Fanfiction: Om Harrys önskan inte hadde uppfylts

Kapitel 8

Han öppnar brevet. Det står:

Till Harry
Ja, det skulle vara roligt. Men ska vi mötas den tiden du sa? jag kan. Förlåt om jag skickade lite sent. Men jag kunde unte skicka tidigare. Ses imorn

Ron

Han ska träffa Ron imorgon. Det ska bli kul. Men undrar vad de ska prata om? Aja. Han svarar i alla fall tillbaka på baksidan. Han vet inte vad han ska skriva så det ända han skriver är:

Ok.

Från Harry

Han försöker sova men det går inte. Vad ska han göra? En till tur med manteln Kanske? Ja, ja det gör han. Han drar på sig manteln och drar sakta upp dörren så att ingen ska märka honom. När han väl är ute i korridoren så...så... Nej, han gör inte mycket. Strosar runt lite. Tänker mest. Men? Vad hör han? Han hör steg. Och en mantel dragandes i golvet. Vem kan det vara . Han trycker sig in till väggen. Även fast korridoren är bred och han har manteln. Men han bara känner att han måste. Och sen. Kommer vålnaden fram bakom hörnet. Han ser att det är Snape när han kommer lite närmare. Severus snape. Lärare i trolldryckskonst. Inte vfavorit ämnet precis. Men när han har gått går han tillbaka en bit, precis där Harry är. Han håller andan och står blickstilla. Rör sig inte en millimeter. Han kollar rakt i Hans ögon?
Hur kan han veta att jag står här? tänker han för sig sjävt.
Han har ingen aning hur. Men sen bara går han. Vänder sig inte om. Utan bara går. Skumt? När Snape har gått så börjar han slappna av. Han rör sig lite. Och sen er han ett handtag presis där han stog. Han hade nog inte märkt det. Han går dit. Så kommer han på att han alldrig har varit här. Så det är nog inget klassrum. Han öppnar dörren och ser ett rum. Ganks högt i tak, Tre eller fyra pelare i, Men det är inte det som han får intresse för. Utan det är en stor spegel. Han går in i rummet. Och tar av sig manteln och ställer sig framför spegeln. Han blir väldigt förvånad när han ser att det är inte bara han som speglar i spegel. En man och en kvinna står bredvid honom. Mannen har glasögon och liknar han skälv mycket. Kvinnan har lite orangefärgat hår. Han kollar henne i ögonen och ser att dom är precis som hans. Gröna. Sen förstår han varför dom två är så lika honom. <<Ni är mina föräldrar>>