PG-13 PRS Frivolt Lazarus - Sheriarty

Sherlock kände hur han blev generad och rodnade. Han kunde inte heller låta bli att le, det var som att hans läppar bara gjorde som de ville, han kunde inte styra dem.
- Jag ska faktiskt säga detsamma. Känns fint att sitta här och dricka te, med dig!
Moriarty log och de satt där en stund och bara tittade på varandra samtidigt som deras te blev kallare och kallare.

- Kan vi inte gå upp på taket och kolla på stjärnorna? Sa Sherlock och innan Moriarty ens hann svara så hade Sherlock tagit hans hand och började springa upp för trapporna mot dörren ut på taket.

Innan Moriarty ens hunnit förstå vad som hände, befann han sig på taket. Med Sherlock.
Det var rätt mörkt nu. Han kollade upp mot himlen och såg att stjärnorna faktiskt syntes, ovanligt nog. Han log för sig själv.
Han tittade på Sherlock, som verkade leta efter någonting. Plötsligt försvann Sherlock in i huset igen. Moriarty blev nyfiken, men följde inte efter.
Han satte sig på marken och kollade upp. Det var sällan han gjorde sånt här, även om han verkligen tyckte om att njuta av att vara här och nu. Men det påminde honom om ensamheten så han försökte undvika det.

Han hörde Sherlock bakom honom.
- Var försvann du? - han kollade på den långa mannen.
- Jag hämtade en filt. Upp med dig, vi vill inte att du ska bli sjuk - sa Sherlock, la ner filten på marken, och satte sig på den. Moriarty satte sig på den också.
Det här kändes fint. Han kastade en snabb blick mot Sherlock, nästan rädd att han skulle märka att Moriarty kollar på honom.
Det här kändes inte bara fint, utan också så rätt, tänkte Moriarty. Han märkte inte ens att han vilade huvudet mot Sherlocks axel.

Sherlock låg där på filten med Moriartys huvud vilandes mot hans axel. Han tittade upp mot himlen och såg stjärnorna lysa så otroligt klart. Det var en fin kväll, en väldigt fin kväll.
Han tog Moriartys hand i sin, och Moriarty tog hans hand tillbaka. De bara låg där och höll varandra i händerna och låg och myste.
Just nu kände Sherlock inte kylan. Han var varm och avslappnad. Allt kändes så rätt, och han märkte att Moriarty var väldigt avslappnad han också.
Han log för sig själv.
Plötsligt vände han på huvudet så han kunde se Moriarty i ögonen. Han böjde sig framåt och kysste honom och Moriarty kysste Sherlock tillbaka.
De bara låg där och kysstes och höll om varandra. En bättre kväll kunde ingen av dem ha än denna!

Moriarty njöt av varje sekund av den här kvällen. Han var så tacksam att inga ord behövdes. Ord kan förstöra så mycket. Men att känna. Att känna var något helt annat. Han tyckte om att känna, i alla fall när han tyckte om själva känslan.

- Det börjar bli lite kallt - sa han tyst - Ska vi gå in? Dricka mer te, och kanske se någon film?
Han visste inte varför han föreslog film, han hade inte ens någon tanke bakom. Han ville bara inte att kvällen skulle sluta, eller att Sherlock skulle gå hem och lämna honom ensam hela natten.

- Låter bra, jag känner också att jag börjar frysa!
De ställde sig upp och Sherlock tog filten och så gick de in gneom dörren igen, nerför trapporna och in i värmen.
Sherlock la filten på soffan och sen gick han direkt in i köket och började koka te.
När han var klar gick han in i vardagsrummet där Moriarty redan satt i soffan, under filten som de använt på taket.
Sherlock ställde kopparna på bordet och sen kröp han ner under filten han också, så de satt tätt tätt ihop! Moriarty böjde sig fram och kysste Sherlock. Han kysste tillbaka och sen tog Moriarty tv -dosan och satte på tvn.
Efter några kanalers Zappande hittade de en film som verkade spännande. Brokeback Mountain hette den.

Han vaknade med ett ryck, och kollade mot klockan. 5.39.
Någonting kändes tungt över hans axel, så han tittade och såg att Sherlock var kvar, och sov. Han log för sig själv. Han tittade runt och kände att han aldrig skulle kunna somna om. Försiktigt gick han upp, han ville inte väcka Sherlock.
Han gick till köket, och kokade lite te. Under tiden kollade han upp ett recept på cupcakes. Han kunde ändå inte sova, då kunde han lika gärna vara lite produktiv. Även om han nästan aldrig gjorde något i köket, och särskilt inte bakade.

Några misslyckade försök senare insåg han att han glömde att hälla i mjölk. Han hällde i mjölken och startade mixern på högsta hastighet, och han ångrade det genast.
Tur att det här inte var Westwood, och bara en dum t-shirt, tänkte han.
Smeten var överallt, och han kände sig besegrad. Han tänkte dock inte ge upp, och till slut kunde han stoppa sina cupcakes in i ugnen.
Ett leende spred sig över hans ansikte. Han var nöjd.

Han hörde att dörren till köket öppnades, och in kom Sherlock.

Sherlock vaknade till. Han undrade först vars han var. Sen kom han ihåg att han var hos Moriarty. Att de hade sett på stjärnorna kvällen innan och att de somnat i soffan. Han tittade bredvid sig och såg att Moriarty inte var där. Han blev först fundersa över vars han var. En tanke slog honom att Moriarty kanske hade stuckit, men varför skulle han göra det från sitt eget hus?

Plötsligt kände han lukten av nybakat. Han gick upp från soffan och gick mot köket. När han kom in såg han hur det såg ut som ett bombnedslag i köket. Det var mjöl, kaksmet, skålar, kakmått ja allt var överallt. Mitt i allt kaos såg han hur Moriarty stod stolt framför ugnen och tittade på några cupcakes som var i ugnen! Sherlock log för sig själv, han var så söt ibland den där mänskan.

Moriarty vände sig om och såg att Sherlock kommit in i rummet. Sherlock gick fram till honom och gav honom en kyss på munnen!
- Åh, du har bakat? vad söt du är ♥ Sa, Sherlock och kramade om Moriarty bakifrån. Han kysste honom i nacken och sen började han städa upp i köket.
- Dock är du rätt stökig. Saker överallt!

Moriarty log! Han gick fram till Sherlock och gav honom en kyss. Sherlock kunde inte låta bli att le!

Jim var glad att Sherlock verkade tycka om hans idé.
- Jag kan äta en eller två, men sen måste jag duscha. Smet känns inte så värst... sexigt på mig - han skrattade.
Han tittade på Sherlock och såg att han log.

Det åt cupcakes och pratade lite. Moriarty gick upp och städade från bordet, och pussade Sherlock på kinden.
- Jag går och duschar nu, men jag är tillbaka om en halvtimme. Försvinn inte.

Sherlock skrattade till!
- Jag som tycker du e sexig i allt, sa han och log. Men gå och duscha du. Jag lovar att jag inte ska gå någonstans. Möjligen till vardagsrummet men längre än så ska jag inte röra mig.
Moriarty log och kysste honom på kinden.

Moriarty gick och duschade och Sherlock satt vid bordet med sin tekopp i handen. Han log. Aldrig hade han trott att detta skulle hända. Men han var så glad. väldigt glad.

Han gick fram till köksbänken där allt var totalt kaos. Han började diska alla slevar och skålar och allt vad nu Moriarty hade använt. det tog sin tid men han visste mer än väl att Moriarty aldrig skulle göra det själv.
När han diskat allt torkade han av det med en handduk och sen ställde han tillbaka allt i skåparna. Han försökte att göra det så rätt som möjligt, han hoppades att Moriarty inte skulle kasta ut honom om han ställt en av skålarna i fel skåp.

Sen började han torka av alla ytor där det var bakingredienser och smet. Även golvet behövdes torkas av.

När han var klar kokade han sig en till kopp te. Sen satte han sig vid bordet med sin tekopp och började lösa ett korsord som låg på bordet.

Jim kom tillbaka till köket och kollade runt. Det var städat.
- Du har... du har städat? - frågade han lite förvånad. Eller rättare sagt, han konstaterade mer än frågade.
- Anyway... jag måste fixa en grej idag. Det kommer ta lite tid. Du vet, ondskefulla grejer och så - han skrattade - Lovar att inte mörda någon.
Sherlock tittade skeptiskt på Moriarty, och Moriarty kände hur han tog åt sig. Han menade det när han sa att han inte skulle mörda någon. Han funderade faktiskt på att lägga av helt. Men det visste inte Sherlock.
- Jag vill gärna prata med dig när jag kommer hem. Om du nu är kvar - Jim gick fram till Sherlock och gav honom en puss på kinden.
- Ciao! - och så gick han.