Sagornas slut (PRS)

"Tack." log Lilith och såg sedan på Räv som kom fram till Vilya och såg upp på henne.
"Du skulle inte kunna fixa med Räv också? Jag brukar alltid ha honom i ryggsäcken, men han uppskattar inte det. Skulle människorna kunna ta honom som en hund skulle det vara bättre." sa hon menande.
Lilith tog sedan fram en mobil med tillhörande powerbank och slog upp GPSen.
"Det är så svårt att få tillfällen att ladda den. Jag använder mobilen så sällan." informerade Lilith och började gå åt närmaste stad, åt det hållet hon trodde att den fria staden låg.
"Hoppas vi kommer fram innan vintern." mumlade Lilith, bladen på träden hade redan börjat skiftat i rött och snart blev det kallare med.

Vilya nickade, och upprepade samma process mot Räv. Han såg nu ut som en hund, och det skulle bli lättare för honom att gå runt. Vilyas blick landade på grejen i Liliths hand. Hon hade aldrig sett något sådant innan. Middle Earth var inte känt för att vara speciellt moderna, och efter kriget hade hon inte heller stött på den moderna tekniken.
"Konstiga saker" muttrade hon och skakade på huvudet. Hon gick efter Lilith dock, eftersom grejen i hennes hand verkade visa vägen.

"Konstiga men användbara." log hon småskrattandes. Sedan knäppte hon av mobilen, hon ville inte slösa på batteriet i onödan och hon visste inte om de kunde spåra hennes signaler.
Nu visste hon vägen till närmaste stad och Lilith gick åt det hållet.
Det var en härlig och klar höstmorgon, lite kylig men det skulle säkert bli varmare fram mot dagen. Räv hoppade runt dem som en glad liten hundvalp, vilket han såg ut att vara.
"Vad har du för planer om vi hittar staden? Finns någon av din släkt eller vänner i livet som kanske kan vara där?" frågar Lilith intresserat.

Vilya funderade över frågan som Lilith ställde. Hon ville ju återföra Gondor. Inte för att Lilith verkade vara en person som skulle bry sig om hon visste Vilyas bakgrund. Det var värre om människorna som hade tagit över Gondor fick nys om vem hon var.
"Jag skulle vilja återvända till min stad i Middle Earth och förhoppningsvis återställa den till vad den en gång var. Men det gäller ju att människorna bestämmer sig för att vi kan leva tillsammans igen" sa hon och suckade.
"Men jag har en vän som jag hoppas har överlevt, och kanske finns i staden. Du själv då, har du någon du letar efter?"

"Så ni levde alver och människor ihop? I samma stad?" frågar Lilith intresserat. Hon tänkte att de människorna var ändå olik de andra moderna människorna. I de moras synvinkel bär Vilya och de andra komma från medeltiden ungefär.
"Jag tänker att de människorna från staden du kommer från ändå har svårt att anpassa sig till denna världs tid." förklarar hon och nickar långsamt åt hennes fråga.
"Jag hoppas det. Inga släktingar har jag, de blev utrotade. Men jag hade ganska många vänner på barnhemmet, de flesta dog men kanske någon överlevde. Min bästa vän där var ett troll som hette Kotte, jag tror han överlevde."

Vilya skakade på huvudet.
"Nästan. Min far var människa, och min mor alv. Min mor kom från Lothlorien och Rivendell, som är två platser där enbart alver ligger. Min far kom från Gondor, som är en människostad. På grund av min fars födelserätt så bodde de kvar i Gondor när de gifte sig, även om Rivendell och Lothlorien har varit en lika stor del i mitt liv ändå. Självklart innan kriget" förklarade Vilya och tittade på Lilith.
"Vi får hoppas att så många av våra vänner som möjligt överlevde" sa hon och suckade.

Lilith nickade, hon kände inte till någon av platserna. Men visst hade hon träffat alver förut och säkert kom några av dem från det stället Yilya sa.
"Det vore hemskt om de människorna och alverna inte kom överens. Vi har ändå en gemensam fiende som vill utrota oss alla eller ha oss i bur. Då borde man inte strida sinsemellan. Många kommer ju från olika världar och sagor, men vi har ändå en gemensam fiende. De borde samarbeta, som vi gör nu." sa Lilith fundersamt och log sedan mot Ylilya.

Vilya ryckte på axlarna.
"Människan är känd för att vara självisk och ond i många fall. Jag tror att i Middle Earths situation så påverkades människorna av vad som sades i denna världen, och vände sig mot oss magiska väsen, antagligen på grund av avundsjuka" sa hon och skakade på huvudet.
"Men jag tror ändå att det skulle gå att lappa ihop Middle Earth igen, men självklart hade det varit fantastiskt om alla världar kunde gå tillbaka till harmonin som fanns innan" la hon till och tittade sig omkring i området de gick i. Det var fortfarande i skogen, men inte alls lika djupt som de hade varit tidigare.

"Troligen." svarade Lilith som inte alls var insatt i det politiska och alltomkring. De fortsatte att gå och snart glesnade träden framför dem syntes några enstaka hus, bondgårdar och liknande. Längre fram var troligen staden, man kunde höra den starkt trafikerade gatan.
Lilith visslade till sig Räv att han skulle gå fot för att inte skrämma någon med en lös hund. Sedan började de gå längst landsvägen som först var av grus men senare blev asfalterad ju närmare staden de kom.

Vilya betraktade hur omgivningen snabbt förändrades, plötsligt stod hon på asfalt, något som hon inte hade gjort många gånger i sitt unga liv. Människorna tog inte bara över, de förstörde allt i sin väg också. Hon såg sig omkring som om de skulle bli avslöjade vilken sekund som helst, men de båda såg ju ut som helt vanliga människor. Hon vände sig mot Lilith.
"Du verkar ha lite bättre koll på den här världen än jag, hur är människorna här mot varandra?" frågade hon. Alverna var vänliga mot varandra, och andra väsen. Vilya visste att människorna hade varit vänliga mot varandra och andra varelser i Middle Earth innan kriget, men nu visste hon bara att de ogillade magiska väsen, inte hur de var mot varandra.