(PRS) Love has no limit

Ivys ögon föll på Leah när hon rörde sig genom torget. Ivy betraktade hur hon skickligt stal lite kött och sedan försvann bort, förmodligen till Sandra. Ivy undrade hur långt in hon vågade gå, hon hade ju bara varit i utkanten av Camelot tidigare. Hon bestämde sig för att gå längre in i staden, bland de små husen och kullerstensgatorna som var så mysiga. Hon hörde Leahs röst och kastade en blick till höger, där hon satt med sin syster och en kille. Ivy höjde handen i en hälsning, men gick inte fram, hon ville inte störa dem. Hennes blick fastnade på plåstret över Leahs ansikte, och det knöt sig i magen. Ivy gissade att personen som Eric hade hjälpt tidigare var Leah, med tanke på att hon var omplåstrad. Ivy rörde vid sin egen bandagerade hand och svalde. Förhoppningsvis gick det mot lite bättre tider nu.

Leah såg på Ivy och vinkade åt henne att hon skulle komma, hon hade berättat för Anton om henne och han ville gärna hälsa. Dessutom var Sandra ivrig över att träffa henne igen. Sandra sprang fram till Ivy och log svagt.
- Jag har fått klappa på en häst och sen fick Leah sy i ansiktet och sen träffade hon en jättesnäll kille, tänk om hon gifter sig sa Sandra snabbt och väldigt ivrigt. Leah reste sig upp och gick fram till Ivy.
- som sagt är min lillasyster väldigt pratglad och har dessutom en väldig fantasi sa hon med ett litet leende.
- Detta är Anton, han är en vän till familjen och har precis kommit ut från 5 år av slaveri eftersom han stal medicin till sin mamma sa Leah med ett mjukt leende och Anton såg på Ivy.
- Leah har pratat mycket gott om er miss sa han med ett vänligt leende.

Sandra bekräftade teorin kvickt. Ivy kunde se det framför sig, Eric som var alldeles för snäll för sitt eget bästa, hjälpa dem att komma tillrätta. Tyvärr var det ingenting hon kunde säga till honom, eftersom Ivy inte skulle veta om vilka det var han hade hjälpt. Ivy log.
”Jaså, vem var den där killen då?” frågade hon med ett litet flin. Hon tittade mot Anton.
”Jag heter Ava” – hon höll nästan på att glömma bort vad det var hon hade sagt att hon hette – ”trevligt att träffas” sa hon och satte sig ner på marken. Ivy kände hur håret på hennes armar reste sig vid ordet slaveri. Det var något som var på väg bort, men inte helt på alla ställen.

- Han hade en häst och han var jättesnygg och snäll och helt perfekt sa Sandra glatt och Leah lyfte upp henne med ett litet skratt.
- Nej du, han var jättesnäll men han är inte rätt för mig sa hon och kittlade Sandra på magen så att hon började fnittra. Anton höjde på ögonbrynet med ett retsamt litet flin.
- nej för alla vet att du tänder på tjejer och inte killar sa han retsamt. Språket bland de fattigare var ofta mycket mer rakt och oförskämt än vad de rikas var. Leah himlade med ögonen och slog mjukt till honom med ett litet skratt, verkade egentligen inte skämmas alls eller bry sig om vad han sa. Hon var ändå ett kryp i folks ögon så då kunde hon lika gärna vara ärlig mot sig själv.

Ivy log. Eric var visserligen ung för att vara en soldat i den kungliga armén, men han var ändå rätt mycket äldre än dem. Ivy tittade på Anton när han talade om hur Leah var mer intresserad av tjejer än killar. Den tanken hade aldrig slagit Ivy. Hon visste att det fanns samkönade äktenskap i Camelot, och flera andra riken, men hon själv hade aldrig funderat över det. Hon hade ju inte så mycket val egentligen. Hon hade precis fyllt arton, och hennes far hade börjat tala om att hitta en passande trolovad. Det var så det såg ut inom kungariket; dagen prinsen eller prinsessan fyllde arton var det dags att hitta en trolovad, för att säkra tronföljden. Därför var det inte ens ett alternativ för Ivy att fundera över huruvida hon ville vara med en kvinna eller en man, hon hade inget val.

- Jag hade i alla fall kunnat få många fler tjejer än vad du någonsin kommer få sa hon retsamt till Anton och han himlade med ögonen. Leah log svagt och vände blicken till Ivy istället.
- hur länge får du vara ute? jag tänkte att jag kunde visa dig runt lite, du verkar inte ha sett jättemycket av staden menar jag sa hon med ett vänligt leende och såg på henne. Leah kunde staden i princip utan och innan, hon hade levt på gatan i 19 år och därför befunnit sig på de flesta platser i staden som fanns att titta på.

Ivy tittade på Leah. En rundtur i staden var precis vad hon behövde. Hon tittade upp på solen, och sedan på Leah igen.
”En liten stund går nog” sa hon bara och svalde. Hon visste att det fanns en risk att vara ute två gånger på samma dag, men hon kunde ju inte missa tillfället att få en rundvisning i staden. Hon reste sig upp och drog huvudsjalen närmare runt sig.
”Det är en stor stad, jag tror inte vi hinner hela på så kort tid, dock” sa hon och tittade på Leah igen.

- Nej men vi kan börja med det bästa sa hon med ett leende. Hon gav Anton en kram.
- vi ses senare la hon till och Anton tog med sig Sandra så att de kunde gå ensamma. Hon började gå längst stadens gator innan hon kom ut på en äng. Hon fortsatte gå och snart kom de till en klippavsats med underbar utsikt.
- här är helt underbart att vara när solen går ner, det är jättevackert sa hon med ett litet leende och gick fram en bit närmre kanten och kollade ner.

Ivy ställde sig vid klippavsatsen och tittade ut. Visst var det vackert. Utsikten var mycket vackrare härifrån än från hennes balkong.
”Verkligen” sa hon och log. Hon tittade bakåt mot staden igen.
”Det är en fin stad, Camelot” sa hon och tittade på Leah. Bortsett från hur befolkningen betedde sig mot varandra. Ivy vände sig mot solen igen, som nu stod lägre på himlen. Det var ett par timmar kvar till solnedgången, men Ivy behövde ändå hålla koll på tiden för att komma hem utan att någon märkte att hon var borta.

Leah log svagt.
- ja jag antar det, det enkla brukar vara det vackraste sa hon och gick vidare. De gick förbi en mängd vackra platser som Leah pekade ut och förklarade om dem. Det kändes som en frihet att bara gå runt och prata med någon utan bekymmer och utan att oroa sig för att något skulle hända med hennes syster. Med Anton visste Leah att hon var säker. Hon kände sig för första gången på länge helt avslappnad.