Yehet och Kkaebsong [PRS]

”Det var inte så jag menade, konstaterade bara att deras hjärnor är tröga och att det kanske krävs lite tid innan de inser att du troligen är det nästa som någonsin hänt den här gruppen”, sade Euijin snabbt och skakade lite på huvudet. ”Menade aldrig att de har någonting att skylla ifrån sig på och defintivt inte att deras tidigare upplevelser rättfärdigar deras ruttna sätt”, fortsatte han och började hjälpa Joshua med att torka av disken. Usch, vilken jävla röra. Allting hade gått så förfärligt mycket enklare och Zihao bara varit kapabel till att hålla sin stora trut stängd.
”Så jag är alltså trög? Tack för den”, muttrade den långa nittonåringen som nyss klivit in i köket och stått och tjuvlyssnat på de andra två. ”Tänker fan inte låta dig ta min del av disken, då kommer jag inte få höra om något annat för resten av veckan”, knotade han därefter och knuffade bryskt till artonåringen i sidan, så att han också kunde börja diska.

Usch, det är klart att Euijin inte menat på det sättet. Ursäktande ler han upp mot ledaren medan han diskar, jisses han måste sluta.
"Förlåt, jag överreagerar ibland." berättar Joshua medan han fortsätter med sin disk, lika noggrann och prydlig. Dock dyker en liten rodnad upp över kinderna, det bästa som hänt gruppen, jösses han är så dålig på att ta komplimanger. "Det tycker jag faktiskt inte är sant." Nej, visserligen har han inte varit i gruppen länge.. bara en eftermiddag, men Euijin måste vara det bästa som hänt gruppen. Som håller ordning på alla, eller kanske Chai och CW som lyfter upp stämningen. En sak är dock säker, att i hans ögon så är de två ungdomarna som är ett år äldre än honom själv, inte särskilt trevliga. Den lugna stämningen förstörs dock, när sagt person kommer instigandes och knuffar undan honom. "Okej, för jag är klar med ena halvan. Skulle gärna göra den andra, men men." mumlar Joshua och torkar av sina händer.

Slarvigt som bara den, började Zihao tvätta av sin hög med tallrikar och skålar. Han drog med diskborste kanske en gång över varje sak och kände sig färdig efter några ynka sekunder. Till råga på allt sköljde han inte ens av dem, utan halvt om halvt slängde dem på diskstället. Som sagt, världens mest stöka människa.
”Om du nu absolut måste diska dem, får du faktiskt göra det ordentligt..vi kommer behöva äran på dem där imorgon”, påpekade Euijin med en suck och vände sig ännu en gång mot Joshua. ”Vad tycker du om popcorn och en film? Tror att Chai redan är i fullgång med att välja vad vi ska titta på. Kan vara en bra idé att slappna av lite innan man kryper till koka, förstår du hur jag tänker?” Förklarade han snabbt därefter och slängde en snabb, ytterst tveksam blick mot Zihao. Nittonåringen torkade nonchalant av sig på byxorna och sträckte därefter armarna över huvudet med ett stön.
”Alltså svär på att jag kommer gå om han sätter på Titanic igen. Har fått nog av den filmen”, knorrade han buttert och blängde mot artonåringen. Varför han nu skulle göra det..Joshua hade ju inte ens gjort någonting fel. Herregud.

Blicken glider mot högen med disk som Zihao lämnat ifrån sig, knappt det minsta rent. Joshua tar ett djupt andetag, påminner sig själv att inte ge nittonåringen nöjet över att leka med sjukdomen som varit ett problem sen han var fem. Jo, man kan ta upp saker från sin mamma väldigt snabbt. Dock ignorerar han varenda en av Zihaos ord, följer Euijins förslag om att inte lyssna på honom, innan han nickar åt den äldsta.
"Popcorn och film låter fint fint," påpekar artonåringen. Han sträcker på sig, och ställer sig på tå för att kika upp i skafferiet. Nej, han tänker inte be någon om hjälp, och fångar upp en påse med popcorn. "Gillar Chai titanic?"

”Gillar jag Titanic? Vad är det för en fråga? Jag älskar Titanic!” Utbrast Chai och skuttade fram till Joshua och de andra två.
”Jag kommer på riktigt att mörda dig om du sätter på den där förbaskade filmen igen”, konstaterade Zihao och slingrade armarna om den äldre innan ahah lutade hakan mot en av de starka axlarna. ”Eller så kanske jag använder ditt schampo. Det är väl lika illa?” Fortsatte han sockersött och lämnade en såndär sliskig puss på en av de bleka kinderna. Hur konstigt de än må vara, så älskade nittonåringen att pussa precis alla medlemmar i hela gruppen. Att retas var bland den bästa sysselsättningen på hela jorden.
”Sluta pussa alla på kinderna, folk kommer att börja tro en massa saker”, sade Euijin och skakade på huvudet. ”Och du ska inte mörda Chai..vi har pratat om det här innan.”

Då har Joshua lärt sig något nytt om Chai, Titanic verkar vara hans favoritfilm.
"Jag har faktiskt inte sett hela.. kanske vi kan kolla på den någon annan gång?" Frågar artonåringen medan han sätter popcornen i mikron. När surpuppan inte är med, vill han lägga till men hindrar sig själv.
"Ja!" Tjuter Chai, som gärna vill se en väns reaktion på den ljuvliga filmen innan han drar med deras maknae till vardagsrummet. Nej, han har inte något emot sliskiga pussar tillskillnad från Euijin. " Men jag tänker inte låta er välja någon skräckfilm eller så."

~ Några veckor senare ~

Med ett litet tjut, slängde Zihao sig ner över sin säng. Han borrade ner ansiktet i kudden innan han nästan genast gled ner under täcket. Fy fan vad skönt att få sova efter en hel dags jobb. Först hade han fått sitta vid pianot i närmare två timmar, sedan kört ett helt pass med wushu och sist ett långt danspass tillsammans med de andra. Nu ville han verkligen ingenting annat än att låta ögonlocken glida igen och föras in i drömmarnas värld.
”Vilken dag, är svintrött”, stönade Jun, som grävt ner sig under sina egna lakan, i sängen bredvid Zihaos. ”Så vad tycker du, face of the group? Är du nöjd med tillvaron?” Undrade han sedan nyfiket och kikade bort mot den jämnårige.
”Tycker att det går bra, men du borde väl egentligen fråga Euijin om det?” Påpekade Zihao och ryckte lite på axlarna. ”Alltså tycker inte att det är någon större skillnad..däremot är den där nya pricken lite i vägen..vi har inte ens hört honom sjunga. Slår vad om att han inte ens kan sjunga en tiondel så bra som dig.”

Joshua står där, mitt hörnet av dörröppningen. Han ska precis gå in och lägga sig i det delande rummet, medan tårarna börjar trycka mot ögonen. Varför har han inte vant sig vid det här laget? Axlarna sjunker ner och artonåringen drar till sig sin väska som han låtit falla ner mot golvet. Nej, han vill inte sova hos dem, han vill inte vara hos dem. Det hade varit tillräckligt med dåliga nyheter från sin väns mor i England. Det är lite som att denna stund får honom att inse hur jävla omöjligt det kommer vara att försöka få den där Zihao och Jun att acceptera honom. Kanske han bara ska glömma bort dem, glömma bort sig själv. Fast beslutet drar Joshua på sig sina vita dansskor, och stiger ut ur lägenheten, noga med att låsa efter sig. Han visste att han inte skulle få sömn efter nyheten om sin vän, men han hade hoppats att han kunnat prata med någon av dem om det. Men nej. Joshua skyndar sig ner för trapporna, och låser sedan upp danssalen där han sätter in mobilen i högtalarna på låg volym. Kanske han kan sjunga lite, dansa. Precis som många andra nätter, spenderar han dem med träning istället för sovande. Minus all mat, nej mat är överskattat.

”Är relativt säker på att han kan sjunga bättre än dig”, sade Jun med ett litet retsamt skratt och himlade med ögonen. ”Tycker att du borde cut him some slack, han är säkert jättebra på att sjunga. Nu kanske han inte kan ta lika höga toner som mig, men vem kan det?” Fortsatte han därefter och drog upp täcket mot hakan.
”Jag sjunger faktiskt inte”, muttrade Zihao och lipade bort mot den andres säng. ”Och förresten så kan jag inte sluta störa mig på honom..det där perfekta ansiktet och fläckfria beteendet..” började han bara för att tvärt bli avbruten.
”Är du säker på att du inte är kär i honom? Åhh, har lilla Zihao fått en ny crush? Vänta bara tills alla andra får höra om det här!” Utbrast nittonåringen kuttrandes. Pang. Med ett morrande läte, satte den längre av dem i gränsle över sin kamrat, samtidigt som han slog till honom löst i ansiktet ett flertal gånger.
”Fan heller, jag har inte en crush på honom.” Men är du verkligen helt säker på det, Zihao? Helt hundra? Hm, skulle inte tro det.

Klockan ringer, skriker att det blivit tillräckligt. Joshua har tränat hela natten, dansat, sjungit medan hela huvudet svirrar. Med en djup suck drar han åt sig sin mobil, och väska för att skynda sig upp till lägenheten. Han måste få det att se ut som att han precis vaknat. Även om han inte fått sömn på väldigt länge. Joshua smyger diskret in i lägenheten, och slänger in väskan i deras rum, ignorerar de två nittonåringarna innan han skyndar sig till badrummet.

Efter att ha duschat, noggrant tvättat av sig och gjort sig fräsch som vilken dag innan, stiger han ner från duschen och drar på sig nya, rena kläder.
"Åh, perfekt, ska du ha frukost?" frågar Wan som dyker upp från sitt rum och gnuggar sig utmattat om ögonen.
"Nej, jag har redan ätit. Jag går ner till träningssalen så länge." ljuger Joshua och drar på sig skorna igen, innan han öppnar dörren.
"Vi ska börja på ett album idag eftermiddag... du har inte glömt det va?" frågar Kawan och granskar sin väns ansikte. "Du ser inte ut att ha sovit någonting alls."
"Åh, det är svårt att sova med de där människorna.. snarkningar du vet." mumlar artonåringen och slår upp dörren till lägenheten, skickar iväg en vinkning till Wan innan han börjar röra sig ner mot träningssalen igen.