rollspelare & wolfy prs

Med en suck gick Nico iväg för att leta upp prinsessan. Han kände sig som ett tjurigt barn som inte fick sin vilja igenom, men samtidigt så tyckte han sig ha rätten till att vara irriterad. Han ville inte ha Estelle där, det var inte hans val att gifta sig med henne. Han var ju dock inte ensam om att vara missnöjd över att ha henne där utan hans mamma ogillade också prinsessan av någon anledning. Då han stannade utanför hennes sovkammare höjde han handen för att knacka på dörren.

Estelle rynkade på pannan då hon hörde en svag knackning på dörren. Hon suckade lågt och la det halvfärdiga brevet i en låda. Hon reste sig upp och öppnade dörren, granskade förvånat prinsen.
"Ers höghet.." sade hon försiktigt och kollade på honom med en frågande blick. Visst var det trevligt att se honom men han behövde inte kolla till henne, hon klarade sig själv väldigt bra. Hon visste inte ifall hon skulle bjuda in honom eller inte, det kanske bara var ett kort ärende. Hon beslöt sig för att stå kvar vid dörren, han fick ta kommandot om han ville gå in eller inte.

Då dörren öppnades kopplade han på sig ett litet leende och böjde på huvudet en aning som svar på hennes hälsning.
"Jag tänkte bara höra mig för om du vill följa med på en ridtur idag?" Orden tog emot honom att säga då han inte var så glad över att få order från sin far, kungen kunde väl rida ut med Estelle då om han nu var så himla orolig över hur prinsessan kände sig och mådde i ett främmande hov. Men å andra sidan så skulle han verkligen inte vilja lämna henne ensam i hans fars sällskap, absolut inte.

"Visst, när idag?" Det kändes lite påtvingat men hon kunde inte heller neka då det skulle se fult ut. Hon log svagt och försökte att inte visa hur obekväm hon blev, gillade inte alls hästar men hon fick bita ihop och ta ridturen med prinsen då han bett om det.

”Vad sägs om prick tolv?” föreslog han trots att han mer eller mindre hade bestämt sig för det klockslaget redan. Så var det upp till Estelle om hon skulle dyka upp eller inte. ”Ers höghet,” tillade han sedan med en nick innan han vände sig om och gick därifrån igen.

Estelle nickade lite som bekräftelse, fick skicka efter sina damer så att de kunde hjälpa henne med klädseln igen då hennes klänning inte var lämplig för en ridtur. Hon log svagt innan hon stängde dörren igen. Hon suckade tyst och gick tillbaka till att skriva sitt brev. Hon fick helt enkelt koda sitt budskap om att hon ville återvända till Skottland då hon inte visste vilka som kollade igenom hennes brev. Hon svalde hårt och förseglade det tillslut med vax och sitt sigill.

Tio i tolv gick Nico ner till stallet där hans häst redan stod redo för ridturen. Det var en vacker isabellfärgad sto som var medveten om sin skönhet då hon höll huvudet högt. Han hoppades att den här ridturen skulle föra något gott med sig och inte bli långtråkig: det behövde inte bli en stelare stämning mellan honom och prinsessan än vad det redan var.

Damerna hade ivrigt hjälpt prinsessan med passande klädsel innan de skickat iväg henne till stallet. Hon gick osäkert in och rynkade lite på pannan då prinsen redan var där. Hon harklade sig lite försiktigt och granskade honom, tänkte att harklingen skulle göra uppmärksamma honom om hennes närvaro. Hon visste inte riktigt vilken häst som hon skulle ha eller något, hoppades att han kunde hjälpa till på den fronten.

Tankspritt klappade han stoet på halsen men vände sig om då en harkling ryckte honom tillbaka till verkligheten. Han drog lite på mungiporna då hans blick landade på Estelle.
”Hur van är du vid hästar?” frågade han. Hon utstrålade inte direkt säkerhet så han var nästan hundra procent säker på att hon önskade sig en lugn och trevlig häst. Han vinkade lite med handen för att få en av arbetarnas uppmärksamhet och bad killen sadla en skäck som stod och halvsov.

Estelle kollade förvånat på honom, verkade hon så rädd och osäker? Det kanske var bra att han märkte, då slapp hon säga att hon egentligen var rädd för hästar. Hon hoppades bara att han inte kunde se igenom henne allt för bra, då kanske han skulle märka hur lite hon ville ha alliansen mellan deras nationer.
"Inte så van som jag borde vara." Hon följde stallpojken med blicken innan hon vände blicken mot prinsen igen. "Så, vart har du tänkt ta mig?" frågade hon nyfiket.