yehet & wolfy [prs]

"Tack." Det var skönt att höra att han inte gjort bort sig helt trots att det varit en låt han aldrig spelat eller hört förut. Men det hade varit en utmaning och utmaningar var något han behövde ta tag i oftare. Matt lät sin blick glida ner till händerna som han satt och fumlade med, strök med tungan över tänderna.
"Du sjöng väldigt bra, jag menade allvar med att det var imponerande. Har du funderat på att spela in något i studio?" Charlie hade talang och skulle garanterat med sin röst imponera på många andra bara de fick äran att höra honom sjunga.

Spela in något i studio? Charlie höjer blicken mot den jämnårige, fingrarna fortfarande fastbeslutat pillande med varandra. Han har som vana att riva upp sina nagelband, eller bita sönder sina läppar när han inte har något att göra. Dåliga vanor, det vet han. Med en rynka mellan ögonbrynen skakar sjuttonåringen på huvudet, även om det låter intressant och som en rolig upplevelse. Charles har aldrig riktigt sett sig själv som tillräckligt duktig för något sådant, visst tycker han inte att han själv sjunger fult, men inte så bra. Han kan sjunga framför andra utan att må hemskt över det, men folk skulle nog inte betala eller frivilligt lyssna på honom.
"Nej, det har jag inte." berättar han sanningsenligt, ler svagt mot den andre och tvingar bort sina händer från varandra. Dags att sluta med det där. "Tror inte riktigt det finns någon vits med att göra det heller."

Matthew rynkade smått på pannan. Svaret förvånade honom en aning men samtidigt gjorde det inte det. Han hade inte riktigt fått det intrycket av honom att det var ett förslag han utan att tveka en sekund skulle tacka ja till. Vilket var lite synd för den mörkhårige hade talangen. Istället för att säga något så tyckte han på axlarna som tecken på att han gav sig. Han skulle inte lägga sig i.
”Ja, jag skall nog gå och se efter att Nate inte dör av tristess.” Han reste sig upp och tog med sig den tomma skålen till köket.

Med tom blick följer ögonen den jämnårige ut genom dörren, Charlie fortfarande sittandes på sängen. Kanske han borde ha tackat ja till erbjudandet, när han väl har chansen. Men det spelar ingen roll, han måste fokusera på studierna. Visserligen älskar han att sjunga, älskar musik, men det är typiskt ett subjekt som kan få honom att förlora fokus. Och det damer och herrar vill han verkligen inte. Med en suck ställer sjuttonåringen ner sin egna skål på nattduksbordet och låter kroppen falla ner mot sängen, armarna utsträckta åt vardera håll.
"Gör det du.." svarar han aningen efterslänkat, ser hur dörren går igen. Jaha, så var det med det.

"Det har verkligen varit en alldeles underbar kväll," suckade Eleanor lyckligt och såg på mannen som fick fjärilarna i hennes mage att vakna till liv med tindrande ögon. Familjen O'Connor stod ute i hallen och tog avsked från familjen Ferguson, bröderna mer redo att gå därifrån och tacka för sig än vad deras mor var.
"Hör av dig när du vill komma till studion." Matt vände sig mot Kevin, hade bytt mobilnummer med honom tidigare och nickade lätt innan han vände sig om för att gå ut genom dörren, joggade nerför trapporna för att komma ut i den friska luften.

Charles är uppenbarligen lite efter, lite utanför där de står i hallen redo för att säga adjö. Verkar som att Kevin fångat upp brödernas telefonnummer. Fan vad Charles avskyr sig själv ibland, som blir avundsjuk på sin bror för att han kommit bättre överens med de två.
"Vad ska ni hitta på nu då?" frågar Eleanor medan hon sätter på sig sin rock, mest riktad mot fadern som med ett leende betraktar henne.
"Jag vet inte, vad sägs som en film?" han tittar på sina söner en från en, och Charlie väcks upp från sin dvala innan han skakar på huvudet.
"Nej, jag går och studerar. Det var trevligt att träffa er." han drar benen efter sig in i rummet, sätter sig ner på skrivbordsstolen och begraver sin ångest och nedvärderande tankar i böcker.

Eftersom Eleanor druckit vin till maten så kunde hon inte köra bil. Det blev hennes äldsta sons uppdrag istället. Då de var tillbaka hemma pustade Matthew ut. Kvällen hade varit helt okej, bättre hade den dock kunnat gå, men han var ändå lättad över att komma hem. Hur länge han skulle kunna betrakta lägenheten som ett hem visste han inte: om det verkligen var något seriöst mellan hans mor och mr Ferguson så var det bara en tidsfråga innan familjerna skulle slå ihop sig och bo under samma tak. Och då skulle det bli dags för flytt till ett hus, för ingen av familjernas lägenheter var tillräckligt stora för att rymma sex personer. Det var dock inte kvällens bekymmer. Matthew la sig halvt ner i soffan i vardagsrummet och bläddrade mellan kanalerna i jakt på något program han kunde underhålla sig med en stund.

Klockan tickar fram mot tolvtiden när Charlie börjar känna sig alldeles svimfärdig, alldeles för mycket studier på en och samma gång. Han ställer sig upp, slår ihop böckerna och drar av sig tröjan, kostymbyxorna och drar till sig ett par lätta pyjamasbyxor och ett linne. Glasögonen lägger han ner på nattduksbordet, och när han väl ska kura ner sig under täcket kommer Kevin instigandes.
"Ska du aldrig lära dig att knäcka? Det är nämligen hög tid att göra det." Påpekar den yngre brodern trött med täcket över ansiktet.
"Har du pluggat tills nu? Hur jävla sjuk i huvudet är du?" Han slänger sig ner i sängen bredvid Charlie, och drar honom intill sig i en kram.

Det visade sig att han missbedömt filmen ganska rejält, det var svårt att förstå poängen med handlingen och det kändes som om huvudpersonerna bara trampade på stället hela tiden. Det hela gav honom bara huvudvärk.
”Mitt stackars huvud,” suckade han för sig själv och gned handflatorna mot sina tinningar, låg kvar på soffan i några minuter till innan han äntligen lyckades ta sig upp. Hans mor hade stängt dörren till sovrummet men eftersom han kunde höra hennes tysta röst antog han att hon inte hade några planer på att sova än, utan prata i telefon sent in på småtimmarna. Nate hade också stängt in sig på sitt rum. Matt gick in till badrummet för att borsta tänderna, tänkte lägga sig tidigt eftersom han skulle till studion följande dag.

"Vad säger du om att gå på en fest imorgon? Det är lördag, och vi bägge två behöver nog ta ett djupt andetag och skippa studierna." Kevin håller om sin bror medan en film spelas på teven på väggen i broderns rum. Fadern verkar ha låst in sig på sitt egna rum, pratandes på telefonen. Jisses, de är verkligen som ett tonårspar. En fest... Charlie ser upp på sin bror där han ligger, ner gosad under täcket med armarna om sin storebror.
"Jo, det skulle nog vara nyttigt." Instämmer han med ett godkännande leende. Kevin ler stolt, med tanke på att han försökt få ut sin bror ett långt tag så här han all rätt att göra det.