Häxornas tid [rollspel]

Flåt,men jag vill nog inte vara med

JamesCarnalosVamp du är så välkommen så ^^

okej

Katharina vände sig mot dörren och såg sin far komma in och le mot henne
"Katharina du mår inte bättra av att syna röken som stiger mot skyn" sa han och hon log svagt
"Jag vet far, men jag kan bara beklaga mig över att det har gått så långt att de har börjat avrätta kvinnor här i vår huvudstad" sa hon lågt
"Ja men trolldomsmisionen får nog snart stopp på det" sa hennes far och hon log "Men nu väntar middagen" sa han och erbjöd henne armen och hon tog den och de gick ner till matsalen

Hans såg ut igenom fönstret, han såg den svarta röken stiga mot himmelen och skakade på huvudet. Han måste stoppa det här, häxorna och trollkarlarna skulle kunna ge honom evigt liv, men de gjorde ingen nytta om de var döda. Han gick tillbaks till sin tron och knäppte med sina fingrar. Genast kom en darrande bekänt ut med vin och druvor till honom. Darrandet var bra, då visste han vad som hände om han misslyckades med något. Han viftade bort tjänaren som bugade nervöst och lämnade rummet. Hans började smaska på druvorna medan han funderade på hur han skulle kunna stoppa häxjakterna utan att bli hatad av folket. Han rättade sig själv, utan att bli mer hatad. Någon gräns måste han ju ha.

Katharina satte sig ner vid bordet och hälsade artigt på sin mor innan de började äta av maten. Hon hade inte så värst mycket aptit, hon visste inte varför, kanske var det för att hon hade de döda kvinnorna i åtanke men också kanske för att hennes fästman hade nämnt dagen innan att någon i byn hade sagt något om att kanske hon var en häxa. Hennes fästman hade så klart avfärdat hela iden som tokig men hon var ändå rädd för att ryktet skulle sprida sig och Katharina var rädd för att det var hon som kanske skulle stå på bålet här näst

( Sötnöt :3 ♥^^ skulle du inte kunna klistra upp allas mallar på första sidan? Det är mycket enklare att finna dem sedan^^ xD )

Eskil satt lutad mot ett träd och såg röken från den falnade brasan sakta stiga mot himlen. Kaninen han snarat hade smakat himelskt, särskilt i hans tomma mage. Växter och liknande var han bra på men att jaga, ja det var han inte lika bra på.
Även om han hade snarat förr, när han bodde hemma med sin nu döda mor. Men sen efter soldatlivet, hade han förlorat mycket utav det.
Han var glad i alla fall att hans svärdd hängde vid hans sida, det var hans räddning om de skulle finna honom...han tänkte kämpa in i det sista inte frivilligt gå till bålet.

(haha jag skall leta upp dem som riddaren behagar *bugar* xD)

( Tackar kära prinsessa ^^ *Bugar tillbaka* C: )