Rollspelare & Wolfy prs

Jason skakade på huvudet och flinade.
"Jag sa att jag ville ha din tjej, du gick med på det. Så jag tror det är dags för dig att lämna min tjej." flinade han roat och la armarna i kors över brösten. "Och Damon, du vet att jag inte gillar att upprepa mig." sade han och gick närmre dörren. Han fuktade sina läppar igen för minst hundrade gången. Det kändes ovant att ha åkt på en smäll men ändå ganska roande.

"Hon är inte din tjej!" Damon pratade långsamt och betonade alla ord tydligt, ungefär som om han pratade med någon som hade svårt att förstå. I det här fallet var det ju bara Jason som retades men Damon hade verkligen inte energi eller nerver till att bråka med honom mer ikväll.
"Det är du som ska lämna oss ifred. Du får 200 tusen innan månaden är slut men då rör du inte Leah."

Jason himlade med ögonen och log.
"Hon är min tills pengarna ligger i mitt konto. Mm, vad sägs du om det som motivation?" log han och gick mot dörren. Han knackade lätt på och fuktade läpparna. "Så, ha en trevlig kväll nu." sade han roat.

Leah hade aldrig satt på någon musik, hon hade inte förmått sig att göra det. Vad som hänt utanför ytterdörren visste hon inte: det enda hon hört var Damons arga röst. Då det knackade på dörren tvekade hon ett ögonblick innan hon gick för att öppna. Hon vågade inte ignorera eftersom hon inte ville riskera att någonting hände.

"Hej, är du okej?" frågade Jason när hon öppnade. Han log nöjt då hon inte satt på musik, gillade att hon var trotsig. Han fuktade sina läppar och granskade henne lite snabbt. "Bor Damon här med dig?" undrade han sedan och slank in genom dörren innan han stängde efter sig.

Jason bjöd in sig i lägenheten, han var tydligen inte någon som väntade på att bli inbjuden.
”Han kommer förbi då och då,” svarade hon och flackade osäkert med blicken samtidigt som hon backade bakåt. Damon bodde inte här men han var ungefär som Jason, brukade bjuda in sig själv men det var för att han ville hålla koll på henne och vad hon gjorde.

"Jag tänker inte besvära dig, jag ville bara kolla så att du kom hem säkert och självklart måste du inte lyssna på mig men om du är smart, vilket jag tror att du är, så stänger du ute Damon från ditt liv. Inget bra kommer komma från ditt förhållande med honom." sade han enkelt och ryckte på axlarna. Han log svagt och såg sig omkring. Han visste inte riktigt varför han hade åkt till henne, han hade ju ingen anledning till det egentligen. "Vill du följa med ut en stund?"

Leah nickade långsamt. Hon ville gärna veta hur han listat ut var hon bodde, men han hade säkert sina kontakter som kunde hjälpa honom med allt vad han kunde tänkas behöva hjälp med. ”Jag vågar inte.” Stänga ut Damon från sitt liv? Hon ville inget hellre men han hade hotat henne med mycket och hon ville inte ta reda på om han menat allvar.
”Vart då?” frågade hon sedan, kunde inte förstå varför någon som Jason ville umgås mer än absolut nödvändigt med henne.

"Du kan bo i en av mina lägenheter tills han släpper dig?" föreslog han och kollade på henne en stund. Han rynkade lite på pannan åt sig själv, varför brydde han sig ens? Han skakade lite på huvudet och drog handen över ansiktet. "Jag vet inte, jag brukar åka runt lite för att lugna nerverna och du ser ut som att du behöver det." sade han och ryckte på axlarna.

Hans förslag fick henne nästan att sätta i halsen. Det måste finnas någon catch i det hela, frivilligt och utan att förvänta sig något i gengäld kunde han väl inte erbjuda henne en annan lägenhet? ”Du är inte att leka med,” konstaterade hon trots att det var en sak Jason nog själv var medveten om. Från hennes sida var det dock en tyst fråga om hur hon kunde vara säker på att ingenting skulle hända henne.