Hagrids halvbror [sv]

Den var ju jättebra. Alla mina tummar upp

Kapitel 5
Mitt i natten vaknade Graup av att någon eller någonting pep. Han satte sig upp och tittade yrvaket upp på en minst lika yrvaken Olumpe, -vad pep? Frågade Graup Olumpe.
-Jag tror att Rubeus har gjort sig illa. Viskade Olumpe.-Han skulle hålla vakt men något måste hänt för elden är släckt och han är inte längre här. Hon lät orolig och Graup förstog hennes oro för även fast det var knappt tre dagar sedan han för första gången möt sin halvbror så ville han försäkra sig om att Hager inte svävade i fara. Det kom ännu ett pip från en buske i närheten och även ett stön som bara kunde tillhöra Hager. Graup och Olumpe kröp bägge närmre den stora busken och Graup sträckte prövande fram handen i busken, han fick tag i något ludet och drog. Ett skrik skar genom natten och Heverts ansikte blev synligt, där på kom Hager ut ur samma buske och tog ett fast tag runt Heverts bastanta ben och hur det nu gick till så lyckades dom få honom att tappa medvetandet.
-Är någon av er skadade? Frågade Olumpe med en ton av rädsla i rösten. -Jag mår bra, grymtade Hager och borstade av sin skinnrock. -Det är ingen fara, sa Graup och frågade vad dom skulle göra med Hevert. - Ja det bästa är nog att se till att han inte vaknar på ett tag och sedan binda honom så gott det går på ett ställe där ingen hittar honom. Vet du vart kartan är? Frågade han sedan Graup.
-Hur ska vi få honom att inte vakna? Frågade Graup och räckte Hager pergament rullen.
- Jag och Olympe använder bara några små tricks så ska det vara ur världen. Okej låt oss se... nu är vi här, han visade på ett ställe på kartan – Och här, han visade på ett anat ställe på kartan -Skulle vi kunna gömma honom. Han såg nöjd ut.
-Hur ska vi få honom ända från den dal vi är i nu till den där grottan i dalen bredvid?
-Javisst ja det tänkte jag inte på.
-Och dessutom så är det i samma dal som jättarna har sitt läger. Fyllde Olumpe i.
-Ny idé? Frågade Hager. -Ja vi skulle faktiskt kunna gömma honom i den där grottan. Olumpe pekade.
-Det är en bra idé, dit kommer aldrig någon av jättarna för där lägger vi alla våra döda, sade Graup.
-Bra, ska vi ta dit honom genast eller vänta till gryningen? Undrade Hager.
-Det bästa ar nog att vi äter något, kallt så klart, packar ihop och tar vägen förbi Bengrottan som den heter. Svarade Graup, och vi behöver inte vara rädda för att bli förföljda, vi kan till och med ha en fackla tänd.

¤
-Åhej, Graup lyfte med alla sina krafter upp Hevert över dom sista klippblocken in i grottan. Hager och Olumpe hade ”trollat” igen men dom hade inte lyckats få upp Hevert ända in i grottan.
Hager la honom ordentligt på plats och snörde fast honom vid ett stort klippblock. Med många hårda knutar så blev Graup tillslut nöjd och klättrade ner till Hager och Olumpe.
-Gick allt bra? Undrade Hager. -Inga problem, svarade Graup och tog på sig sin tunga ryggsäck.
Dom började genast gå i rask takt för att komma så långt bort från Bengrottan så möjligt, även fast det kanske inte spökade där tänkte Graup att det var en ruggig plats som han ville vara så lite så möjligt på. Dessutom var det nära jättarnas läger, man kunde till och med se den från Bengrottan.
Graup hade sett att det brunnit en eld, det hade varit blodröda gnistor efter hövdings festen som varade i tre dagar och tre nätter. Konstigt att dom låtit elden brinna ut men den var väll bara ingen som orkade mata elden så det var igentligen inget märkligt.
Men senare när gryningen kom och dom var ungefär tre mil ifrån jättarnas läger, när dom slagit läger, ätit lite och sedan somnat framför den rökfria varma eld som Hager gjort upp så var det fortfarande något som gnagde i bakhuvudet på Graup.

Den är ju suppermerrrrrrraaaaaaaaaaaaaa♥

tack det kommer mer i morgon tror jag

Nej nu

Kapitel 6
-Graup, någon ruskade honom lätt. Graup brydde sig inte om rösten, han hade ju sovit högst fyra timmar. När dom slagit läger började Hager att hålla vakt och sedan när det hade gått ungefär två timmar så väcktes Graup och fick ta andra vakten sedan hade han varit så trött att han knappt orkat väcka Olumpe.
-Graup, rösten hördes igen. -Graup du måste gå upp nu. Denna gång lyssnade Graup till rösten men fast motvilligt.
-Bra att du är vaken, sa Hager. -Vi ska gå genom bergs passet i kväll.
-Kväll? Är det redan kväll?. Undrade Graup, han måste sovit längre än han trott.
-Det är två timmar till solnedgång, svarade Hager.
-Här, sa Olumpe och räckte honom en skål.
-Tack, sa Graup och tog i mot den i fans det en stuvning som Graup trodde innehöll svamp, något slags kött och något anat som Graup aldrig hade set. När han smakade på den så kände han en smack av... han visste inte vad det var men ville gärna veta. Det var söt och samtidigt surt.
-Vad är det här röda? Frågade han Olumpe.
-Det kallas för stenbär och växer mycket i mitt hem land. Sade hon och visade upp en påse som innehöll likadana bär som Graup set i stuvningen.
-Det var gott, sa Graup bara för att säga något.
-Tack ska du ha, Olumpe rodnade.
-Jaha ja, skulle du vilja hjälpa mig att jaga lite nu efter den tidiga middagen? Det var Hager som hade dykt upp från ingenstans.
Graup kände sig inte alls så trött som förut och han antog att han hade ätit för lite och han låvade sig själv att inte göra det misstaget igen.
Med dom tankarna i sinnet tackade Graup ja till jakten och han och Hager gick ut i skogen.
-Vad ska vi jaga gör djur? Undrade Graup.
-Ja jag vet faktiskt inte, medgav Hager. Men om vi gör så att vi träffas här när solen precis går ner.
Detta tyckte Graup var en bra idé och dom gick åt olika håll. Men ingen gick åt det hållet där jättarnas läger låg och ingen gick mot havet.


¤
När solen var på väg ner började Graup i rask takt gå till backa mot lägret.
Han hade fått: en liten älg (till och med liten för att vara en älg), två stora präktiga tjäder tuppar (inte för att tjädrar var stora men dom här var större än dom som Graup brukade äta) och en liten säck med fågel ägg.
-Hager, hojtade han halv högt och en grymtning till svar hördes en bit längre in i skogen.
Hade Hager redan gått in i lägret? Graup skyndade på sina steg och kom snart in i gläntan där dom slagit läger.
-Har det hänt något? Frågade han Olumpe när han såg henne sitta och muttra en massa konstiga ord över Hagers fot.
En sådan dum fråga han förstog ju att något var fel annars så skulle Hager väntat på honom i skogen det var han säker på. Och om det nu var så att han inte menat att dom skulle träffas i skogen så varför var då Olumpe lutad över Hagers fot.
-Graup behövde inte vänta på att få några svar.
-Rubeus blev attackerad av ett vild svinn och bröt foten. Svarade Olumpe lite oroligt.
Graups första tanke var; nej nej nej, nu måste vi vänta tills hans fot läker och det visste han kunde ta flera veckor om inte månader.
Hans andra tanke var att Hagers fot snart skulle vara läkt, Olumpe kunde bara använda lite magiska ord och plötsligt skulle Hagers fot vara helt återställd.

Nej jag har ju inga bra tummar kvar emn det var ju jättebra!!!!!

det gör inget du har plussat mig tillräckligt men du får ju mer tummar i morgon

Gud vad duktigt du är!? Men du kanske kunde låta mig kolla stavningen på ett kapitel? Det mesta var faktiskt rätt Så tumme upp för det

Mer!!!