One Way Out. [SV]

BRA MEEEER

BÄÄÄST!!! Jag vill ha meeeeer!

Kapitel 8.
Draco Malfoy:

Nästa morgon vaknade han precis som han hade somnat, med ett leende på läpparna. Fast den här gången så försvann det ganska fort. Han var försenad. Han klädde på sig i ett huj och sprang ner till Stora salen. Hans vänner hade nästan ätit färdigt, så han slängde bara i sig en macka. Han skulle ångra det senare, men han fick väl äta en rejälare lunch istället.

Lektionen i Skötsel och vård av magiska djur var tråkigare än vanligt. Hela dagen var tråkigare än vanligt. Ändå så kändes det som om tiden tagit ett skutt från och med efter lunch till sista lektionens slut.

Draco var så spänd och nervös att han fräste ilsket åt alla som pratade eller tittade på honom. Tillslut, klockan tio i nio gav resten av gänget upp och lät honom vara.
”Jag går nu.” sa Draco korthugget. Ingen orkade fråga varför.
Han tog ett enda långt steg ut genom porträtt hålet och satte av i raska steg mot biblioteket. Påväg dit stötte han på professor McGonnagall.
”Och vad gör du ute så sent, om jag får fråga, Mr Malfoy? Biblioteket stänger kvart över nio, och om jag ser dig ute senare än kvart över, då kommer du att belönas med straffkommendering resten av månaden, så som du har slarvat med läxorna.” Hon gav honom en sträng blick.
”Ja, professor McGonnagall, jag lovar.” sedan gick han därifrån med ännu snabbare steg. Hennes blick stack honom i nacken hela vägen fram ända tills han svängde in genom Bibliotekets stora ekportar. Där inne såg han Hermione sitta med en nervös hållning och en bok i famnen. Han gissade att hon hade suttit och läst till för ett tag sedan. När hon fick syn på honom lyste hela hennes ansikte upp.
”Du kom.” konstaterade hon lättat.
”Du med.” log han. ”Varför skulle jag inte ha kommit?”
”Därför att du är…” hon avslutade inte meningen och han brydde sig inte om att uppmana henne till att göra det heller. Han visste mycket väl vad hon hade tänkt säga i alla fall.
De satt tysta en stund och bara stirrade på alla de olika böcker som rymdes i det väldiga biblioteket. Sedan tittade han på henne och frågade,
”Vad läser du för något?” han tittade menande på boken.
”Åh, Hogwarts historia.” hon verkade vara lättad över samtalsämnet. ”Det är min favoritbok.”
”Jag har faktiskt aldrig läst den.” sa han fundersamt. ”Jag är ingen speciell läsperson, om du fattar vad jag menar.” han blinkade åt henne och hon rodnade.
”Du borde ta dig tid någon dag. Den är faktiskt riktigt intressant.” hon strök bokpärmen med fingrarna.
Han tittade tveksamt på bokens storlek.” Tror du att jag skulle klara det?” frågade han, ännu mera tveksamt.
”Jadå, absolut!” Hon log glädje strålande mot honom. ”Jag kan hjälpa dig att hitta ett exemplar nu om du vill.”
Han nickade ivrigt. Hon reste sig från stolen och gick bort till en av bokhyllorna. Han följde efter och hon började leta.
Efter ungefär två minuter drog hon fram en sliten bok som nästan var identiskt med hennes, förutom att hennes var lite nyare.
Han tog emot boken och tittade misstänksamt på den.
”Den kommer inte att bita dig, jag lovar!” skrattade Hermione.
Han log. Hennes skratt var verkligen underbart, det med.

De satt kvar en stund och pratade och skrattade. Faktiskt så diskuterade de böcker, om man skulle vara exakt, och Hermione gjorde Draco allt mer sugen på att börja läsa mer.
När klockan var fem över reste sig båda två upp samtidigt.
”Jaa, ses vi imorgon?” frågade Hermione tveksamt. Han log.
”Absolut.”
Sedan gjorde han någonting han fantiserat länge om, men aldrig trott han skulle våga. Han böjde sig fram och kysste henne. Bara en snabb kyss på munnen. Hon tittade på honom och han kunde urskilja många känslor i hennes ögon, men den känslan som framträdde mest var glädje. Han log mot henne igen. Hon log generat tillbaka. Sedan gick han ut ur biblioteket, men just innan han skulle börja gå ner mot fängelsehålorna igen så vände han sig om en snabbis och tittade på henne. Hon log fortfarande.

Bra, okej men du måste skriva meer!!!

Meeeeer! Oh, shit vad den ägde

OMR vad bra!

Så sjukt bra!

Perfectly awesome!!

Aww, tack!


Kapitel 9.
Hermione Granger:

När Draco hade gått och hon själv var påväg till sällskapsrummet och sovsalen kunde hon inte riktigt låta bli att ta några glädje språng och pipa glatt. Hon mötte Krumben, hennes katt, och han gav henne en konstig blick. Men Hermione brydde sig inte, utan fortsatte på precis lika glatt.
Hon han igenom porträtt hålet precis kvart över nio. Sällskapsrummet var ganska fullt och när Ron frågade vart hon hade varit svarade hon sanningsenligt biblioteket. Hon nämnde dock inte vem hon hade varit där tillsammans med.
Hermione var glad och deltog i alla diskussioner hon kunde, skrattade och log väldigt mycket. Från början tittade Harry och Ron konstigt på henne, men till slut så släppte spänningen och de skrattade de med. De gjorde också klart alla uppgifter de hade den kvällen, så att nästa skulle vara fri. Halv tolv gick Hermione tillbaka till sin sovsal för att byta om och gå och lägga sig. Men just som hon skulle krypa ner under täcket kom en uggla inflygande genom det halv öppna fönstret. Det var en stor och ståtlig torn uggla som Hermione aldrig hade sett förut. Den sträckte fram benet och hon lirkade loss pergament biten som var fast knuten på dess högra ben. Hon vecklade ut det.
Pergament stycket var format som ett hjärta, och inuti stod det, med en handstil hon kände igen mycket väl,
Hermione,
Kan vi mötas samma tid, samma plats som igår?
Draco
Lyckan började åter igen bubbla inom henne. Hon skrev ner ett snabbt ”Ja.” och skickade iväg torn ugglan ut genom fönstret igen.
Sedan gick hon och lade sig för att sova igen.

Nästa morgon:

Hermione hade vaknat tidigt av att vinden blåste hårt utanför fönstret. Hon hade huttrande stängt igen det, men insett att hon inte skulle kunna somna om, så hon hade klätt på sig och gått ner till Stora salen igen, en timme före vanlig tid.
Hon var inte den endan som verkade vara morgon pigg denna morgon, frivilligt eller ofrivilligt.
Hon tog fram en bok och slevade upp mat på sin tallrik och började läsa samtidigt som hon åt i maklig takt. En halvtimme senare började salen att fyllas med elever, de flesta med tunga påsar under ögonen och släpiga steg.
Salen började långsamt fyllas och kvart i nio kom Ron och Harry in genom dörren, gäspande.
”God morgon.” hälsade Hermione hurtigt.
”O’morrn, Herr’moiiiinee.” svarade Ron mitt i en gäspning.
”God morgon, Hermione.” Harry verkade vara lite piggare än Ron i alla fall.
De båda slog sig ned på varsin stol bredvid henne och började ta för sig mat.

Fem minuter senare anlände Draco in i matsalen. Hermiones hjärta tog ett skutt när hon fick se honom. Han sneglade mot Gryffindor bordet och log mot henne när han såg att hon betraktade honom. Hon log generat tillbaka och vände ner huvudet mot boken igen.

Bra!!!