PJ PRS Cawith & Emma07

Thomas såg på henne och fnös lite.
"Undviker? Snarare flyr den", sade han ärligt, han hatade verkligen uppmärksamheten.
"Nej, ärligt talat så hade jag inte hoppats på det", sade han, han hade fattat det som ju kraftfullare gud föräldrern var, desto mer trubbel.

”Visst”, muttrade Allison och drog en hand genom sitt hår. Hon lät de vattendroppar hon fört upp i luften sakta återvända ned till havet. Hon sa inget mer till killen vars namn hon fortfarande inte var medveten om, utan återgick till att låta vattendropparna dansa ovanför havsytan.

Thomas stod tyst lite och betraktade något fascinerat vattendropparna hon höll på med. Ärligt talat var han än ganska ovan vid allt detta nya med magi eller vad man nu skulle kalla det.
"Jag heter Thomas förresten", sade han, kom på sig själv med att ju aldrig ha presenterat sig för henne. Han var nyfiken på henne, men det kunde väl också vara mycket för att hon till skillnad från de flesta andra inte verkade bry sig om eller bli imponerad över hans far, vilket han var väldigt lättad över då han verkligen hatade uppmärksamheten.

”Allison”, svarade hon kort och log ett hastigt leende. ”Dotter till Posedion, om du inte märkt det”, fortsatte hon och kollade menande på det klara vattnet. Hon lät neutral på rösten, eftersom fakta var att hon uppriktigt sagt sket i att hon var dotter till en av de tre stora. Hon hade hellre haft en gud som brydde sig om förälder.

Thomas log snabbt emot henne.
"Förstod det", sade han ärligt, hade förstått det utifrån det med vattnet.
"Hur gör du det där?", frågade han nyfiket henne, var ganska nyfiken på hur allt sånt där fungerade.

”Det bara görs. Vill jag något följer vattnet dit jag vill”, förklarade hon, men hon visste inte riktigt hur hon kunde förklara den härliga känslan när vattnet lyssnade på henne, som att det visste vad hon tänkte och ville innan hon själv visste det.

Thomas lyssnade tyst på henne lite.
"Aha", sade han sen, var ganska nyfiken som sagt på hur allt sånt funkade. De få gånger som han av misstag använt sig av hela den där blixtgrejen hade det varit av misstag, det var inget han menat att göra utan snarare hade det bara hänt när han behövt det.

”Om du vill något, så gör oftast dina krafter det åt dig. I början gör de det även om du tänker i ditt undermedvetna som idag, men du kommer att lära dig att styra dem”, fortsatte hon. Som ung hade Allison av misstag råkat använda sina krafter av misstag, men även innan hon kom till lägret hade hon lärt sig att hantera dem, det hörde till att klara sig i vardagen när hon inte hade ett hem.

Thomas lyssnade uppmärksamt på henne, lite glad över att det förhoppningsvis skulle gå att kontrollera dem.
"Hur lär man sig?", frågade han nyfiket.

”Du lär dig med tiden, allas krafter fungerar olika”, sade hon kort och reste sig sedan upp.