ÖPPET rollspel halvgudar

Jaxson rycks ur sina tankar när James och den andre killen, Alec, rundar honom för att ta sig till hallen. Han måste ha missat vad de sa med allt sitt grubblande och med långa steg tar han sig ikapp dem.
En tjej stod där, presenterade sig för de andra. Hon var lång och blond, hette tydligen Leah och var troligtvis också förvirrad, för vem skulle inte vara det?
"Jaxson", presenterade han sig, lika formellt som inför de andra med ett snabbt leende.

Alec rullade efter Jamie då han gick ut mot hallen, granskade tjejen som stod där.
"Alec", presenterade han sig och såg emellan dem.
"Någon som har den minsta idén om vad vi gör här?", frågade han dem med ett vänligt leende, själv hade han inte någon direkt susning. Kunde det ha med vad han var att göra? Han visste inte men hoppades inte riktigt det, det skulle vara lättare ifall det inte var så.

Jamie kolla nu runt på alla och mumlade ett snabbt "Jamie eller James, spelar ingen roll." Hen satte sig på soffan nu i tystnad, James har nu precis insätt vad detta kune mena, ingen visste vart de var och ingen hade ett minne av vad de ens gjorde här.

Fjädrarna från soffan vek sig mjuk ner så att de var inne innanför soffan igen medans Jamie tänkte. Tydligen så vek dem ner fjädrarna när de inte ens tänkte på det. De mumlade smått för sig själv, något inte helt förståeligt över volymen och den fart som hen talade den i, men för den som kunde höra det så var det bara en radda vad spekulationer om vad de gjorde där i den lilla stugan, med massor med folk de inte kände.

Valeria vaknade upp i den stora sängen och först ville hon bara vända sig om och somna om. Men sedan insåg hon att hon inte alls låg i sin lilla säng där hemma, utan var någon helt annanstans. Valeria satte sig upp och såg sig omkring med panikslagna ögon, var var hon någonstans?
Hennes första tanken var att hon drömde, men när hon slog sig på armen och inte vaknade så insåg hon att det inte var en dröm.
Hon svängde benen över sängkanten och reste sig upp. Rummet hon stod i var ett ganska stort sovrum, dock hade det nog sett bättre tider.

Ylvali vaknar med ett varglikt gnyende och tar sig för huvudet då en huvudvärk som tycktes klyva hennes huvud mitt itu uppenbarade sig. Hon ser sig kisande om och upptäcker att hon varken är i sin lägenhet eller är ensam. Med en suck kryper hon ner i sängen igen och drar täcket om sig. Hade det varit en vild fest igår? För hon mindes verkligen inget av det. Att vakna upp i en annan lägenhet och med huvudvärk var dock inte ovanligt då för henne. Men hon kände sig inte som man gör efter en fest och det var mycket som inte stämde. Hon försökte dock ignorera alla tecken och ville bara somna om för att bli av med huvudvärken.

Med ett hastigt rörelse så reste sig James upp från soffan och kollade nu på alla. "Okej, vi vet inte var eller vad vi gör här, men jag kanske har en idé." sa dem och kollade på alla i rummet. Hens röst har blivit mer bestämd i ren kontrast bara för ett par minuter sen. "Vi alla måste vara länkade med varandra på något vis, men ingen av oss vet vad om vi inte väljer att säga det." sa Jamie sedan men noll ord extra eller för få.

Det Jamie säger låter rätt rimligt i Jaxsons öron. De måste väl ha nåt gemensamt? Vad är annars meningen med att sätta en grupp ungdomar i ett gammalt hus och typ radera deras minnen från gårdagen? Jaxson tvivlar på att han skulle ha följt med någon frivilligt hit.
"Du har nog rätt", suckar han, flätar in sina händer i varandra och knäcker knogarna. Så brukar han göra när han är nervös, eller gjorde, tills han upptäckte cigaretter. Med forskande blick ser han på ungdomarna omkring sig. Vad kan de ha för nåt gemensamt som fört dem dit? Jaxson har sina misstankar och det pirrar i kroppen av obehag och förväntan när han tänker på möjligheten att han är i ett rum med liknande folk som honom.

Alec lyssnade på Jamie och kunde inte annat än hålla med honom, det måste finnas någon anledning att de alla var där och de borde ju ha något gemensamt om nu just de var där. Men kunde nån av dem verkligen vara något liknande honom? Han var till hundra procent säker att någon av de andra inte var kentaur, men åtminstone något inte helt normalt kanske? Möjligheten fanns väl även om den inte var helt trolig. Dock tänkte han definitivt inte avslöja vad han var förräns han först var säker på att inte dem heller var vanliga människor.
"Några förslag på vad det skulle kunna vara?", frågade han.

Ylvali hörde röster från angränsande rummet och reste sig tungt upp. Hon drog filten om sig och gick tyst ut ur sovrummet. Hon registrerade att huset eller vad hon befann sig i var i mycket dåligt skick. Vem bodde här? Vem hade hon festat hos och varför mindes hon inget?
Hon klev in i rummet, gick tyst förbi de andra och kröp upp i soffan med filten om sig. Det ljusa rummet gjorde hennes huvudvärk värre så hon drog filten över sig.
Hon kände inte igen dessa människor, eller vad de var, de luktade konstigt. Hade hon tagit något starkt igår för att få henne att känna så konstiga saker?