wolfy & rollspelare prs

Medan han väntade på att Cleo skulle visa upp toppen för honom, han antog att det var hennes plan då hon dragit med honom in till butiken, uppehöll han sig med sin mobil. Ifall hon skulle få för sig att fråga om vilken skola han gick i igen så tänkte han vara förberedd. Då hon öppnade dörren till provrummet kinden han inte låta bli att vissla till.
”Den är som gjord för dig,” kommenterade han och blinkade med ena ögat.

Cleo rodnade svagt när han visslade och skakade lite på huvudet. Hon bet sig på läppen och kollade på den stora spegeln en stund.
”Jag hade aldrig klarat av att gå ut i den.” Log hon svagt och gick in till provrummet igen för att ta av den. Hon älskade att pröva kläder men hon köpte sällan något då hon inte tyckte att hon skulle passa i dom utanför butiken.

Ett finurligt leende växte sig fram på hans läppar då han såg hennes kinder anta en svagt rosa nyans, hans reaktion hade påverkat henne. Det tog han som en bra sak - såvida det var på ett positivt sätt.
"Varför inte?" Skulle inte hon köpa toppen så tänkte han göra det åt henne.

Cleo tog snabbt på sig sina kläder innan hon gick ut igen. Hon hängde tillbaka den och kollade sedan på honom.
”Vart ska jag ha den? Dessutom så skulle jag aldrig våga gå ut sådär. Tänk om typ den lossnar i nacken då flashar man ju och nej Gud vad pinsamt det hade varit.” Sade hon och skrattade till. ”Jag ville bara pröva den.” Log hon och ryckte på axlarna.

"Varför inte?" envisades han igen. Han förstod inte vad som var fel med toppen. Visst kunde folk uppfatta den som avslöjande men andras åsikter skulle hon inte bry sig om. Och tyckte hon att den var fin var det väl orsak nog att köpa den? "Den var fin på dig." Då hon hängt tillbaka toppen sträckte han sig efter den. Han gick sedan till kassan för att betala, räckte tillslut påsen till Cleo.
"Varsågod."

Cleo rynkade på pannan, hängde inte alls med på vad som hände förrän hon stod med en påse i handen. Hon kollade på Jonathan och skakade på huvudet.
”Nej.” Suckade hon och tog upp sin plånbok. Hon gav honom några sedlar som skulle täcka tröjan.

Jonathan viftade avfärdande med handen då hon tog fram sin plånbok. Att han skulle ta emot pengarna kunde hon glömma.
"Man betalar inte tillbaka för gåvor," påpekade han för henne innan han började gå. "Men ett stort leende skulle göra mig glad." Han kastade en oskyldig blick på henne över axeln.

Cleo suckade högt och skyndade sig efter honom. Hon avskydde när folk köpte saker till henne, än mindre en kille hon knappt kände.
”Vad kommer din tjej säga då?” Frågade Cleo, i hopp om att han skulle ångra sig och ta tillbaka toppen. ”Du borde ge den till henne.”

"Det är en topp, helt oskyldigt." Helt ärligt så trodde han inte att hans såkallade flickvän skulle bry sig. Hon svansade runt honom för att hon trodde att hon skulle se bättre ut i hans sällskap, om honom brydde hon sig inte egentligen.
"Jag köpte den till dig. Vad du gör med den är upp till dig." Cleo fick göra vad hon ville med toppen, men envisas med att han skulle ta den tänkte han inte gå med på.

Cleo blängde på honom och skakade på huvudet. Hon drog handen genom håret och la armarna i kors.
”Men du kan inte bara köpa saker åt mig! Du känner mig inte ens.” Sade hon envist och räckte honom påsen. Hon kände sig hemsk som låtit en främling köpa kläder åt henne.