alla känslor som kom upp när hon nämnde Severus.
"Förvånad över att de godkände mig, mer Snape än Lily"
"Det kan ha varit för att jag sa åt dem att jag inte behövde deras godkännande, ifall de var mina vänner skulle de acceptera mitt val" sa Aloy och Remus nickade svagt, medveten om det, dock fortfarande förvånad över att hon valde att satsa på honom. Aloy tog endast hans hand innan hon drack ur sin kopp.

”Du, då? Vad tyckte du om det hela?” frågade tvillingarna i kör, nästan anklagande och såg på Hilde.
”Tja...” började Hilde fundersamt och log svagt då hon snuttade på teet.
”Jag hade ingen roll erfarenhet av marodörerna och Remus verkade vara den vettigaste av dem.” började Hilde.
”Hej där.” protesterade Sirius och Hilde höjde enbart ett ögonbryn åt honom.
”Påstå inte att du var vettig under skoltiden.” nästan fnös hon fram och skrattade sedan.
”Sen började jag få känslor för Black här och han låg verkligen inte på pluskonto varken hos Sev, Lilly eller Aloy.” Hilde log svagt åt minerna och lutade sig bakåt mot Sirius.
Hon kände hur hennes spända nerver löstes upp och lugnade sig tack vare teet, Sirius närvaro och de andra, enbart vänliga själar. Här kunde hon finns ro och kanske någon gång i framtiden när Sirius inte var efterlyst och hennes föräldrar döda, kanske skulle de då kunna flytta samman någonstans och äntligen få det liv de ville ihop.
Snart var teet slut, det var mörkt ute och klockan slagit tolv. Hilde halvlåg mot Sirius axel och han skakade liv i henne.
”Kanske bäst att gå till sängs.” gäspade Hilde fram, ställde sig upp. Hilde och Sirius sa god natt till de andra och gick upp till hennes rum.

Aloy följde sina två vänner med blicken när de försvann innan hon vände sig om emot sina söner.
"Dags att sova" sa hon till dem och de tänkte protestera men höll tyst när hon gav dem båda en blick.
"Godnatt" sa de snart och hon log emot dem innan hon vände sig om emot Remus, som log han också.
"Det var länge sedan jag sett Sirius så lättad"
"I think it's good for both of them" sa Aloy leende innan hon tog Remus hand.
"Verkligen. De har inte haft samma tur som oss" sa han.
"Nej, tyvärr inte. Vi har haft varandra, kunnat prata med varandra när det blivit tufft, haft varandra" Remus nickade bara och kysste henne, innan han tog henne i sin famn, som om han ville säga något men inte kunde. Aloy gav honom en undrande blick, men sa inget. Hon följde bara med honom upp till sovrummet.

Solens strålar väckte Hilde. Natten blev faktiskt den bästa Hilde haft på evigheter. Hon hade somnat med Sirius armar om sig och även vaknat så. Hilde hade vanligen svårt att somna och brukade ofta vakna i panik och ångest av mardrömmar. Hon visste att även Sirius brukade ha det så, men även han verkade ha sluppit det hela.
De hade inte hunnit utbyta allt som hänt under åren de varit skilda åt, men en del och de visste att de båda hade lidit. De gjorde det väl än, även om de värsta plågoandarna var långt borta. Men dementorer försvinner inte bara ur ens huvud och inte barndomens plågoandar heller.
Men för första gången på evigheter kände sig Hilde fri, att det kanske kunde vara kul att leva och att hon såg fram emot dagen.
"God Morgon." viskade Hilde mjukt och kysste hans panna. Sirius gav i från sig ett ljud som mest lät som en gnisslande dörr och sträckte på sig som en katt.
"Morning" svarade han slutligen med ett snett leende som var så typiskt honom.
De låg sedan en stund och bara småpratade innan de började klä på sig. Deras lugna morgon stördes sedan av ett skrik och en duns från tvillingarnas rum.
De gick ut i korridoren för att ta sig ner till köket. Tvillingarnas dörr for upp i samma stund och en dyblöt Jax får ut ur rummet ner till köket följt av en änglalik Opie.
Väl nere i köket började Jax åter att skrika och Hilde och Sirius satte sig roat ner på kökssoffan.
"Han hällde vatten på mig." skrek Jax och pekade på Opie.
"Jag kan inte rå för att jag snubblade på mattan när jag bar vattenhinken." svarade Opie troskyldigt och såg lugnt på den dyblöte Jax.
Sirius och Hilde lyfte båda sina stavar och två hinkar tömdes över Opie som skrek till av chocken.
Hilde och Sirius skrattade roat, mest för att de tänkt på samma sak och hällt vatten över Opie och så av själva scenen av de dyblöta tvillingarna.

Aloy stannade och blinkade några gånger när hon kom in i köket. Hon hade hört tvillingarna skrika, först Jax och sedan Opie och hon hade oroat sig. Remus var snabbt bakom henne, det hörde inte till vanligheterna att tvillingarna skrek och hon var oroad att något hade hänt. Så när allt hon såg var sina söner blöta kunde hon inte göra annat än att blinka, för att sedan sucka.
"Hej mamma" sa Opie och log emot henne.
"Hej" Aloy gick bara förbi dem, fram till tekokaren, valde att ignorera hela scenen, medan hon snart hörde Remus och Sirius skratta, och började prata osammanhängande om en händelse i deras sovsal. Eller ja osammanhängande för alla andra, de två männen tycktes veta vad som hänt. Aloy valde att inte lyssna medan teat blev klart.
"Väckte vi er?" frågade Jax och Aloy vände sig om emot sina söner.
"Nej, men ni oroade mig" sa hon ärligt och båda barnen såg ursäktande på henne.
"Förlåt, Sirius sa..." började Opie och Aloy vände sin blick emot den äldre mannen.
"I am in trouble here" sa han och gömde sig bakom Remus som bara skakade på huvudet.
"Han berättade sist han var här om hur han brukade göra så på James, och jag ville testa" sa Opie och aloy bara skakade på huvudet.
"Du är ett dåligt inflytande på dem"
"Ja Remus är ju det inte, så någon måste ju vara det! Weasley tvillingarna är mer lika mig och James än de här två" Sirius lät nästan besviken över det, men han stod fortfarande bakom Remus.
"Ja vem vill ha två barn som dig och James" svarade Aloy bara innan hon tog fram frukost. "Låt oss äta, innan vi åker till Grimmaldiplan och tar reda på vad Dumbledore vill"

"Två ungar som dig och James låter jobbigt." flinade Hilde och himlade med ögonen.
"Vad menar du? En liten sån lika vacker och fin som jag hade väl varit otroligt?" log Sirius charmerande och kröp upp vid Hilde.
Hilde skrattade till och skakade på huvudet.
"Vi skulle ha fullt upp med en sådan. Dessutom drar de ihop sig till mörkare tider nu, ingen bra uppväxt för ett barn." log hon snett och drack sitt te. Hon vände bort blicken ut genom fönstret. Det låg mer bakom det än hon sa. Tänk om de blev som deras föräldrar? Varken Sirius eller hon hade haft en bra uppväxt. Tänk om de blev lika? Då ville hon inte skaffa barn.

De åt frukost och gjorde sig sedan ordning för att ta sig till Grimaldiplan, något Sirius inte var glad för. Det var hans barndomshem och Hilde kanske förstod mer än någon annan vad det innebar att bo och leva där.

De hade tagit en av tvillingarna var och transfererat sig till Grimaldiplan, och de var tydligen inte först, Molly kom snart ut och välkomnade dem med kramar.
"Så trevligt att se er igen" sa hon och Aloy skrattade.
"Ja det var nästan en vecka sedan" svarade hon men Molly log stort ändå.
"Hej Molly" sa tvillingarna leende.
"Mamma, du är pinsam" Aloy tittade upp emot trappan för att se Ron och Hermione där.
"Hello" sa Opie leende.
"Hon är inte värre än vår mamma" sa Jax men han inte ducka innan Aloy gav honom en lätt klapp på armen.
"Hey! Jag är en cool mamma" sa hon skämtsamt.
"Det är sant! Hon är en kändis, min mamma är..."
"Du gör bäst i att inte avsluta den meningen Ronald!" varnade Molly och Ron blev genast röd i ansiktet.
"Spring iväg ungar" sa Remus och tvillingarna gick upp till de andra. Normalt umgicks inte Opie med dem, då han gick i Ravenclaw, och Jax umgicks oftare med Seamus och Dean, men han pratade med de andra.

"Och kolla på er två. Är ni inte en syn" sa Molly leende emot Sirius och Hilde, innan hon kramade dem.

”Hej Molly” svarade Hilde lågt och fick en omfamning av den kortare kvinnan. Något stel i sina rörelser var hon, då hon inte var van vid kramar från folk hon knappt kände. Molly hade inte varit med i Fenixorden förra gången då hon varit hemma med Bill och Charlie som varit små. Men hennes bröder hade varit med, Gideon och Fabian, men de hade också dött i kriget.

Molly släppte dem och granskade dem noga.
”Men ni är magra, vi ska äta efter mötet. Men jag gör ordning några smörgåsar.” sa hon beskäftig utan att hon och Sirius hann hindra henne, mat var något Hilde ännu hade svårt för.

De satte sig till bords för att vänta på övriga medlemmar och Molly dukade fram kaffe, te och mackor till dem alla.