[PRS] Step brothers

Edward grimaserar mot Derek med en enkel fnysning innan han puttar sin tallrik närmre honom.
"Då kan du ta allt," säger han bestämt och lägger armarna i kors medan han lutar sig tillbaka mot ryggen på stolen. Han hör hur sin äldre bror hamnat i en konversation med de två vuxna vid matbordet, men Edward själv är uppsluken i sin egna lilla värld. Det hela känns en aning främmande, han har aldrig pratat med snubben bredvid sig innan, men han känner ändå för att brista ut i skratt. Han nickar mot sin tallrik med mat. "It is all yours."

Med en grimas skjuter Derek ifrån sig Edwards tallrik och blänger på den andre.
"Jag svär att du typ har ätit allt och sen spottat upp det", säger han bestämt och höjer överlägset på ögonbrynen.
Ingen reaktion från Edward, som stirrar på något. Derek knäpper med fingrarna framför Eddies ögon och med ett slugt fin viskar han
"take a photo, it lasts longer."

Edward blinkar till när han märker hur Derek knäpper ned fingrarna framför hans ögon. Han låter ett enkelt skratt fly från hans läppar och skakar på huvudet.
"Jag tittade inte på dig, självupptagen eller?" säger han och pekar på maten med sin gaffel. "Och jag spottar inte ut min mat, believe it or not." han sätter gaffeln i en ut av gurkbitarna på sin tallrik och stoppar den i munnen.

"Självupptagen?" frågar Derek med en gest mot sig själv.
"Jag snarare lägger märke till grejer och förstår när folk beundrar mig."
Han blinkar med ena ögat innan han snor ännu en gurkbit från Edward.
"Jag dömer dig inte", upprepar han med ett flin. "Hade jag haft möjligheten hade jag stirrar på mig själv."

Edward höjer roat på ögonbrynen.
"Jag sa att jag inte kollade på dig, god," säger han och sträcker lite på sina ben under bordet, han ser hur gurkbitarna bara blir färre och färre. Att han inte kan käka från sin egna tallrik istället. "Vilken jävla flirt du är." Edward börjar leka med ringarna runt sina fingrar och nickar mot Derek. "Jag skulle faktiskt vilja titta på mig själv dag in och dag ut istället för dig, for your information."

Dereks min mulnar i några sekunder innan hans läppar dras upp i ett slugt leende.
"Kallade du mig nyss "god"? Som i Gud?" retas han. Även om han vet att Edward inte menade på det sättet så kan han inte låta bli. "Jag tror jag skulle vara snygghetens gud, kanske sexighetens också. Om det är ett ord..."
Med en förvirrad min tar han ännu en gurka från Edward.

Edward tittar mållöst på Derek innan han lägger ansiktet i sina händer.
"Är du seriös?" frågar han och skakar på huvudet med blicken fäst på de två gurkbitar som är kvar. Han vet mycket väl att Derek förstår vad det är han menar. "Det där var inte roligt, alls." Edward tar en ut av gurkbitarna och sväljer innan han fortsätter. "Äre det du vill att man ska kalla dig? Snygghetens gud?"

Ett flin sprider sig över Dereks ansikte och han bestämmer sig för att fortsätta.
"Man behöver ju inte kalla mig det, för jag är ju det", berättar han med en överlägsen blick åt Edwards håll.
"Till och med du är mållös på grund av min snygghet och klokhet."
Han stålsätter sig inför blicken som han tror Edward tänker ge honom.

"Jag har faktiskt sett många snygga människor," säger Edward och höjer enkelt på sina ögonbryn. "Varje gång jag tittar mig själv i spegeln ser jag en gud. Du är bara ännu en som har bra gener." Edward flinar mot killen bredvid sig och skjuter upp sina glasögon längre upp på näsryggen, innan han går tillbaka till att pilla med alla sina ringar. Visst, Derek ser bra ut, men han vill inte göra sjuttonåringen ännu mer självkär.

Derek fnyser innan han bestämmer sig för att diskret ge den andra långfingret.
"Du erkände i alla fall att jag var snygg", bekräftar han. "Och dessutom är jag den med gudalika av oss två", säger han och pekar på sin bröstkorg.
"Det ser ju alla."